samt endast alstrande misstroende emellan sty relsen och folket, bör försvinna, och enhvar få enligt gällande lagar ansvara för hvad han till tryck befordrat. 4:0) En fullkomlig näringssamt flyttningsfrihet bör införas, så att enhvar välfrejdad person, utan afseende på ständ eller ålder, då han i förbållande deltager iskattetungan och laglikmätigt sig förhåller, må ega full frihet att å den ort och på det lagenliga sätt, han bäst gitter, sig uppehålla och försörja, utan att af någon straftlöst störas eller hindras. 5:0) För landet obehöfliga tjenster och tjenstemiän, hvilkas aflöning utan motsvarande nytta betungar befolkningen, böra afskaffas, ibland hvilka exempelvis må nämnas lagmansrätterna, de der onödigtvis och till rättvisans förfång förlänga tiden för tvisters afslutande, äfvensom de alldeles gagnlösa skallfogdarne; och vore det af oberäknelig nytta, om i hvarje kommun en oafbruten rättsskipning kunde tillvägabringas, i likhet med hvad i städerna allaredan finnes organiseradt, med ledamöter valda af kommunerna och af kommunernas förtroende beroende. 6:0) Enhälligt erkändes, det bränvinstillverkningen och befintliga spritdrycker utöfva ett otroligen menligt inflytande på sedligheten, på det allmänna välståndet och på befolkningens fordom välkända trohet, helsa, kraft och redlighet, Enhälligt yttrade församlingen sin önskan, det all husbehofsbränning måtte afskaffas, men med det utyckliga vilkor likväl, att all tillverkning och iljning af bränvin och andra spritdrycker, såväl i stad som på landsbygden, jemte all införsel af besagde varor må helt och hållet förbjudas, och att enahanda varor må få tillverkas och föryttras endast till industriella samt medicinska behof.t TYSKLAND. Preussen. Ministerpresidenten v. Bismarck har skrifvit depescher rörande kongressen, dels till Preussens gesandt i Wien, frih. v. Werther, dels till förbundsdagegesandten v. Sydow, den ena för att delgilvas grefve Rechberg, den andra för att tjena till ledning för hr von Sydows tillvägagående i samma fråga vid förbundsdagen. I den förra af dessa depescker heter det: Mig synes att förslagen, hvilka äro bestämda att djupt ingripa i samtliga förbundsstaternas gemensamma intressen, om de skola hafva framgång, icke kunna ensidigt af en bland förbundsreger ngarne förberedas och på ett för de andra öfverrasekande sätt af suveränerna sjelfva befordras till stadiet för fattande af ett skyndsamt beslut. Jag anser det icke öfverensstimmande med konungens, min allernådigste herres, värdighet att begifva sig tll Frankfurt för alt angående förbundsangelägenbeter mottaga förslag, öfver hvilka Preussens råd icke blifvit förut hördt och hvilkas fulla omfattning först i Frankfurt skulle delgifvas H. M:t. För att göra sådana frågor mogna för monarkernas personliga afgörende var det oundgängligt alt förut behandla dem i diplomatiska eller ministerialkonferenser. Jag veticke på hvilka erfarenheter den kejserliga regeringen stöder sitt i den andra promemorian lörekommande yttrande, att de biotta ministeriella konierensernas väg hittills hvarje gång visat sig opraktisk och utt det redan så ofta kautrade försöket med vidtutseende öfverläggningar begripligen icke kan upprepas. BSävitt vi veta, har förbundsreformfrågen sedan Dresdener-konferenserna icke varit underkastad dylik öfverläggning. Att utbedja mig en allerhögsta meniogslörklaring öfver de afsedda reformförslagen törefisnes för mig ingen anledning, så länge vi om desemmas innehåll och omfattning blott erhållit sllmänna och ofullkomliga antydningar.? Ofvannämnde depesch är daterad Gastein den 14 Aug.; depeschen till förbundsdags gesandten åter Baden-Baden den 21 Aug., och den sednare slutar med dessa ord: Ers exe. skall i sinom tid från kougl. ministeriet i Berlin erhålla den grundligare utvecklingen af den kong! regeringens åsigt öfver såväl våra egna som de föreliggande österrikiska reforoplanerna. Förnärvarande förklarar jag blott, att de sednare, enligt vår åsigt, hvarken motsvara den preussiska monarkiens berättigade stälining eller det tyska folkets berättigade intressen. Preus sen skulle alstå den ställning, som dess makt och dess historia tillförsäkra det i den europeiska statsföreningen, och löpa fara att låta landets krafter tjena ändamål, hvilka äro främmande för landets intressen och öfver hvilkas bestämmande vi ekulle sakoa det mått af inflytande och kontroll, hvarpå vi bafva ett rättvist anspråk.? Frankfurt. 1 det tal, hvarmed ordföranden för det i Frankfurt samlade mötet af deputerade från de olika tyska landtdagarne upplöste denna församling, yttrade ban bland annat: Man har under debatten tlera gånger framkastat ordet revolution; vi äro ett reformparti. Endast i få fall hafva stora förändringar i folkens lif genomförts på reformens väg. Partiernas passioner, de mäktigas blindhet och förstockelse hafva ej tillänt en sådan eakernas gång. En stor nationel reformrörelse har ännpu en cång gripit vårt folk. Jag befarar att det är sista iörsöket, i fall det misslyckas. Och likväl är intet folk mera i stånd att skapa sig ett stort och mäktigt fädernesland. Det finnes intet folk, som är :å moderat i sina anspråk. Om äfven nu dess förhoppningar icke uppfyllas, då måste det tyska folket, det nationala partiet frisäga sig från följderna. Det vill ej. det kan ej göra någon revolution; men jag fruktar, att om de sista förhoppningarne stranda, skall efter detta parti komma ett annat, som ej vill alls veta ef några reformer. RYSSLAND. Regeringen lärer vara betänkt på alt söka upptvga två särskilda lån: det ena, till belopp af 120,000,000 silfverrubel, för byg gende af jernvägar i södra Ryssland; det andra, till föga mindre belopp, lör byggande af Riga-Dinaburgerbanan. Man ämnar vända sig till tyska och engelska kapitalister för lånens upptagande.