do dr VVIP OEIDIAEk VEIBIBUTIDE SUIGLKEI SIR BdUSKA låvgt ut både mot norr, vester och öster. Också från de frostskadade orterna blifva underrättelserna i allmänhet allmera lugnande. Från enskilda orter, sednast från Kauhava, komma likväl mycket bedröfliga budskap. aran för ett nytt nödår är således förbi, och den andra stofä faran, för krig, kan med säkerhet anses vara det äfven — för detta år. Huru verldens öden gestalta sig till det år som kommer, det kan i denna stund ingen dödlig förutse. Men bäst torde vara att ej alldeles glömma bort kung Leopolds spådom: kriget kommer långsamt, men säkert. Till landtdagens öppnande återstår icke länte tid än tre veckor. Ännu skulle man ej af elsingfors yttre fysionomi kunnu ana, att en sådan epokgörande tilldragelse i Helsingfors och Finlands historia står för dörren. Allt är ännu i vanlig sommardvala: gato:na tomma, fönstren kritade, menniskorna sömniga och flegmatiska. De ryska officerarne, som från det närmaste grannskapet göra flitiga inflykter (sit venia verbo!) till staden, -— butiker, värdshus, m. m., åtminstone till stor fromma — äro de enda som gifva lif åt platsen. Om en vecka skall man väl redan märka en förändring, om två veckor ännu mera, och om tre .— man törs knappast tänka! Alla stadsboer inflyttade, universitetet och skolor öppnade, de mer än trehundra landtdagsmännen församlade, och alla de öfriga intresserade sedan, som skola inströmma hit, för att med egna ögon få öfvertyga sig om att Finland verkligen eger ständer och för att befinna sig uti landets hjerta (dess hufvudstad) i de högtidssturder, då det skall slå högre än någonsin förr af ädel sjelfkänsla och af varma förhoppningar för framtiden, Att landets storfurste skall infinna sig här till landtdagens utblåsning, och i egen person kommer att öppna densamma, behöfver numera icke betviflas. Äreporten vid stranden står qvar på sin plats sedan sist, för att, omvirad med ny rönska, ännu en gång få helsa monarken välommen. Alla de i stadens grannskap förlagda ryska trupper lära redan ha fått ordres att infycka till staden dagarne före kejsarens ankomst. uru långvarig deras sejour i staden skall kommma att blifva, känna vilcke. Men i hvarje fall får man hoppas, att det gamla ordspråket: Inter arma silent leges, icke skall kunna komma att tillämpas på Finlands lagstiftande ständers verksamhet. De fortgående landtdagsmannavalen följas med lifligt intresse. Likvisst är det mera formen och sättet för valen, som väcker intresse, än de valda personerna, ty dessa äro af naturliga skäl, såsom vi förut anmärkt, nästan alla såsom politiska personligheter tills vidare fullkomligt obekanta för verlden. Vid presteståndets val har man framförallt att fästa sig vid den oliktormighet, hvarmed valen inom de olika stiften och kontrakterna försiggå. Inom Borgå stift ske valen, som bekant, etter den af stiftets presterskap 1817 antagna regel. Derinom går allt säledes likformigt, ehuru man också vid vallistorna derifrån kan anmärka ett och annat, såsom att utom stiftet stående prester erhållit röster, likaså kyrkoherdar, hvilka icke tillträdt sina embeten. o. s. v. Men inom de tvänne öfriga stiften är ett fullkomligt virrvarr; I nästan hvarje kontrakt har man tolkat de gamla valförfattningarne på sitt eget vis. På ett ställe deltaga endast kyrkoherdarne i valet, på ett annat välja kyrkoherdar och kapellaner gemensamt, på ett tredje allt presterskapet gemensamt, på ett fjerde välja kapellanerna särskildt för sig ett ombud, på ett femie välja de två, i hopp att andra kontrakters kapellaner med dem skola förena sig. Vidare: på de flesta ställen anser man sig inskränkt till att välja på eget kontrakts prestmän, men på några går man utom kontraktet; på några ställen ser man flera kontrakters presterskap sammanträda gemensamt; 0. s. V., 0. 8. Vv. — Och kan någon slutligen säga med bestämdhet hvad som är rätt och hvad som är orätt af allt delta? Knappt nog — tack vare de till efterföljd tjenande törfattningarnes otydliga, eller rättare cagdt, mångtydiga natur. Det blir presteståndet sjelft, som kommer att härutinnan uttala det sista ordet, och man får taga för afgjordt, att ståndet skall tolka lagen så liberalt som möjligt. Det kan derföre antagas, att presternas åntal vid landtdagen icke blifver så litet. Ifrån Borgå stift är antalet. gifvet : 6 kyrkoherdar och 2 kapellaner. Ifrån Abo stift känner man redan 10 valda kyrkoherdar, och då äro ännu alla de österbottniska jemte ett par andra kontrakters val obekanta; varförutom det synes troligt att minst 2, om ej 3, kapellaner ifrån stiftet blifva deputerade. Ifrån Kuopio stift känner man här tills vidare endast fem kontrakters val, men också ifrån detta stift synas kapellanerna vilja för sin del sända 2 ombud. Presteståndet kommer sålunda säkert att räkna mer än 20 representanter. Städernas val äro här redan på sex när (Raumo, Kexholm, Sordavala, Kaskö, Jyväskylä, och Kajana) bekanta. På flera ställen är valfrågan likväl ännu beroende af skeådda afsägelsers giltigförklarande eller icke. Äfven vid dessa val ha författningarne blifvit tolkade mycket olika i olika städer, och vill borgareståndet vid bedömandet af de befullmäktigades kompetens förfara strängt, så kan det förkasta, tro vi, mer än hälften af de gjorda valen. Borgmästare, som icke i två år innehaft sitt embete, handlande, som icke i sju år haft burskap, kommersråder, konsuler, brukspatroner — öfver dessa alla hänger Damocles-svärdet. Hvad man för öfrigt rörande städernas val kan anmärka — likvisst utan klander — är att ibland de valda befinner sig ett oväntadt litet antal juridiska magistratspersoner, eller endast 8 hittills kända, och ingen enda handtverkare. Valen inom bondeståndet, hvilka också redan till stor del äro kända, torde gifva mindre anJedning till dubier, än de inom de två förut omtalade stånden, ifall icke möjligen Wasa hofrätts påtagligen lagstridiga ordres till häradshöfdingarne att taga hand om elektorsvalen inom tingslagen kunde föranleda till anmärkningar emot valens giltighet. De uti utskottet af reeringen så fruktade herremännent lär ingen mera ens vilja försöka att få utvisade ifrån bondeståndet. Ibland de hittills bekantgjorda bondevalen ha icke heller flera än två fallit på så fruktansvärda personer. Någonting som förtjenar uppmärksamhet är, att inom alla de tre stånden flera af de valda afsagt sig förtroendet, den ena på ett, den andra på annat skäl. Dylika fall törekomma ytterst sällan i andra länder, t. ex. i Sverge, och de vittna just icke mycket förmånligt om den politiska ståndpunkten i landet. Landtdagsmannakallet är ett förtroende som ingen utan iltiga skäl kan afstöga sig. Och de skäl, som förebäras, af sjuklighet, ålder, o. s. v., torde i de flesta fall endast vara svepskäl, ty om de vore verkliga, skulle väl valmännens röster icke ha fallit uppå dessa personer. Eller kanske fattar man här och der hela valet såsom en blott artighetssak, d. v. s. att man anser sig skyldig att välja på den äldste eller annars högt uppsatte inom valkretsen, och att denne också anser sig endast för sådan orsaks skull ha erhållit rösterna — i sådant fall så mycket bedröf ligare. Rörande besättandet af talmansstolarne äfvensom af bondestånds-sekreterare platsen äro gisSAN minaAar Anh uvlenn 3 a 3 rn