Mcmorial diplomatique meddelar såsom fullt tillförlitligt följande sammandrag af Frankrikes sednaste not till Ryssland: Hr Drouyn de Lhuys börjar med att för klara, att furst Gorlschakoftf icke motsvarat franska regeringens rättmätiga förväntan; han beklagar, att Ryssland, sedan det uppmanat makterna till ett utbyte af åsigter, icke lagt nägon större vigt på deras föreställningar samt icke bättre uppskattat den polska resningens egentliga karakter och den situation, hvari Europa råkat genom dea revolutionära rörelsens fortvaro. Icke utan förundran har franska regeringen sett, alt man tillskrifvit den revolutionära propagandans agitationer upphofvet till ochutvecklingen af resvingen samt till och med genom i Europa framkallade förbittringen. Hvarken uppviglingar utifrån eller ett litet antal revolutionärers bemödanden ha kunnat framkalla och underhålla en rö1else, som vunnit understöd af alla samhällsklasser, adel, borgare, arbetare, bönder och prester, från episkopatets öfverhufvuden till den mest anspråkslösa prestman, och hvilken Rysslands hela krigsmakt ej förmått kufva. Det var ej revolutionen, som frå Stockholm till Madrid eller från London till Turin föranledde allv föreställningar från alla kabinetter och i ella parlamenter framkallat de mest energiska yttringar af odelade sympatier. Icke genom att fortgå på denna beträdda väg skall Ryssland reda sig ur den fruktansvärda belägenheten; blott genom eftergifter skall man kunna ernå ett dylikt resaltat. Derföre kan också den franska regeringen icke nog beklaga, att det ryska kabinettet tillbakavisat förslaget om en vapenhvila, hvilken hade kunnat tills vidare lugna sinnena och ensamt tillåtit makterna att på ett gagnande sätt fortsätta rådplägningen om de medel, som kunna äv gabringa en varaktig pacilikation och leda e började underhandlingarna till ett godt elut. Hvad sjelfva dessa underhandlingar beträffar, kan den franska regeringen icke antaga den form och den gång, som den ryska regeringen skulle vilja gifva dem. Furst Gortschakoff gifver för öfrigt en vriktig tydning åt de prejudikat, på hvilka han stöder sig, lör att föreslå en konferens af tre makter. On det är sannt, att de särskilda bestämmelserna mellan de tre direkt delzkiga makterna rörande konungariket Polen år 1815 reglerade: med förbehåll af Europas samtycke, så hade deremot sjelfva grundvalarna i den öfverenskommelse, som afgjorde Polens öde, blitvit förut debatterade samt af alla i den wienska slutaktens undertecknande deltagande makterna definitivt antagna. För öfrigt har Ryssland sjelt tillerkänt Europa rättighet att deltaga i reglerandet at den polska frågan, och man kan ej underiäta att framhålla motsägelsen mellan det ryska kabinettets nuvarau?e förslag och furst Gortschakoffs första depesch. I denna depesch tillerkände den ryska vicekanslern alla makter, som deltagit i utarbetandet af 1815 års öfverenskommelse, rätt till direkt intervention, hvilken han nu vill inskränka till de tre makterna. Man kan till och med säga, alt Ryssland rent af tagit initiativet 1::l en allmän konferens mellan makterna. Hr Drouyn de Lhuys vill ej anföra något annat bevis härtör, än ryska sändebudets förklaringar ti!l Englands utrikes minister. Då han till grefve Russell framlemnade en afskrift af furst Gortechakoffs depesch af den 17 April, förklarade han, att hans regering vore beredd att autaga diskussionen inom 1515 års fördrags gränser och områden. Härefter följer den slutmening, hvilken redan i gårdugsnumret meddelades under vår utrikes afdelnin