RIKSDAGEN GÅRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapot ooh Adoln. Till suppleant i statsutskottet hade blifvit utgedå hr E. Törnebladh, till ledamot i bevillningsutskottet hr M. G. v. Schantz samt till ledamöter i bankoutskottet friherrarne G. W. v. Diiben och A. W. Fock. Behandiingen af åttonde hufvudtiteln fortsattes och började med extra statsregleringen, punkten 101. Punkten 103 hemställer att rikets ständer måtte, med hufvudsakligt bifall till hvad K. M. föreslagit, besluta en förhöjning af5 rdriden terminliga afgiften förlärjungar, som begagna elementarläroverken och icke äro medellösa eller af vederböran de skolstyrelse på ofvananförda skäl derifrån varda befriade, för att dermed vid hvarje läroverk bilda en byggnadsfond, hvilken ej utan K. M:ts tillstånd får till andra ändarvål än till nybyggnadsföretag och reparationer, efter konsistorii hörande, användas, och hvilken skall kostnadsfritt förvaltas utaf rektor jemte en från läroverket och tvänne från komimunalstyrelsen i den stad, der läroverket är beläget, utsedde delegerade och granskas af revisorer, utaf hvilka konsistorium utser den ena samt kommunalstyrelsen den andra. Häröfver uppkom en längre och Nflig öfverläggning. Hr Falnehjelm anmärkte att utskottet tycktes till slut sjelf hafva funnit sin frikostighet stöta något på slöseri, men kunde icke gilla det föreslagna palliativet att motverka detta. Det vore nödvändigt att vid anslags beviljande för läroverken man ändtligen etablerade vissa grundsatser och dessa borde vara att staten bekostade lärare, der man visade intresse för undervisningen, men deremot läte kommunerna sjelfva bekosta sina läroverksbyggnader. En sanning är att här i landet den offentliga undervisningen står öppen för alla, men det finnes icke heller något land, der den så allmänt anlitas. Man borde akta sig att vilja ändra detta förhållande. Utskottet hade sagt att 5 rdr icke vore någon summa, men den kan likväl vara stor nog för den som har en talrik familj; för hvarje gosse blefve afgiften, tillsammans med den förut befintliga, 19 rdr om året, hvilket för t. ex. 3 gossar utgjorde 57 rdr. Dessutom blefve det svårt att bestämma för hvilka beftrielsec bör ega rum; i allmänhet bör man söka undvika stadganden, som medföra nödvändigheten af förödmjukande undantag. Man hade sagt det vara orättyist att millionären icke skulle betala något ör sina barns uppfostran, och detta kunde vara sannt, men lika orättvist vore då att han ej betalade mera än den medellöse. Rättats vore visferligen att han betalade i proportion efter sin bevillning, men derom voro nu icke fråga. Utom allt detta funnes äfven flera anledningar till att afslå förslaget. Dertill hör att de penningar, som inflyta icke blifva så betydliga att de förslå något för det beräknade ändamålet. Det finnes heller ingenting olyckligare än att dela ut förmögenheten i en mängd små olika kassor, hvilkas nya antal under nuvarande förhållanden skulle blifva minst 73, och vi synas förut här i landet hafva tillräckligt med offentliga institutioner. Gillas icke den nu af utskottet antagna rundsatsen, måste en annan införas och den an icke blifva någon annan än att kommuner.