ver prisa mll Eneqvists taleng. Bref från Paris. (Från Aftonbladets korrespondent.) Den 16 Augusti. Napoleonsdagen i Paris. Fransmännen underlåta ej gerna aut vid alla möjliga tillfällen anklaga engelsmännen för bigotteri och rycka föraktligt på axlarne åt deras tråkiga sätt att tillbringa sina söndagar; hvaremot engelsmännen å sin sida beskärma sig öfver det franska lättsinnet, som ej känner något annat sätt att hålla heligt än dot att roa sig, Fransmännen, påstå de, äro atheister, som icke veta af hågon helgdag nog beiydelsefull att låta hvardagskommersen, de ekonomiska bestyren eller de glada nöjena för nägra timmar afstamna. Engelsmännen hafva påtagligen orätt. Fransmännen äro inga atheister. De hafva en gudomlighet, hvilken de egna en dyrkan lika hängifven som trots den något folk egnar sin, nemligen gloiren, så ortodoxt treenig i sin tricolor. De hafva en helgdag så genompyrd af andakt att tidningspresanrno stanna och posterna hvila, neml. lapoleonsdagen. Det vari går som denna gloirekultens och den franska nationens högtidsdag firades. Den tropiska hetta, som under föregående vecka varit rådande i Paris, var i går något mildrad, och de lätta trupper at moln som dä och då tågade öfver hvallfvet gjorde solstrålarne mindre brännande. Klockan sex på morgonen gafs genom en saliva från invalidernas artilleri signal till festens begynnelse. Hela staden var högtidspyntad, från alla hus nedbängde trefärgade flaggor, butikerna voro stängda och det vanliga larmet af lastvagnar och omnibusar hade tystnat. -Småningom började gatorna fyllas ej endast af parisare och fransmän från provinserna utan äfven af en otalig massa resande från alla länder, af hvilka flertalet tycktes vara engelsmän, att döma af deras vanliga look here, look here! som man hörde på alla sidor omkring sig, Första akten af festen, hvilken för personerna i fråga tvifvelsutan var särdeles egnad att ingitva en festlig stämning, var utdelningen af förplägning åt fattiga och ålderstigna samt åt trupperna, hvilsa sednare derjemte permitterades från sina särskilda kaserner för att Camusera? sig. BStraxt före kl. 10 gjorde de gamla, qvarlefvande soldaterna från första kejsaredömet sin vid festen vanliga promenad omkring kolonnen på Vendomeplatsen och nedlade kransar of eterneller kring iedestalen till sin älskade kejsares staty, hvarefter de återvände till invalidhotellet för att öfvervara gudstjensten i dess kyrka. Något före kl. 11 anlände kejsaren och kejsariönan med den kejserliga prinsen från S:t Cloud och mottogo i Tuilerierna gratulationer af prinsen och prinsessorna af den kejserliga familjen samt af ministrarne, marskalkar, amiraler etc. Klockan 1 förrättades en högtidlig gudstjenst i Notre Dame och slutades med ett Te Deum, hvarvid närvoro deputationer från senaten, statsrådet, lagstiftande kåren samt talrika: civila och militära auktoriteter. Utanför alla teatrar voro församlade oerhörda massor af mennviskor, hvilka bildade queue för att erhålla en plats vid någon af de representationer, som alla gålvogratis, och vid: hvilka, utan afseende på stånd eller förmögenhetsvilkor, den erhöll förnämsta platsen som lyckades komma främst i queuen. För dem, hvilka ej ville eller lyckades erhålla platser på de slutna teatrarne voro emellertid under öppen himmel dels vid barrigre du tröne dels på esplanaden framför invalidhotellet uppförda pantomimoch akrobatteatrar, och det var dit man hade, att begifva sig ifall man ville blifva vittne till de verkliga folknöjena. Här står glädjen högt i tak och Jlitvet rörer sig i ce mest bizarra och brokiga former. Akrobater, jonglörer, teskspelare, jättar, albinos, qvinnor med skägg och dresserade hundar uppbjuda allt för att intressera publiken. Dioramor, polyoramor, karuseller, rutschbanor, skjutbanor och lotterier, på hvilka man kan vinna pepparkakor och, om lyckan är god,