STOCKHOLM der 20 Aug. Våra läsare finna på annat ställe i bladet en redogörelse för de beslut, som förstärkta bevillningsutskottet i dag fatiat vid de 21 voteringar, som på f. m. medhunnits. Att tullfrihet skulle medgifvas å artiklar, som hittills varit belagda med tull, var under förhanden vararande förhållanden icke att vänta, och den några och sjuttio röster starka majoriteten vid alia omröstningar om dylika frågor innebär för ingen del något öfverra skande. Deremot har frågan om lifsmedels tullarne — den egentliga stora principfrågan för denna riksdags tullagstiftning — fått en utgång, som, i betraktande af hvad man i den vägen haft att befara till följd af valen på riddarhuset, verkligen kan anses jemförel sevis tilltredsställande. Det förstärkta utskottet har medgifvit fortfarande tullfrihet vid in försel af hvete och 1åg i omalet tillstånd, af spannmål, alla andra slag än af hvete och råg, af kreatur, kött, smör och talg. Visserligen har tull åsatts hveteoch rågmjöl, fläsk och ost, men inkonseqvensen är så uppenbar mellan dessa beslut och de nyssnämnda, att r.geringea synes, på grund af de fattade be-. sluten om fortfarande tullfrihet å vissa artiklar, hå fall anledning att låta tullfriheten fortfara äfven å de öfriga alldeles likartade, på det någon tillstymmelse till system må förefinnas i tulltaxan. Ty visserligen skulle dette sig temligen besynnerligt om man skulle lägga tvll på fläsk medan kött vore tullfritt, eller på ost medan smör får införas afgiftsfritt. Saltad sill, hvilken vara, såsom bekant, betraktas såsom kassa-artikel, blef fortfarande belagd med en tull af 12 öre per kubikfot. At de icke mindre än 47 frågor, som ännu återstå att afgöra, äro numera de, som angå exporttullarnes afskaffande, utan all fråga de vigtigaste. I afseende å ariklarne Ben, Jern, Koppar, Lumpor och Malm samt Virke, oarbetadt, sågadt eller tillhagget, synes utgången vara föga tvifvelaktig, då i dessa punkter tre stånd beslutat utförselsafgifternas afskaffande. Deremot torde beslutet i fråga om otillhugget timmer och sparrar af mindre dimensioner blifva mera omtvistadt, då i denna fråga två ståad etannat mat två och man änna finner många, som anse att skogsförödelsen kan hämrsas genom tullagstiftningen. För vår del äro vi äfvertygade, att kraftiga åtgärder böra vidtagas, ju förr desto hellre, för att hämma en skogsförödelse, som kan för hela laudets framtida beboelighet medföra de största vådor, och vi tro att den från skogsegarnes sida mot hvarje åtgärd i denna riktning åberopade eganderättena helgd? icke sträcker sig i afseende å skogen längre än den gör i många andra fall, der samhället måst för en obegränsad och okontrollerad utöfniag af eganderätten sätta en gräns, som heter: det allmännas väl. Men lika öfvertygade äro vi, att ändamålet ingalunda vinnnes på tullagstiftningens väg, ty allt hvad som på den vägen kar ernås är skogens och skogsprodukternas hållande i vanvärde, och säxert är, att en vara eller en egendom i vanvärde aldrig blir väl vårdad. Föga lämpligt och välbetänkt synes det också vara, att för ut bekxommande af tullafgifter å en jemförelsevis högst obetydlig del af trävaruexporten, bibebålla hela den apparat af uppsigt och kontroller som derigenom fortfarande blir af nöden, men som kunde helt och hållet försvinna om principen rent tillämpades och utförseltullarne helt och hållet afskalffades.