(Insändt.) insändaren önskar fästa vederbörande myndigheters uppmärksamhet å det missförhållandet, att åkaretaxan, i hvad den an. år varuforsling, i allmänhet och särskildt ör körslor till och från jernvägsbangården är för närvarande — en död bokstaf. Sagda taxa innehåller t. ex. bland annat, — för att taga just det speciella fall. som insändaren säkrast känner af egen er: farenhet och genast kan bestyrka, om så påfordras, — att för Sett lass för en häst mellan jernvägsbangården och Gamla Kunogsholmsbrogatan, Hötorget, Oxtorgsgatan, Oxtorget, hörnet af Regeringsgatan och Lästmakargatan samt Jakobsbergsgatan och Riddaregatan fram till hörnet af Skepparegotan skulle betalas 495 öret. — Påkalar man dock en åkare med enbets arbets: åkdon eller vanligen s. k. långkärra, för sakers forslande mellan jernvägen och dessa trakter, så underlåter han icke att på för. hand betinga sig, i stället för taxans 95 öre, 1 rdr 50 öre eller ofta 2 rdr, vägrande att annars köra. — Har man sändt beställningssedel, och han anar, att man ämnar betsla efter toxa, så kommer han icke, och man måste i båda fallen, för att få sin rätt, tillgrpa medlet af anmälan hos polisen med ty åtföljande kalle!ser, vittnesmål och obehag, och i alla händelser bli sakerna ej den dagen fortskaffade. Skulle han åter infinna sig och man sedan vid framkomsten vill betala efter taxan, bar mon att vänta sig spektakel under åhörandet af de mest utsökta vändningar i åkar: dialekten. Måhända är taxan för låg. Då bör den höjas, eller annorlunda regleras; men i hvilket fall som helst bör väl så ställas, att, då den finnes, den också följes. Intet är obehagligare än sädamt dagligen förekommande småprejeri på sidan om lagen. Vid begagnandet af åkaredroskor för sin egen persons fortskaffande är man pumera nästan alldeles fri för det fordom alltid öfliga grälet vid betaloingen. Ea slutsten i genna nya och berömvärda anordniog vore, Om vederbörande äfven ville skänka varu 7orslingep med åkare någon liten uppmsrk samhet och tillse, att äfven der kartan må bli en verchghet. Hvarför ej t. ex. tillförbinda äfven detta slag af åkare att ständigt medhafva taxar Mycket vore dermed hjelpt; ty som det nu är vet allmänheten knappt nog att en taxa finnes, och säkerligen ej hvad den före skrifver. M —Lt——