dre kända än Atlantiska oceanens. Stilla hafvets strömmar röra sig inom tropikzonens bredd till största delen ivestlig riktning, tills Asiens och Australiens stora landytor föreskrifva dem en ny väg. Eno del flyter sedan mot söder, mellan Nya Holland och Nya Zeeland; en annan utgjuter sig genom det sydasiatiska öhafvets sund uti Indiska oceanen och återstoden vänder sig vid Kinesiska hafvets gräns mot nordost, sköljer japanska öarnes kuster och ulbreder sedan, under nordvestliga vindars inflytande, silt varma vatten uti norra delen af Stora oceanen. Denna så kallade Japanesiska ström intager alltså här samma plats som Golfströmmen uti norra delen af Atlantiska oceanen, och liksom denna bringar våra kuster ett mildare klimst, har äfven Amerikas nordvestra kust den förra att tacka för lyckan af en varmare temperatur än samma kontinents östra kust under lika breddgrader. Från Södra Ishafvet tränger deremotinordostlig riktning en mäktig ström af kallt vatten in uti Stora oceanen och klyfver sig vid amerikanska kusten, vid bredden af Chiloö,) i en nordlig och en sydlig arm. Den sednare flyter till Eldslandet, långs efter kusten och omkring Cap Horn in uti Atlantiska oceanen. Den norra armen deremot rör sig med stor hastighet långs kusterna af Chili och Peru, omfattar sedan ön Galapagos och fortsätter med eqvatorialströmmen sitt lopp mot vester. Gynnade afl denna ström gå skeppen på 8—9 dagar från Valparaiso till Callao och på 4—5 dagar från Callao till Guayaquil, under det de för återvägen behöfva lika många veckor. Samma arm är det äfven som till en del förorsakar det jemförelsevis kallare klimatet på den peruanska än på den brasilianska kusten. Denna uti det stora hafvets hushållning så vigtiga ström i Peruanska oceanen bär namnet Humboldt-strömmen, emedan den odödlige forskaren genom noggranna termometriska mätningar först visade olikheten mellan dess och de angränsande vatinens temperatur och derigenom tydligt ådagalade dess klimatologiska betydelse. Inom den heta zonen, isynnerhet mellan 10 n. br. och 109? 8. br., visa sig långt från wiusterna och der inga hafsströmmar af kallt vatten framvälla, en beundransvärd likhet och beständighet i temperaturen öfver sträckor, som intaga flera tusen qvadratmil. Temperaturen vexlar der i de ofre lagren hela året igenom regelbundet blott mellan 4 27449 och 299 C. Mellan de olika ti derna på dagen kan man knappt märka någon skilnad. Skildringen öfver detta ofantliga verldshafs djurverld meddelar många nya iakttagelser, gjorda af personer, som på sednare tider genomströfvat dess farvatten, samt är särdeles underhållande, hvartill det angenäma och lediga skrifsättet i hög grad bidra er. Sedan författaren anmärkt, att inom e med fenor utrustade slägtena af oceanens invånare på öppna hafvet förekomma nästav. samma former, som 1 Atlantiska oceanen. öfvergår han till en framställning om de mest framstående af dessa djurarter. Vida mera än de i detta ofantliga haf kringepridda öarnes naturprodukter hafva Stora oceanens egna alster inlockat främ mande sjöfarande från alla länder på dess vidsträckta öken. Dess väldigaste invånare. pottfisken (Phyoeter macrocephalus), som företrädesvis ströfvar omkring på dess tropiska vattens vidsträckta område, och de två olikertade glattryggarne (Balesa mysticetus australis), som förekomma i dess kallare norra och södra trakter, utöfva framför alla andra den mäktigaste dragningskraften. Många hundra skepp och tusentals jägar: följa oupphörligt deras spår, fara efter dem ut på vida hafvet, eller invänta sydhvalen i Chilis och Patogoniens klippbugter, dit hon årligen begifver sig för att framföda sina ungar. Utan hvaljägaren eller hvalfiskfångaren skulle säkert mången trakt af Stora oceanen ännu vara inhöljd i hemlighetsfullt dunkel. lugen har mera än han bidragit till att bringa Polynesiens folkslag under de europeiska sedernas och idternas inflytande. Utan hvaljägaren skulle svårligen missionärerna kunnat utsträcka sin verksamhet ända till dessa aflägsna regioner, och om i Honolulu och Lahaina (Sandvicksöarne),i Ania och PagoPago (Samoa), i Papeiti (Tahiti) och Le vuka (Fidschi) en gryende bildning börjat visa sig, så har han gifvit hufvudsakligaste eniedningen dertill. Öfverallt på de enskilda ögrupperna möta vi hans spår, iakttaga vi hans inflytande till godt eller ondt. Utom de hvaldjur, hvilkas rikedom på fett drager till sig den mördande harpunen, irra ännu många andra, till största delen okända arter omkring uti Stora oceanens vattenöken. I små hjordar förekommer puckeihvalen (Balena gibbosa), hvilken jägaren blott sällan träffar. Oftare möter honom deremot Svartfisken (Delphinus melas), hvars uppåt böjda munvinkel gitver honom ett vänligt och leende utseende, fastän ban icke står efter någon af sina anförvandter i glupskhet, samt den mordiska grampus (Delphinus orca), öfver hvars uppträdande jägaren gläder sig, emedan han skall antyda potthvalens närhet. Sedan författaren vidare redogjort för åtskilliga andra af oceanens högdjur, såsom evärdlisken. hajen, sugaren (Echeneis), lotsen (Gasterostens) m. fl., öfvergår han till de genomskinliga, gelgartade hafsdjuren. Flera af dessa, som förekomma i Atlantiska oceanens tropiska del, såsom medusor, pteropoder, salpor m. fl., låta äfven i Stora oceanen se sig i liknande former, om också uti andra arier. Den praktfulla bidevindseglaren (Physalia) visar sig här, i stället för purpur. och rosenröd, med en i grönt FE l f i t 4 sr NAR RH TP so mA T BAS i O AE INA Fr je Fo