präglade, och positionen mera deciderad rkebiskopens inflytande grundas derpå att han noggrannt vidhåller de grundsatsei som hyllas af pluraliteten, och äfven har underkastar sig villigt den införda disci plinen. Ioom det kyrkohistoriska området ha erkebiskop Reuterdahl förvärfvat six stor anseende såsom grundlärd författare. Har lärer ännu med synnerlig kärlek använda sina lediga stunder på fortsättningen af sitt stora arbete, och det säges att han snart skall hafva fulibordat detsamma. ) Naturligtvis är han strängt högkyrklig och till sina politiska och sociala grundsatser ytterst konservativ. Dessa egenskaper, men icke snillets, hafva beredt honom den plats han nu innehar. Personer, som stå honom ganska nära hafva försäkrat mig, att han är fullt besluten nedlägga sitt embete, då själskrafterna börja slappas, och hans enskilda behof äfvensom hans lefnadsvanor äro så enkla, att han såsom privat man lärer kunna slå sig fram med ganska små inkomster. Såsom talare eger han ingen framstående talang; han förmår icke vara vältalig äfven om han skulle vilja vara det, han är den förkroppsligade prosan, och han uttrycker sig ofta så att det, fastän å hans sida alldeles ofrivilligt, stundom förefaller barockt. Men han eger den stora förtjensten att säga sin mening rent ut äfven då det gäller klander mot personer som ban enskildt värderar. Sålunda. då han vid sin ungdomsväns, doktor Berling jordfästning yttrade några ord, erkände han visserligen den aflidnes förtjenster såsom riksdagsman, men beklagade på samma gång att denne, hänförd af åtrån efter allmänna värf och verlädsliga bestyr, lemnat sitt ansvarsfulla kall såsom själasörjare åsido. I egenskap af ledare af sitt stånds förhandlingar framskymtar icke sällan hos erkebiskop Reuterdahl en nervös otålighet, isynnerhet då de talare hafva ordet, hvilkas åsigter han icke gillar; men det kan icke förnekas att ett nära nog öfvermenskligt tålamod tages i anspråk hos dem, som hafva till åliggande att vara talmän i de respektive riksstånden. Såsom styresman för sitt stift, de tider han deråt får egna sig, erkännes han ellmänt vara särde les nitisk, beifrande oordningar med mycket allvar och utan hänsyn till person. 1 hög grad gästfri, mycket välgörande och jenstaktig mot vänner och anhöriga, lärer n alldeles icke samla, eller ens hafve ust att samla någon förmögenhet. Vice talmannen, biskop Annerstedt, lärer i första rummet hafva slägtrelationer un tacka för sin befordran, men hvarken snille kuaskaper eller andliga gpgäfvor, at hvilke de sednare täfla med de förra i obetydlighet. Hans hållning och väsende, tl och ed hans yltre, erinrar om dessa abbåer, stundom framställas i frauska komeMen allt detta oaktadt saknar han : e inflytande i ståndet, hvartill orsaker egentligen lärer böra sökas i den omständigheten, att han ganska käckt uttalar de prelatensiska och konservativa åsigter som luraiiteten inom ståndet hyllar. Han börJar icke sällan diskussionerna, antydande det sätt hvarpå frågorna, enligt förut träffadt :ftal, skola afgöras. Han är, på grund ef sin befattning, slåndets bantrförare, mer går noggrent den väg som de styrande inom ståndet för honom utstakat. Erkebiskopens alter ego, måhända den ioflytelserikaste prelaten, den på en gång slugaste och mest ihärdize inom ståndet anses biskop Bring vara — prelaturens och statskyrkans ste stöd. Han kallades till biskop i Linköpings stift, der han icke va infödd, der han af det största flertalet blanc de vä!jande icke ens personligen var känd, och der de väljande alltid ansetts hafva en afsjord förkärlek för de inom stiftet födda. Men han valdes dock dels derföre att hen gjort sig känd för högkyrklighet, och del: emedan det var bekant, att regeringen önskade honom anställd just der. Biskop Bring yttrar sig icke ofta eller långt under ståndets förhandlingar, men han dikterar oftast besluten, och han förmår att göra sig åtlydd, äfven då han icke uppträder offentligt. I alseende på den nya strafilafen voro hans yttranden inom ståndet van igen afgörande. Det föreföll nästan vidrigt då han, hvars yttre är så mildt och ungdomligt, hvars stämma är så blid, salvelsefullt påyrkade vida strängare straffbestämmelser än lagförslaget inneböll. Mer äfven i detta fall uttalade han på pricken de åsigter som flertalet inom presteståndet hyllar, åsigter, hvilka alldeles icke öfverensstämma med Kristi milda lära, hvilken, då det gäller att lekamligen straffa, det högvördiga ståndet lade åsido. Det anses otvifvelaktigt att biskop Bring, som ännu icke uppnått femtiotalet, är designerad till erkebiskop Reuterdahls efterträdare, och i bättre händer kan den erkebiskopliga kräkJan icke anförtros, såvida dervid i första rummet afses, alt efter yttersta förmåga och på det förslagnaste sätt upprätthålla an svenska hierarkien. Lomprosten Sundberg och doktor Rucdgöra jemte biskoparne Annerstedt och t nuvarande presteständets vid riksa hörnpelare. Man kan säga att uldror uppbära prelaturen. Hr högkyrklig gentleman, blir a tiden en präktig prelat, yttoch elegans och skulle icke blifvit född i ett allenast förvärfvat sig ren, u ring de. dagarne fy, de på sina 8. Sundberg är en utan tvifvel me rar sig med lätthe: tvifvelsutan, om han . nratestan:tiskt land. f1