Atungland natt vida langre. Furst Gortschakoff har utiärdat en depesch till baron Budberg, hvilken denne meddelat Drouyn de Lhuys. Depeschen är ämnad att förklara och beriktiga den fran. ska uppfattningen af Rysslands svarsnot af den 13 Juli. Tidoingen Lo France yttrar om densamma: Frågan är efter denna depesch så väl som före den en europeisk fråga, ingenting mer eller mindre. Frankrike skall ej isolera sig. Furst Gortschakofts depesch har väl sökt gifva upprättelse åt vår nationella ömtålighet, men kan ej försvaga det goda förstånd, hvari vi stå till England och Österrike. Det ärnågot, som Frankrike ställer lika högt som sin värpj dighet: det är uppriktigheten mot dess alHerade.? Alven Patrie uppfattar Gortschakoffs depesch såsom beräknad att äfven göra ett försök hos Frankrike att splittra det goda förståndet mellan de tre makterna. Att försöket misslyckats är dock temligen. tydligt af de tre makternas beslut att till Petersburg affärda noter al öfverensstämmande innehåll. Den nya erkebiskopen i Paris, Darboy, har för första gången utfärdat ett cirkulär till sitt presterskap, i hvilket han äfven inlägger några kraftiga ord för Polen. Han avser sig förvissad, att energiska beslut i iefeeende å denna olyckliga nation blifvit fattade i suveränernas råd och förutsäger, Jatt våldsregeringen icke skall bli långÅ varig. i TYSKLAND. I Sachsens, Wurtembergs, Badens, Hessens, Mecklenburg-Strelitz, Nassaus och Meiningens suveräner samtsenaten i Frankfurt hafva bifallit österrikiska kejsarens inbjudning till en furstekongress i Frankiurt. I ett handbref af kejsaren, hvilket är bifo;dt inbjuduingen, beter det, att föremålet kongressens öfverläggningar skulle blifva en reform af tyska förbundets författning i enlighet med tidens fordringar, dock utan att den nuvarande förbundsförfattningens väserdiliga drag skulle förä -. Det bekräftar sig alt preussiska regeringen, afundsjuk på Österrikes nyvunna inflytande, afslagit I inbjudaingea. — Afslaget motiveras dermed, att reformen borde förberedas på en konferens af fackmän och derefter seanktioneras af furstarne. Till en ministerkonferens förklarar eig preussiska regeringen beredd att sända ombud. På tio Berlinertidningar, bland hvilka sjeliva Kreuzzeituvg, lades den 10 Augusti eslag, förmodligen på grund deraf, att de neddelade en proklamation ef polska nationalregeringen till Europas folk och regeringar, POLEN. Det förhärjande kriget fortgår rastlöst. Det hette ännu för fjorton dagar sedan, att hela Kongress Polen var så öfversvämmadt af ryska truppmassor, att hvarje ytterligare motstånd från insurgenternas sida mäste orärsa till det omöjliga. Dessa massor hafva dock ej befannits tillräckliga. Insurgentskarorna visa sig, lika talrika som nåzonvsin, i fält; nya träffningar förefalla dag ligen, och väpnade polska afdelnivgar ströfva ända in till hufvudstadens portar. Ett brof från Warschau till Kreuzzeitung meddelar, att natten till den 5 d:s var stort allarm uti staden; insurgenter hade utanför stadsvallarne uppsändt raketer, Bom man trodde vara signalen till en resning af befolkningen; hela garnisonen skyndade under vapen, och vid Morataw-porien kom det till ett hnndgemäng, vari 2insurgenter stupade och 11 tilljängatogos. I förstaden Pragal hade samma natt polskt kavalleri plötsligt visat sig, men åter försvunnit. Direktionen för Warschau—Wiep-jernvägen hade af ryska regeringen befalts att i åtta dagar, räknade från den 7 Augusti, inställa den van-: liga trafiken och iorätta samtliga waggoner för militärtransporter. Ryssarne befsra synbarligen att resningen skall efter skördetiden uppträda med stärkia krafter, hvilket ock synes redan vara förhållandet. I Vid och i staden Zielum (guvernementet Piock) stod den 29 Juli-en skarp fäktning, i hvilken ryssarne, 800 man starka, blefvo slagna, qvarlemnande sina döde och större delen af sina sårade i polackarnes händer. Insurgentehefen Lubicz kår, som i trakten af Seju gått öfver Niemen, slog den 23 Juli en rysk kolonn nader öfverate Kowalewski. Vid Baoble (gavernementet Kowno) stod den 17 Juli en oafojord fäktning mellan polacken Robak och ryssarne. I Litbanen blef den bekante prestmannen och insurgent chefen Mackiewicez den 21 Juli angripen af en rysk brigad under general Jaszwil. Stri den, som räckte flera timmar, slutade med Jaszwils reträtt. Han lemnade en bergkanon efter sig. Den outtröttlige Edmund von Taczanowski uppdyker i spetsen för sina 500 ryttare än har, än der i landet. Hufvudändamålet med hans ströftåg är rekrytering. Den 4 d:s anlände han ifrån Czenstockau-nejden till trakten af Kalisch, der han i köpingen Ozor gow utskref 150 men, som genast beväpnades och ekiperades; öfver vaper, emmun och penniogar syntes ban rikligen disonera, Från Polska gränsen skrifves den 4 Augusti, att i wojvodskapet Krakau kringsvär ma nu flera polska ryttareskaror. Såsom en särdeles djerf kavallerianförare nämnes Rzepecki. Nationalregeringen har tillkännagifvit, att en allmän utskrifving skall ega rum efter skördetiden. Nationalzeitung meddelar underrättelser från Wilua och dess grannskap, lemnade af en person, som i dessa dagar besökt Littbauen. Den skildring, han gifver af tillståndet, är i fver måttan gräslig. Murawiews mördareband, bestående af trupper och Raskolnik-bönder i broderlig förening, kringvärmn, för att fånga adelsmän, prester och atolska bönder. På de gods, hvilkas egare massakrerats, installera sig raskolnikerna såsom egare; spanmålen, hjordarne, hästarne, silfret 0. 8. v. delas af Murawiewa kommis sarier mellan plundrarne. Murawiew döljer ieke sin afsigt alt döda eller till Siberien bortsläpa landets hela polsk grekiska betolkning. Dessa åtgärder komma resningen så tillvida till gagna, som allt flera af förtviflan da till skogarne och förena sig med insurcCaentarr 5 Kawrera otadna SINA hän r — 9 mmm AU -—-— — -—— m——— — fm ee me fy 1 Luca mt