ser, de äro starkare än vi; och vi vilja ej heller göra det för någonting i verlden. Må alla draga sig tillbaka ifrån oss; må våra fordna vänner öfvergifva oss; vi ha sett så många sädana gå bort, att återstoden ej kom mer att hos oss väcka mycken saknad. Må en del af det unga slägtet öfvergifva oss, Aapprepande utantill de nya lexor de lärt af sina professorer i slafveriet. Så mycket värre för detta slägte; vi känna hurusom det blifvit uppfostradt af dessa moraliskt kastrerade menniskor, som blefvo rädda för detta öfvermått af friket, som kom öfver dem efter Nikolai död; och de hastade att refva segler, för alt komma undan stormen och i Jata skeppet kantra i en vattså. Vi vilja under nedslagenhet och bekymmer afvakta en vy flod. Den må komma eller icke; den må bringa glädje eller sOrg, vi förblifva i alla händelser lika trogna sanningen och ryska folket. Och om vi ej kunna vara detta folk nyttiga på något annat sätt, så vilja vi åtminstone häfda dess heder inför kommande slägten genom att visa, att det gifvits nyktra menniskor på en tid då I på det kejserliga gästabudet drucko er rusiga af skrämseln för Europa och af det förfalskade bränvin, som en Waluiew åt er iskönkte. Den tid skall komma, och är sannolikt ej mycket aflägsen, då vi skola säga våra landsmän och utlänningarne hvad vi uträttat i den blodiga stridens stund. Vi veta ej om vi haft rätt; men det veta vi, att vår kärlek icke förrådt hvarken våra blodsfränder eller våra vänner, och att vår tanke icke en hårsmån gått ifrån de principer, åt hvilka vi helgat hela vårt lif, med hvilka alla våra ord stå i harmoni. Ni inser väl att denna tid ännu icke är inr.e; maskarne ha ännu icke förtärt marAyrernas och de i kampen dödade krigarnes Ikroppar; sören äro ännu ej så igengrodda att man får röra vid dem; blod flyter i strömmar, och en stor mängd dyrbara lif äro i händerna på en dum och omensklig polis. Men se här hvad jag isynnerhet ville säga er. Låtom oss vara uppriktiga; hvad Di yttrar om mitt förbund med Frankrike, med Napoleon. med den engelska aristokratien, är till den grad enfaldigt, ait man j kan annat än skratta deråt. Ni har begagnat hela denna massa af beskyllningar för att ge färg åt taflan, men ni tror ej H deruppå. Ni har ehuru på ett mindre exakt sätt erinrat om tiden under Krimkriget. Jogi dolde då icke min opinion inför den upp-! retade gamla politiska verlden ; och jag sade : Iheone det midt i ansigtet med en barbarisk uppriktighet. Jag upprepade det till och med sednare då Ryska kuriren ännu otymp-! digt kröp lik en vinelös insekt för Englands fötter. Men mitt sätt att se sakerna i afseende på Europa förhindrar mig ingalunda att med en ännu större öppenhet brännmärka de afrättningar, de plundringar, alla de styggelser, för hvilka Polen nu är skådeplatsen. Min tunga är min fierde, heter det; men sök noga. tilläfventyrs skall ni i mig finna två fiender, aldrig två tungor. Öm ni lägger mig det till last, att tonen i våra artiklar förändrats och nu ej mer är densamma som förut, så bliv det mig svårt att rättfärdiga mig för denna beskyllning. Tonen i en diskussion öfver en lefvande fråga, beror väl den uteslutande af den ene af interlokutörerna. Jag vill berätta en hän-!! delse, som visar att vi icke alltid äro herrar ? öfver vår ton. Vid 1860 års början förberedde mani vår landsflykts land en bögtid. De ryska emifranterna inbjödo flyktingarne från andra änder att samlas på Britunniens fria jord; de inbjödo dit representanterna för den mest röda republikanism och för de längst gående samhällsläror. Nu skulle jag vid denna fest under marseljäsens toner föreslå en skål för Alexander Il, bondemancipationens verketällare. Decna skäl skulle, ehvad de som vilja vara förnäma och byråkraterna derom kunnat säga, haft ett mäktigt etterljud. Sök cj här i mina ord hvarken högmod eller en opassande fåfänga. Vi kunna deremotuppskatta betydelsen af derna fest genom be-l traktandet af de fina uppmärksamheter re geringen sökte visa oss, I det den skickade den ena spionen efter den andra för att be-1S vaka oss samt anmodade två ellr tre blad att emot oss utfara i otidigheler utan uppe4 håll, men ingalunda utan veders N Den 10 April vor inne. Al b ning, då depeschen om masakrerna i War d schau kom oss tillhanda, Vårt hjerta samh mankrymptes. — Tillrustningarne till festeni blefvo oss plågsamma. Man lemnade oss bref från vära vänner i Polen; de kunde !! sjelfva ej komma fram genom bäckarne ul M nyligen utgjutet blod och öfver bröders lik IC för att bivista vår fest: jag insåg med djup)? smärta att de hade rä Allt bvad somji hade utgjort vårt lifs plåga, allt hvad som Ez hade med galla uppfyllt vårt ord och vant vårt bjerta vid hatet, vaknade inom mig. sl Emellertid var deticke möjligt att uppskjuta j? festen; utländningarne hade medlidande med i !! 088, ryssarne roduade med oss. Det blef ej b fråga om någou skål för kejsaren; med bjertat fullt, med tårer i ögonen, utan nåot tal, drucko vi en skål för de frigjorda j önderna och för de sig frigörande polac-j,, karne, och si nedsette sorgsna våra glas. IP u Der ser man huru tonen kan förändras. London den 1 Juli 1863. id —— h NORGE, aj Regeringen har anbefallt ekeppsbyggeri)e! inspektören Sommerfeldt, direktören Sören-ÅV sen, skeppsbyggmästaren Pasche, mästaren