igen guva en altonunderhatining med Nnordlsg folkmusik. Detta i största korthet! Upsala den 5 Augusti 1863. j Richard Dybeck:? — Följande äfventyr på björnjagt omtalas från Norge: En ung engelsman, bosatt i Norge, begaf sig en dag på en jagtfärd öfver Skien till Nordsjön och vidare öfver Bandaksvattnet till de långt innanför denna insjö belägna vilda trakterna. Här fick han underrättelse om att man nyligen hade sett en björn på Högfjellet. Med en ung Telemarksbonde till ledsagare begaf han sig ditupp. Han fick spår på björnen och lyckades komma honom så nära att han hörde dess brummande och märkte löfvet prassla vid dess rörelser. Slutligen kom han så nära att han lutade sig ned öfver en stor sten för att se in mellan buskarne och lossa sitt skott vid första skymt af björnen. Hans Telemarking bar i reserv ett med kula laddadt gevär. Bonden tänkte för ögonblicket mera på björnen än på geväret, och i följd häraf hände, att just som engelsmannen skulle sätta sig upp på stenen, brann skottet af i hans följeslagares bössa; kulan ricochetterade mot stenen och gick in i engelsmannens ena fot samt tvärtigenom den och ut genom vristen. Då han kände stöfveln fyllas af blod, bad han bonden draga af honom den, men bonden fällde bara bittra tårar och kunde icke göra någoting. Den unge engelsmannen bad honom då att gå bort till närmaste bebodda trakt och hemta foik för att bära honom ned, hvi!ket var det enda möjliga sättet att transportera honom i denna trakt. Bonden hade så lång och svår väg att gå att det dröjde flera timmar innan han återom: Under tiden satt den unge mannen ensam i vildmarken och skar med jagtknifven upp stöfveln samt sökte hämma det starka blodflödet, men lyckades så litet deruti, att han flera ånger var nära att svimma. När äntligen arlar kommo och buro honom ned, föllo dessa flera gånger omkull i den oländiga marken och släppte honom. När de voro komna till en menniskoboning; skickades bud efter läkare, men denne bodde så-aflägse att han ej kunde komma förrän efter 18 timmar och omlägga den första förbindningen Så transporterades engelsmannen sjöledes till Kristiania, der han får ligga ett par månader, finnan han kan blifva fallkomligt återställd; Lyckligtvis får han ingen olägenhet för framtiden af vådaskottet. — Från Norrköping skrifves den 8: Ett starkt åskväder gick tidigt på eftermiddagen i går öfver staden, under täta blixtar och en hagelby med hagel af betydlig styrka och hättigt fall, som hade till följd att en mängd fönsterrutor sönderslogos, synnerligen i stadens östra och nordöstra delar. Någon olycka af åskan hafva vi ej sport; men det är knappast annat möjligt, än att haglet, der det träffat utestående grödan, gjort skada: på den. Rågen; som redan till större delen :här 1 trakten står skylsatt, har dock förmodligen lidit mindre. — Från Westervik skrifves den 8: Rågskörden, som för något mer än en vecka sedan afbröts af regnväder, pågår nu som bäst under gynnande väderlek; på ett och annat ställe är detta säde till och med redan inkördt, Rågen ser i allmänhet frodig ut och. den tros komma att gifva mera än förra året, dock torde detta icke blifva förhållandet i allmänhet taget. Den tros blott undantagsvis hafva blifvit skadad af regnet. — De potatisland, hvilka undgått frosten, se ganska lofvande ut. H — Från Uddevalla skrifves sistlidne tors-! dag: : Under hela natten till onsdagen och en del af gårdagen har här fallit ett mildt och jemnt regn, så att vi här i trakterna nu fått en riktig s. k. rotblöta, hvilken var högligen efterlängtad. Rågarne äro nu snart färdiga att afskäras, hvarmed äfven börjats på några ställen. i — Erån Helsingborg skrifves den 7: : Väderleken har ånyo blifvit kall och ruskig, till bekymmer för den nu allmänt pågående råg: Bkörden.. I går afton och i natt hafva starka varm fallit. härotädan mallanaåt fran mad ShA