ert hjerta, don Galo, skulle hafva emottagit det, så hade ni fått utdela det i homöopatiska doser. Lolita, min söta flicka, om ni ville, skulle ni blifva enväldig herrskarinna deröfver, atan senat, utan cortes och utan deputeradekammare. Det begär jos ej, don Galo; des-utom vet jag NN hvilketdera jeg mest ledenat jå, hjertan eller marenger, Vet ni, mina herrarX, sade don Galo med hög röst efter en stunds tystnad, hvad jag hört sägas? Man påsår att öfversten för lancierregementet råkat i en häftig dispyt med genezraliöjtnanten och att han är anklagad för subordinationsbrott. tHvem har sagt något dylikt?4 utropade officern och sprang hältigt upp från stolen. Det sägs i hela staden, COch ni upprepar ett sådant rykte, utan att veta om det är sannt? En allmänt känd sak är allmänhetens egendom, enligt hvad ni nyss sjelf påstod, sefior. Detta säger ni med afsigt och för att gifva mig en lexa, är det icke så? Men ni bör veta att bland militärer och män af heder väger man sina ord innan man uttalar dem och måste ansvara för dem man yttrar. N Då samtalet tog denna vändning, sk n dade flera personer att deltega deri för att förekomma dep tvist som syntes nära att utbryta. Officern, som var mycket häftig och dessutom öfverstens vän, försäkrade emellertid halfbögt att don Galo skulle gifva bonom upprättelse. Mycket gerna, sefiors; sade don Galc helt lugnt, Zmen ej på det sätt pi mener, Jag försvarar alltid mina vänner, men jag elåss aldrig uten skäl; dessutom kon ep man