ler Mo-ripa, öfver hvars igenkänningstecken beskrifning finnes härhos bifogad, blifvit från ut landet i sednare tider hit till riket införd och, för sin spridning härstädes till framtida nytta, erfordrar att någon tid vara fredad för jagt och förföljelse, hafve vi funnit skäligt förordna att hvad rörande tiden för jagt af rapphöns och ansvaret för sådan jagt under förbjuden tid är eller varder i gällande författningar bestämdt skall jemväl i fråga om Mo ripan tillämpas; och vilje vi derjemte härmed uppmanäå våre trogne undersåter att äfven under den tid af året, då rapphönsjagt är tillåten, undvika sådana åtgärder hvarigenom skada kan Mo ripan, dess ägg eller ungar tillfogas; kommande ofvanberörda ansvar att ega rum för en hvar, som under sistnämnda tid af innevarande och två nästföljande år fångar, dödar eller försäljer Mo ripa med vetskap derom, att djuret tillhör denna fågelart, äfvensom den, hvilken före 1865 års slut till salu utbjuder eller köper Mo-ripa, skall vara förfalJen till det för handel med fridlyst vildbråd stadgade ansvar. Det alle, som vederbör, etc. Stockholms slott den 7 Augusti 1863. CARL. (L. 8.2 H. W. Bredberg. Beskrifning på fågelarten Grouse eller Mo-ripa. Denna i Skottland och andra delar af Stora Britannien allmänna fogel (I.:agopus Scoticus) är en art af ripeslägtet och anses af många, troligen med rätta, för en af mildare klimat betingad varietet af vår i Lappland och Norrland allmänna Dalripa (Lagopus Saliceti). Från denna skiljer sig den britiska Red Grouse nästan blott genom en vanligtvis något drygare storlek samt derigenom att den icke ombyter färg och om vintern blir hvit, såsom våra ripor, utan hela året om bibehåller den rödbruna, af svart spräckliga färg, som vår dalripa har under varmaste delen af sommaren. Moripan är en hönsartad fågel, något mindre än en vanlig orrhöna, och skiljer sig föga från den lappländska dalripan isommardrägt. Bland de i södra hälften af Skandin: vien förekommande fåglarne liknar den närmast en orrhöra, från hvilken den dock lätt åskiljes genom sin något mera åt rödbrunt stötande färg och lättast genom sin alldeles hela. något rundade (men icke klufna) stjert, som har svarta EA AT synliga då stjerten utbredes och således äfven oftast då fågeln flyger upp; vidare har han hela fötterna, med tärna, ända till klorna, ludna af hvitaktiga fjädrar (då deremot orren har nakna tår och sjelfva benet klädt af mörkgrå fjäder); och från orren skiljer han sig till lefnadssättet tydligast deruti, att han ej gerna vistas i skog eller bland buskar och aldrig sätter sig i träd. För öfrigt kan han bland våra fåglar allenast jemföras med rapphönan, som ifven blott viBtas få fälten, men som är något mindre, med alldeles nakna fötter, och hvars stjert synes röd, då den utbredes och då fågeln flyger upp; — samt med hjerpen, hvilken dock äfven är mindre, med något längre, alldeles gråspräcklig stjert, och som nästan blott vistas i skogsmark, der han vanligen sätter sig i träd. Honan och de yngre moriporna hafva en något ljusare och i gulbrunt stötande färg. Aggen af ljusgul bottenfärg med mörkbruna fläcar. Moripan uppehåller sig allmännast på ljungmarker. Jemväl igenkännes denna fågel af lockljudet: uoå, få gå, gå, gå back, gå back, samt af ljudet kock, kock, flera gänger upprepadt, när han flyger upp. Fågeln, som nästan blott lefver af vilda, små eller ringa växter och deras blad, samt af vilda bär, kan således ej göra någon skada. Han blir lätt tam och fortplantar sig starkt. EE ERE