är mov ÅA OM iu rade begrepp om de utför brådstörtadt hopade lärosakerne Och sliuligen glömska äf det mesta man på ett så jägtande sätt inlärt, till et: :-e delen såsom ett tomt minnesverk. lexor i läroboken, väl inlärda sar. sedan under uppläsningen förtydligade uch fullständigade genom lärarens förklaringar, skildringar och berättelser, fästa sig deremot lätt i de ungas minne; och åerunder förekommande händelser, personligheter, historiska förhållanden m. m. mera ictvande åskådhggjorda, förblekna icke gå lätt åter ur den lämpligt väckta, klarare uppfattningen. — Naturligtvis måste alltid denna metod tillämpas med behörigt afseende på lärjungarnes olika ständpunkt af kunskaper och uppfattoingsförmåga; såle. des inom de lägre klasserna mera omfatta det roande, sedan gradvis höja sig till det mera vetenskapliga samt elutligen ända till filosofiska och politiska betraktelser eller jemförelser. Härunder har då läraren ypperliga tillfällen att väcka lärjupgarnes sin-nen för menosklighetens högre intressen, för fosterlandskärleken och ejälsädelheten, för klokhetens, skicklighetens och kraftens idrotter, för rättvisans, moralens och gudalärans bud 0. 8, v., allt saker som för en sann. uppfostran städse förblifva mera maktpåliggande än kännedomen om många historiens ofta nog i sig sjelfva temligen betydelselösa. händelser, namn och årtal. Förenämnda metod skall dock alltid i visst hänseende blifva ofuilständig, om den icke förenas med en annan, fallt ut lika vigtig. Det är icke rog att läraren sjelf förklarar och berättar; han mäste afven låta lärjungarne af sig sjelfva esomoftast göra frågor och begära upplysningar. Väl kan det härvid stundom hända att mindre väsentliga frågor göras, såsom till exempel då en lätjunge frågade insändaren hvarföre den glora flata stenen ligger på Riddarhustorget. Någon kamrat hade nemligen meddelat honom den oriktiga uppgiften, att dermed betecknades det ställe der grefve Fersen mördades. Det ökade mått af vetande, han erhöll genom lemnad upplysning härutinnan var väl ganska ringa, men frågan vittnade dock om någon fallenhet för iakttacelse. Vid detta undervisningssätt, der lärjungarne ej sällan, tvärtemot venliga förbållandet. kunna göra flera frågor än läraren, och denna således måste vara beredd att när som helst besvara frågor samt meddela upp lysningar öfver saker, hvilka torde vara alldeles främmande för dagens lexa, kan de ock m:r än en gång inträffa, eärdeles inom de högre klasserna, att ärven den skickligaste lärare nödgas erkänna sig sakna tillräcklig sakkännedom för att meddeia en äskad upplysning; men sådant betyder föga. En lärare, om hvilken lärjungarue känna, att han för öfrigt h:r grundliga insigter i sit ämne, samt för hvilken de hysa aktning och tillgifvenhet, lider icke det ringeste till sitt anscende hos dem deraf, att han nå fan gång ej kan besvara en sådan til:föllig råga. j En mera kinkig, med denna undervisningsmetod förenad omständighet kan det vara, att bland yra och hfliga lärjungar det afsedda lärorika samspråket lätt nog öfver går till hvad man skulle kanna kalla löst prat, men en klok och erfaren lärare förstår elitid att förebygga sådant, samt vet att i tid förqväfva hvarje tillstym metse dertill, genom ett öganblickligt åter gående till lexans bestämda förhörande Olägenheterna af metoden äro få och lält afhulppa, men fördelsrne deraf kunna blitva så mycket större, som läraren dervid har flerfoldiga tillfällen att lära känna och leda lärjungarnes omdömen, känslor och karaktersriktning. För dessa åter är den lika nöj sam som lärofull, och det är förvånande ant se, huru snart äfven de mera tröga och liknöjda lifvas, när den i deras tycke torra och tråkiga lexans förhörande omskiftar till det vederqvickande historiska samspråket. Detta bör ock grundläggas redan i sko lans första klass, genom hos lärjungarne tidigt inplantad vana, att alltid begära förklaring öfver bvad för dem kan vara obekant eller dunkelt. Men härvid får det dock icke stanna, ty mången lärjunge underlåter att söka behöfliga upplyeningar. Läraren måste sjelf oupphörligen, genom frågor öfver de i lexan förekommande ord och uttryck, utforska om de verkligen förstå hvad de läst om. Måhända torde i deita hänseende en nog stor uraktlåtenhet räda. Om -man nöjer sig med att blott höra det lärjungen kan uppläsa sin läxa klart som ett vatten?, såsom det heter, torde mången gång uppläsningen mera omfatta orden än sakinnehållet. Mean känner anekdoten om den lilla gossen uti en af bufvudstadens skolor, som, tillfrågad om den väg, hvarpå Oden hitkom från Asgård, svarade att han gick å Sett rept; han hade nemligen läst i exan om Odens tåg till norden. Likartade begreppsförvexlingar torde förefionas oftare än man någonsin anar. Naturligtvis äro hithörande efterfrågningar mest af nöden inom de lägsta klasserna, der de måste ega rum. esomoltast, men äfven inom högre klasser kunna de understundom ganska väl behöfvas, der man knappast skulle förmoda. Så -t. ex. hände det en gång insändaren, vid lektion i 6:te klassen, bland lärjungar på en i allmänhet ganska hög bildningsgrad att ingen enda kunde besvara den bändelsevis framkastade frågan, hvad en ?Fårdkaset är. Att inom de högre klasserna allför uteslutande hålla sig will en viss historisk lärobok, om äfven en sådan bland flertalet af lärjungarne måste förblifva grundvalen för lektionen, är ej alltid den bäste. Vida rättre är, om lärjupgarne hafva att redogöra, icke för några vissa sidor i en lärobok, utan för en viss större eller mindre historisk afdelning, med dem öppen lemuad rätt