STOCKHOLM den 5 Aug, Konung Carls möte med konung Fredrik och åtskilliga dermed sammanfallande omständigheter hafva gifvit Feedrelandet anledning att orda om de slutsatser, gom allmänna meningen deraf drager. Feedrelandet erinrar att konung Carl haft ett längre samtal med konseljpresidenten Hall, att excellensen De Geer sammanträffat med begge konungarne på Bäckaskog, äfvensom att rykten förmält, det svenska regeringen ämnar af ständerna begära ett kreditiv på 6 millioner och tillsättandet af ett hemligt utskott. Fedrelandet antager att de med dessa medel tillämnade rustningar skulle afse möjligheten af en strid mellan Dapmark och Tyskland. SÅr detta hänpselsen — tillägger Feedrelandet — så b!; det också sannolikt, att det nu är svesk-norska regeringens afsigt att icke afvakta händelserna för att fatta sitt beslut först efter deras utveckling — hvilket hon förut varit böjd för —, utan att non är benägen att gifva Danmark bessämda försäkringar insan de befarade eventualiteterna inträffa. , Vstta — fortsätter Fredrelandet — är Ögek alltsammans blott förmodanden och Tutsatser, byggda på lös grund, på rykten, hvilkas sanning det icke är möjligt för oss att undersöka och dem vi ej heller utgifva för mer än hvad de äro. Men härtill kommer likväl ännu en omständighet, som är mera än ett rykte. För några dagar sedan antydde lord Palmerston i sitt svar på Fitzgeralds förfrågan i underhuset, att Danmark ej skulle komma att stå eusamt i händelse af ett krig mot Tyskland. Detta yttrande grundar sig sannolikt på en depesch, som grefve Marderström nyligen har tillställt de svensk-norska sändebuden i Lon don och Paris, och hvari han uttalar sig bestämdt emot tyska förbundets uppsåt att genom exekution i Holstein tvinga Danmark att utleverera Slesvig. Vi känna naturligtvis icke ordalydelsen af denna depesch, men vi veta med säkerhet att den existerar. UHär är således ett nytt steg gjordt, för hvilket vi böra vara svensk-norska regerinen mycket tacksamma, och när det sättes i förbindelse med ryktena om rustningar, tro vi att man kan hoppas att regeringen ämnar låta det följas af handlingar, i fall det icke skulle göra tillbörlig verkan genom sin egen kraft. Efter allt hvad vi känna från det svensk-norska kabinettet, kan meningen naturligtvis icke vara, att vi skola kunna påräkna någon aktiv hjelp mot sjelfva exekutionen i Holstein, hvilken svårligen ens vår egen regering kan tänka på att i hvad fall gom helst sätta sig emot med väpnad hand; men det är ej synnerligen sannolikt att hotet om exekution skall komma tili verkställighet, derest Tyskland får nys om alt bistånd är oss tillförsäkradt så framt exekutionen utsträckes till Slesvig eller så framt ett krig blir följden af densamma. Och för oss skulle det vara till stor trygghet och lätta exekutionens tunga och fara, om Eidern betecknas såsom den grävs, inom hvilken våra brödrafolk väja göra gemensam sak med oss. Måtte således denna förhoppning visa sig grundad, och måtte vår regering göra allt hvad som står i dess makt för att åstadkomma dess fullbordan. Ty det första och absoluta vilkoret för detta är naturligtvis att danska regeringens eget uppträdarde blir — hvad det hittills icke har varit — fast och säkert, klart och resolveradt. I den pågående internationella diskussionen rörande ett skandinaviskt försvarsförbund har ett nytt Indleg framkommit genom en af danska Dagbladet påbegynnt artikelserie med öfverskrift ?Danmark og Sverig-Norge?. Dessutom ha vi mottagit ett bref i ämnet från ?en Dansk i Stockholm, hvilket vi i morgon skola meddela, jemte några få ord för egen räkning, föranledda af de sednaste danska uttalandena i ämnet. konsterna — RR