kon, kanske den minsta af hvalslägtet, lef ver af en blekgrön vattenväxt utmed strän. derna och besöker under den regniga årsti den kusten från Endeavour Strait till Car York tör att framföda sina ungar. En för fattare, som tydligen icke känner till någor annan varietet än den australiska, beskrifvei på följande sätt infödingarnes sätt att tångsa sjökon: ?När man upptäcker en sådan, som betar tätt invid stranden, anställes jagt eftei den i en kanot. En af besättningen, som står i fören, är försedd med ett endast till ifrågavarande djurs fångande begagnadt redkap. Det består af en smal pimne af ben. yra tum lång, försedd med hullingar rund omkring och löst instucken i ändan af er tung, rund femton eller sexton fot lång stång; ett långt, tumstjockt tåg, tillverkadt af nä gon krypväxts sammanvirade stjelkar, fästes med ena ändan vid benpinnen, hvaremot den andra fastgöres vid kanoten. ir man kommit på lagom håll, hoppar jägaren ur kanoten, särar sjökon och återvänder till kanoten med stången i handen.? Likasom hvalen dyker nu sjökon nedi hafvet, men kommer om några minuter upp till vattenytan och dör, utan att man behöfver tillfoga henne ett nytt sår. Den är från 6 till 5 fot lång och förskaftar jägarne ett rikligt kalas, i det att dess kött stekes i den polynesiska stenugnen. Stundom beredes späcket, i stället t r att ätas upp, till en olja, som högt värderas af infödingarne. Man vet tyvärr icke mycket om skälfångsten på södra Stilla hafvet, hvilken stundom idkas inom södra polkretse.. Amerikanarne, som nästan kunna sägas monopolisera detta yrka, anse hemlighet härutinnan af största vigt; och för att desto bättre bevara denna, inför kaptenen, då en ny ö med öfverflödig tillgång på skälar upptäckes, longitud och latitad i sin enskilda journal, och besättningen får aldrig rätt veta hvarest de äro, så att då de komma hem till Nantucket eller New Bedford äro de ur stånd att lemna några upplysningar åt dem, som kunna konkurrera med deras fordne redare. Det är emellertid bekant, att skälfängarae äro mycket djerfvare och vågsammare, löpa större fara och äro utsatta för förfärligare stormar. De nordliga hafvens skäl har verlden länge känt till, men det är först på de sednare åren som jagten på den södra varieteten bedrifves systematiskt och i stor skala. Ännu har vetenskapen dragit föga vinst af skälfångarnes förehafvanden, emedan de med af sigt inhölja dem i mörker och till och med ra sin egen regering upplysningar om sina operationsfälts geografi; men genom andra resande känner man karakteren af denna del af jordklotet — klippig, islupen, stormig och ytterst kall, der naturen frambringar s litet att uppehålla det animala lifvet med, att det är förunderligt hvad skälarne kunna upptäcka att lifnära sig af; men de finna rik tillgång på föda och föröka sig derföre ymnigt samt betäcka de vilda stränderna och öarne i trakterna af polkretsen, dit de förföljas och fångas sf menniskan, för hvilken knappt någon annan fläck af jorden är otillgänglig än sjelfva polerna.