Flementarlärarnes löner. Till Redaktionen af Aftonbladet? Statsutskottet har tillstyrkt en vid denna riks dag framställd proposition, att en fjerde löne grad må inrättas för lärarne vid rikets elemen tarläroverk, hvarigenom högsta lönegraden fö: lektorer skulle blifva fyra tusen, för adjunkte: tre tusen rdr rmt. Det skäl, som förmått utskottet att tillstyrka detta förslag, är tvifvelsutan det, att skollära ren med sitt ansträngande och för landets and liga utveckling så vigtiga embete derigenom skulle kunna påräkna en säker, om ock afläg. sen, utsigt till ekonomiskt oberoende. Med tack samt erkännande at rikets ständers frikostighet mot läroverken under det sista årtiondet, kar det ej vara ur vägen att yttra sin åsigt om de mest ändamålsenliga sättet för de vunna med lens användande. Det är en erkänd sanning. att hjelp i rättan tid är dubbel; och att skol lärarne just vid början af sin bana behöfva un derstöd, tro vi oss med lätthet kunna bevisa Lärarekallet erbjuder inga utsigter till höga em beten och en lysande ställning i samhället; de väljes derföre, nästan utan undantag, endast aj dem, som genom egna umbäranden och vän ners förtroende sjelfva fått sörja för medel till sin uppfostran. Äfven med största flit torde nu mera ingen hinna aflägga filosofie kandidatexamen på kortare tid än 5 år, och huru sparsam studenten än är, på mindre än tusen rdr kan han numera ej lefva. Genom konditioner, sti pendier m. m. kan han väl ernå en del af dessa penningar, men lån måste dock förblifva huf: vudvilkoret för hans utkomst. Huru skall en ung filosofie magister kunna betala en skuld, som i vanliga fall öfverstiger fyra tusen rdr? Väljer han skollärarekallet, och erhåller genast en ordinarie adjunktur, så uppgår hans inkomst ill ett tusen rdr om året. Huru uppehälla sig 3 en sådan lön samtidigt med att man måste etala räntor å och amortera sina skulder? Genom en särskild undervisning kan väl något vinnas, men lån måste äfven åter tillgripas, och bekymren för dessas betalande göra läraren snart nog trött och mindre duglig för sitt embete. Öm de femhundra rår rmt, som enligt förslaget skuile tillfalla läraren såsom lönförhöjning under 20 år, i stället lades till lägsta lönegraden, vore denna svårighet till en stor del undanröjd. För den, som åtnjutit sådan lön, kunde 25 års jenstgöring utsättas såsom vilkor för åtnjutande af den högsta lönegraden, resp. tre tusen och fyra usen rår. De, som tjenstgjort under nuvarande förhållanden, kunde deremot lönas efter de at statsutskottet nu uppställda grunder. Utgifterna för staten blefve visserligen något större efter ;årt förslag, då mången skollärare dör före sitt 5 lärareår; men om det är staten värdigt att jereda sig penningevinst på deras bekostnad, om stupa i dess tjenst, kan väl sättas i fråga uf flera än en blifvande skollärare.