flödigt att tänka derpå, för detta obetydliga onda, och det är grymt att tala derom!4 Ske Guds vilje, min dotter! Men man bör alltid bereda sig på det värsta; hoppet tröstar och styrker oss, men vi böra ej lita derpå. Jag tänker på döden, emedan jag anser det för en )ligt, och emedan tanken på döden är den nyttigaste, den upphöjdaste och den mest storartade tanke som kan vpptaga den dödliges sinne. Men på samma gång måste jag tänka på huru ensam du, min ålderdoms goda engel skall blifva, då jag, din far, din vän och ledare är borta. De tårar som Clemencia bemödade sig att återhälla, strömmade vid dessa sista ord öfver hennes kinder. Då ni är borta, utbrast hon, då... vill jag ej heller lefva !4 Jag väntade ej att min förståndiga och gudfruktiga Clemencia skulle uttrycka sig såX, svarade el Abad. Dylika öfverdrifna talesätt äro meningslösa och alldeles i strid med hvad vår gudomlige Frälsare lärer oss. Men om den händelse, hvarpå jag nyss antydde, snart skulle inträffa, vore det då icke klokt och rätt af mig att förut i mitt ställe eätta vid din sida någon som älskade dig såsom jag, och vid hvilken du med starkare band vore fästad? O, min far, ingen kan intaga den plats ni hor i mitt hjerta. Clemencia, händelserna efterträda hvarandra i lifvet, såsom vågorna på hafvet, utan att lemna något mellanrum eller någon tomhet, och lyda den jemnvigtslag, som styrer såväl naturen som menwskorna. Men, sefior, det gifves undantag. tCUndantag, min dotter, undantag från det rätta, det goda, det sköna, behaga mig aldrig, och minst hos en qvinna. Tanken på att uppfylla heta ditt lif med minnet af en