ÖOjversigt af de Europeiska staternas Historia sedan är 1815. Af P. O. Bäckström. Andra delen, 1830—1848. Stockholm, på P. A. Huldbergs förlag, 1862. Det är ej längesedan vi hade nöjet att anmäla första delen af detta arbete, och författaren har ou raskt låtit den töljas af en annan lika voluminös och, tilläggom det genast, ej mindre intressant. Den period förf. här skildrar omfattar visserligen endast en tid af 18 år, men det är perioden mellan 1830 och 1848, mellan Julioch Februarirevolutionerna, med sina visserligen ej många stora yttre händelser, men sin eå mycket större lifaktighet och sitt rastlösa samhällsarbete i staternas inre. Det är vår egen allranärmaste granne, med hvilken vi länge lefvat, så att säga, vägg om vägg, men hvilken det oaktadt ganska mången af oss torde rätt föga, eller åtminstone endast mycket ytligt, känna till. Vi kunna derföre lyckönska oss att i hr Bäckström ha funnit en lika angenäm som trogen berättare af denna tids många stora och på vår egen tid djupt inverkande händelser. Plenen är densamma som i den föregående delen. Sedan förf. i särskilda större afdelningar behandlat hvarje stat för sig, låter han dem slutligen alla i en Återblick passera revy. för att framhålla de hufvuddrag i deras historia, hvarmed de bidragit till epokens allmänna karakteristik, på samma gång han der får tillfälle att uttala ett slutomdöme deröfver. Till en väl behöflig lättoad i öfversigten åtföljes denna del af en innehällsförteckning öfver båda banden. För att gifva läsaren en föreställping om hvad han här har att vänta, behöfva vi endast nämna att ban, utom en liflig teckning af Juli-revolutionen, gom inleder delen, finner skildringar af polska revolutionen 1830-—1831, engelska parlamentsreformen, revolutionen i Belgien, en god öfversigt af det karlistiska och miguelistiska virrvarret på Pyreneiska balfön, en redogörelse för den orientaliska frågans olika faser till 1848, samt slutligen en fortsättning från föregående del af vär egen äfvensom Norges historia från 1815 till 1848. Författarens stil är ledig och klar, skildringen innehållsrik och omvexlande, utan hopande af fakta, och hans omdömen i allmänhet sanna och oväldiga. Det synes tydligt att han är lifvad af den nyare tidens frisinnade ideer, hvilket dock ej hindrar honom att låta den förflutnas personer och sträfvanden vederfaras full rättvisa. Någon gång vill det till och med synas som om förf. i detta sitt bemödande att skipa jemn rättvisa på båda sidorna, af rent begär att vara opartisk, gör sig skyldig till väl stränga, stundom äfven till mindre väl motiverade omdömen. På det förra skulle vi kunna anföra exempel i hans bedömande af den svenska oppositionens hållning emot Carl Johans styrelse, på det sednare i bans klander af deti England och de flesta rent konstitutionella stater gängse bruket att parlamentskandidater gifva sina valmän del af sina åsipter i de större politiska frågorna, ett klander som, hvad öngland beträffar, illa uppbäres af det stöd han hemtar från toryhistorikern Alison, en författare, hvars anseende för oväld och på. litlighet i bans eget hemland ej står sypnerligen högt. — Sigrid Liljekolm. Roman af —a— Helsingfors. Theodor Sederholms förlag. 1863. Med detta arbete har författarinnan, hvars signatyr är allmänheten bekant genom vackra berättelser ur hvardagsifvet och Ån na TR är en SE a 1 SRA a er je