HLUUBRIAVDL tcn I Ag. Utrikes korrespondens, (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 27 Juli. Utomordentligt stort uppseende väcker här den redan officiöst bebådade förklaringen af belägringstillstånd i de polska gränsprovinserna i värt land. Författningen och lagen om belägringstillständs påbjudande tillåta detta undantagstillstånd blott i händelse at krig och trängande fara för den allmänna säkerheten under ett uppror. Och en hvar vet, att ingendera af dessa förutsättningar i ringaste mån finnes för handen. Detta är likväl betänkligheter, som den nuvarande regeringen med lätthet sätter sig öfver eller eom det snarare aldrig faller henne in att tänka på. Man kan helire fråva: hvilka efsigter kan regeringen förknippa med en eådan åtgärd? Den enkom från Berlin till Pasen afsända undersökningskomitn anser, enligt tillkännagifvande, sin uppgift fullgjord och skall om några dagar anträda sin hemresa. Hon torde säkerligen icke ha upptäckt någonting, som står i någon proportion till de officiösas stora profetior och den i rörelse satta omfattande apparaten, Kanske skola krigsdomstolarne under belägringstillståndet utforska mera, så att man kommer i tillfälle att någorlunda rättfärdiga den under de sista månaderaa vid gränsen gjorda utgiften af mänga millioner samt kunna tala till utlandet om faran för preussiska intressen genom polackarne i Ryssland och om en derigenom nödvändigblifven samverkan med Ryssland och mera dylikt. Sådana tankar skulle ha kunnat göra sig gällande vid förklarandet af belägringstillståndet. De skulle ha kunnat det, men att antaga att de gjort det, vore kanske att bevisa det nuvarande systemet alltför stor ära. En sannoiikare nyckel till åtgärden, ifall den blir af, gifver oss Posener Zeitung, då hon förutsäger belägringstillståndet. Hon framhåller memligen, buru litet möjligt det varit att öfwerbevisa vissa personer om vissa brott. Af militärpatrullerna såsom misstänkta arresterade personer hade ofta åter måst af civilmyndigheterna frigifvas såsom oskyldiga. En oändlighet af fruktlöst arbete för de militära så väl som för de civila myndigheterna och en mängd ömsesidiga beskyllningar ha härigenom uppstått, men ingenstädes ett genomgripande botemedel. Häri ligger det. — Militäroch civilmyndigheterna ha varit missnöjda med hvarandra. Det kar ej alltid gått efter militärmyndigheternas vilja. Eno och annan militärbefälhafvare känner sig till och med personligen sårad. Sådana obehagligheter undanrödjer man i Preussen genom att införa belägringstillståndet och derigenom helt enkelt lägga hela makten i militärmyndigheternas händer. Domstolar, polisoch kommunalstyrelser måste då helt simpelt lyda. Man skulle göra mycket orätt i att söka efter politiska tankar eller öfverhufvud taget tankar, der —————— — ——.!Å 15 Fr. Ål mMmM mmm UU RH AA mm MH BA M ds 4 mA ss m AL endast hutvudlöshet och fältväbelskap äro till finnandes. I den ytire politiken följer dumhet på dumhet, förödmjukelse på förödmjukelse. Stor var ministern von Bismarcks önskan att vinna Österrike för de ryskt-preussiskal planerna. Men kabinettet i Wien vågrade å sin tid mycket bestämdt att biträda Februarikonventionen, och lika bestämdt afslår det nu den komprometterande gemen skapen med furst Gortschakoff och hr von Bismarck. Oförbehållsamt visar Österrike sin motvilja mot den obegripliga tanken på förnyandet af den heliga alliancen och derigenom förorsakar det att Febraarikonven tionens politik beklagligen för andra gången strandar. I den inre politiken ser det ut alldeles på samma sätt. Planlöst drifver man fram och åter, och jurkerministeren finner blott välbehag i sim ssförordving, som bragt de inhemska tidningarne till tystnad. Skada blott att o itionen i sin helhet härigenom icke upphört, och inrikesministern hr von Eulenburg, en statsman, som i Japan lärt huru man skall styra en stat, kommer nu på den tanken att äfven gå den utländska pressen på lifvet, ej blott de europeiska, utan äfven de amerikanska tidningarne, så vidt sådana komma hit. Utvandrade preussare skicka, för att gifva ett tecken till lif från sig, hit till sina hemmavarande anhöriga och vänner tidningar under korsbandsomslag, hvilka sedermera af mottagarne ut lånas till högser och venster. Dette skall hädanefter göras omöjligt. Vederbörande tjenstemän ha redan erhållit förständigande att insända berättelse i detta ämne, och man är naturligtvis nyfiken att få se kuru saken skall kunna hjelpas. Skola korsbandssändningarne utan omsvep konfiskeras vid gränspostkontoren? Detta går icke rätt väl för sig, ty det framförallt samvetsgranna postverket skall göra svårigheter. De amerikanska tidningarne måste således förbjadas. Och hvilket ätlöje skall ej detta väcka på andra sidan om oceanen såväl som på kontinenten! : Hr von Bismarck lär icke komma att resa till Biarritz, utan stanna qvar hos konungen, påstås det. Detta öfverensstämmer med hans parti feodaladelns önskningar, ty i dessa regioner fruktar man möjligheten af motsatta inflytelser under premierministerns frånvaro, och i samma ögonblick som någon, hvilken stode konungen nära, skulle göra ställningen i landet tydlig för H. M:t, sku!le kanske den närvarande regimen plötseligen komma att upphöra. Emellertid kan i detta afseende blott vara fråga om möjligheter. Ännu är hr von Bismarck helt och hållet herre på täppan, och han skall ej stryka på foten förr än första verldshändelse tillintetgör hans och hans stallbröders iaflytande. Man väntar i dessa dagar offentliggörandet af alla mellan kultasministern von Muhler och det härvarande universitetets senat vexlade frågor och svar i målet rörande professor Holtzendorff. Hr von Mäöhlers nederä tU Bs m S