s . sl 1. Hvilken form och basis han tänkte gifva de mellan Österrike, Ryssland och Preussen föreslagna underhandlingarna? och 2. Om han vore sinnad att utesluta England och Frankrike från ratifikationen af de förpliktelser, som tilläfventyrs komma att ingås mellan de tre makterna, eller om han vore sinnad att låta dem deltaga deri på samma sätt och i sarnma grad, som de deltagit i wienerfördraget? . Såsom svar härpå anmärkte vicekanslern, att Osterrikes och Preussens fullmäktige skulle mottagas af honom i Petersburg och att resultaten af denna konferens kunde, såsom vid wienerfördraget skett, uppsättas i form af protokoll eller af fördrag eller i hvilken annan som helst säsom önskvärd ansedd form, och att utgångspunkten skulle bildas af de af de tre makterna : öreslagna sex punkterna, hvilka icke inne-. höllo någonting stridande mot kejsarens afsig ter, äfvensom af andra punkter, som han kunde hålla för sin pligt att föreslå. Såsom svar på min andra fråga anmärkte furst Gortschakoff, att de beslut, som komme att fattas på konferensen mellan de tre grannstater, som Polens angelägenheter omedelbarast rörde, skulle på officiel väg meddelas Englands och Frankrikes regeringar och att dessa då skulle blifva i stånd att bedöma, om dessa beslut (hvilka skulle blifva en praktisk tillämpning af de sex punkterna) öfverensstämde med ordalydelsen och andan i wienerfördraget. Jag uppmanade vicckanslern att öppet förklara, huruvida havs resolutioner uteslöte, eller icke. det logiska :esultat, till hvilket ett strängt fasthållande vid metoden i afseende på wienerfördragen skulle föra honom, nemligen upptagandet af specialkonferensens resultater uti en allmän konvention, i hvilken alla af 1815 års fördrag bundna makter skulle deltaga. Vicekanslern yttrade sig måhända ej obetingadt emot en sådan konklusion, men vägrade dock att erkänna den och förklarade upprepade gånger, att han icke ville ingå på någonting, som gåtve vestmakterna något slags rättighet att inblanda sig i ryska rikets inre angelägenheter, hvari han tyckes inbegripa äfven konungariket Polen, ehuru jag fortfarande påstod, att vi inom vissa gränser ega rätt att inbianda oss deri, i kraft af wienerfördragen, Sedan vi ännu hade länge talat hit och dit, hvarvid ätven franska ambassadören lifligt deltog i samtalet, uppsattes med furst Gortschakoffs goda minne inneslutna, ers herrlighet under dagens datum tillsända telegratdepesch — (hvilken endast är ett utdrag af här meddelade depesch) — och denna sände jag till baronerna Budberg och Brunnow. ag vill hoppas, att ers herrlighet ej må ogilla hvad jag gjort för att få klarhet i fråga om den ryske mimsterns afsigter. Jag hyste vid mina förfrågningar hoppet att kunna förmildra verkningarna af en olycklig not — ty så anser jag den — och kunna bereda Hennes Majestäts regering tillfälle att i parlamentet afgifna förklaringar, till hvilka ordalydelsen af furst Gortschakoffs depesch måhända icke skulle hafva lemnat materiel. Jag har icke gifvit vicekanslern ringaste anledning att antaga, att Hennes Majestäts regering skall såsom tillfredsställande anse innehållet af hans depesch till baron Brunnow eller denna belysning af dess betydelse. Jag har äran o. s, Vv. Napier. tt Mlalaorafirmnmstnvrilt aln sm