Utdrag at ett bref från Söderköping. Söderköging den 29 Juli, sent 2å öftonen. Tons Söderköpings kollvattenkursansalt är äfven i år ganska talrikt besökt. Det lig ger likväl i naturen af en inrättning, sådan som denna, hvilken, såsom tzentligen va rande ett hospital, företrädesvis afser att gagna landets behöfvande, mindre bemedlade befolkning, än att rikta sig på de gästbesökandes bekostnad, att inkomsternas otillräckligbet skall urståndsätta direktionen att tillvägabringa all den komfort, som numera 88, hutvudsakligt ingår i vår tids anspråk. Hvad som i detta fall ytterligare försvårar direktionens ofta påtänkta, i Hera afseenden till och med högt påkallade förbättringar, är den oefterrättliga grundval hvarpå hola den egentliga styrelsen hvilar, hvilken ändå alltid i högsta instansen innehar beslutanderätten. Allmänheten torde af gammalt också nogsamt hefva sig bekant denna styrelses sammansättning. Styrelsen väljes och tillsättes nemligen hvarje ny saison af badgästerna sjelfva, samt försvinner i samma stund de försvinna. Hvarje sommar tillkommer alltså en ny styrelse, vald af nya badgäster, utan allt sammanhang med föregåenden. Någon kontinuitet i åsigter och afsigter är följaktligen nästan otänkbar. Också är det hvarken erforderlig komfo.t eller en god styrelse, som upprätthåller badinrättningens bestånd. Förtjensten deraf tillkommer företrädesvis Sanct Ragnhilds-källans eget så utmärkta vatten samt servisens förträfflighet. Men det är väl äfven det förnämsta, åtminstone inför ett allvarligt och klokt omdöme. Denna egenskap erkännes jemväl af badgäster komna från aflägsna orter, från Skåne såväl som från Norrland, från Finland såväl som från Norge. I många år, såväl som i år, har den ock ådagalagdt sin goda och helsobringande verkan. Oafsedt bristande arrapgementer, hafva väl få, om någon, vare sig de hitkommit endast för att friska up dufna krafter eller för verklig sjukdom, Hå rest härifrån otillfredsställda. nderligt är det således icke att denna badinrättning ännu i dag eger många vänner. Naturen här är äfven ganska vacker och intagande, trafiken på kanalen liflig, kommunikationerna lätta, hvarjemte sällskapslifvet är gladt pch ogeneradt, bordet godt och priserna biliga. Em bekant är har, efter doktor Lagberg, doktor Böttiger öfvertagit läkarevården och intendentskapet. Hans oförtröttade uppmärksamhet åt alla båll, hans erkända läkareBkieklighet samt hans jemna. och fridfulla väsende, hafva förvärfvat honom allas aktning, tillgifvenhet och förtroende. I dag egde eit litet festligt arrangement också här rum, hvari. alla badgästerna deltogo och det med! elit intresse, som allrabäst viltnade om deras tänkesätt. Vid denna fest tolkade gästerna deras tacksamhet och erkänsla, både på prosa och vers. En vän i Stockholm, som under flera föregående år uppehållit sig här, hade nemligen 1 det sednare hänseendet heft artigheten att hitsända efterförjande poem: S:t Ragnhild var förglömd. Uti dess lunder Så ensam silfverklara källan flöt. Kom då en man. På nya, enkla grunder Ett nytt system i formerna han gjöt. Det var liksom ett under. Tusen gäster På en gång gåfvo lunden lif och glans. Kring Lagbergs hjessa tacksamheten fäster Ånvnu hvart år också en medborgskrans. Du tagit in hans plats. Vid källans spegel Allvarligt tänkande, som han, du går. — För slägtet städse månget nytt insegel Af forskaren att bryta återstår. Är ett myster:um löst, straxt ger det medel Ått lösa serien ofta nog till slut. — Alfader skänkte snillet orlofsedel Att tyda för en verld dess lagar ut. Med segerhufyva född går vetenskapen Alltjemt framåt i vishet, kraft och ljus; 1 menskoslägtets tjenst med tankens vapen Hon af naturen gör ett tempelhus ; Hvar nattlig skugga, som sig der gestaltar Kring henne än, förskingras småningom, Och fram i dagen träda nya altar Med nya himlar strålande bakom. Ej mera läkarkonsten — dyste:t sluten — Orakelsvaren från Cortinan ger; Hon vill ha ljus, vill andas in minuten, Som kommer vingad ifrån solen ner; Hon vill ha luft, i friska lunder svärma, Af vestanvindar smekt bland bäckars svall; I solljus vill hon bada och i värma, Och svalka sig i källornas kristall. Hvad i Olympens dagar blott var myther, Blir sanning och blir Nf i våra dar; I tusen former sig naturen bryter, Och hvarje form en Gud, en ande har; För vetenskapens trolistaf fram de springa Ur formerna, att, som en mild Försyn, I gyldne bägare oss sällhet bringa Från jordens innandöme och från skyn. F dag vår varma helsning dig vi bära; Du är den värd! Sei ditt hjerta, se! I vetenskapen söker du din ära; Ren ex du har: den vi förmå att ge. Haf tack för alla mödans många stunder, Som du på nödens altar offrat har; Vi tlska högt och sannt S:t Ragnhilds lunder, Men i vår kärlek största del du har. Tack för: hvart råd, som du oss föreskrifvit, Då helsan vacklat, lidande och svag; Naturen sjelf i dem du trogen blifvit: Du hört dess hjerta slå och tydt dess slag. Tack fir hvar gång du vid de armes läger Med säker blick och hjertlig visdom stod; En verklig gloria läkarkonsten äger, När den är menskligt både sann och god, Än återstår dig mycket på din bana, En pröfning slutar och en anw tar vid; För vetenskapen och dess stolta fana Finns strid och seger — icke rum och tid. Ett dock vi veta: hvart du än må vandra — -— Framåt i ljusets tjenst din bana för, Och säkert skall du kämpa mer för andra, På denna väg, än för dig sjelf du gör. — Magister C. C A. Sjöberg har hos rådbusve rätten uttagit stämning å ansvarige utgifvaren af tidningen Gamla Fäderneslandet, mureri rhataran llahlhammar I anladningng af att Jan C kn en i ot Kn on t Q oc CL Ne di Lo