STOCKHOLM den 30 Juli, Inom de politiska kretsarne i hefvudstaden har man mycket sysseleatt sig dessa sednare dagar med de i lördags förrättade valen af ledamöter i förstärkt statsutskott. feke såsom skulle man ett enda ögonblick ha varit tveksam om hvad som varit den ätkämpade stridens egentliga föremål. Det har för ingen varit obekant, att vid dessa val kämpats om de ännu oafejorda jernvägsfrågorna, och att denna gång, likasom vid 1856—57 års riksdag, dessa frågor sprängt alla äldre partigrupperingar och blifvit de vid förstärkta statsutskottets tillsättning allena bestämmande. Oaktadt vid denna riks dag så rundeliga summor blifvit beviljade till jeravägsanläggningar och fastän medel bliivit anslagna till alla de vägar, som äro ämnade att under instundande statsreglefingsperiod verkligen byggas, var man denna gång dock icke lycklig nog att, såsom vid sistlidne riksdag, få alla hufvudsakliga tvistepunkter afgjorda omedelbart ho3 ständen. Det återstod i främsta rummet den af hr Muren och Gefle-Dala intresset med så myckea ilver och ihärdighet eftersträfvade påhandgifningen för en bana Upsala—Sala, på det att blifvande ständer måtte ha händerna bundna i afseende på den norra stambanans vidare fortsättning och det icke kupna befaras att eftertanke och närmare undersökningar tilläfventyrs kuvde gifva vid handen, att det allmännas intresse i detta fall icke sammanfaller med Gefle-Dula-bolagets. Vidare förelåg den icke ovigtiga frågan, buruvida staten eller kommunerna skola bekosta expropriationerna för stambanorna. Det gällde att vid valen till förstärkt statsutskott bereda framgång åt de i dessa båda afseenden hvarandra bekämpande åsigterna, och kommentarierna efteråt ha gällt frågan bvilkendera sidan som i den ena och andra af de omtvistade punkterna genom valens utgång vunnit utsigt att få öfverhand. Hura härmed förhåller sig, synes ännu temligen ovisst. På riddarhuset segrade en lista, upptagande personer, af hvilka väl icke alla anses komma att rösta för afslag å detifrågasatta anslaget till linien Upsala —Sala, men öm hvilka det likväl antagesatt flertalet ibland dem representera deu åsigt, som i detta afseende blef segrande på riddarhuset då ärendet der förevar till afgörände. Likaså anses de flesta komma att understödja adelns och borgareståndets mening, att någon minsk ning i anslagssummorna ej bör göras med beräkning på att kommunerna skola bekosta expropriationerna. 7 sådana frågor, der meningarne inom presteståndet varit något mera delade, kan detta ständ, såsom bekant är, i anseende till sin fåtelighet ej besätta ett förstärkt utskott med anhängare af blott den ena åsigten... Oaktadt i ståndet fanns en bestämd majoritet för beslutet, att man borde för denna gång stanna vid beviljande af Stockholm— Upsala-vägen, ser man således bland ståndets medlemmar i förstärkta utskottet äfven de flesta bland dem, som inom etån det talade för påhandgifoingen äfven å bavan Upsala—Sela. Otvifvelaktigt är likväl. att en majoritet äfven inom detta stånds medlemmar alt det förstärkta utskottet skall rösta för den åsigt, som omfattats af ståndets majoritet. I fråga om expropriationerna torde flertalet af presteståndets medlemmar äfven vara för upprätthållandet af ståndets beslut, att de böra af kommunerna bekostas. Det egendomliga lotterispel, som bestämde valförrättniegens utgång i borgaresiåndet, är våra läsare bekant: Några andra omständigheter, som sammanhänga med valet inom detta stånd, torde äfven böra antecknas, såsom bidrag till det inre af nu pågående riksmötes historia. Umtänksammau anförare äfventyraicke gerna drabbning förr än de bunnit samla sina stridskrafter och tå upp reserverna. Derföre hade också borgareståndets herrar talmän så begått saken i talmanskonferensen, att valet at ledamöter i förstärkt statsutskott blef uppskjutet intill dess ett pari Carlsbad frånvarande medlemmar af deras parti kunde beräknas hafva hit återkommit ech ånyo intagit sina platser i ståndet. Derigenom hade det lyckats att till den afgörande dagen så balancera krafterna, att det berodde på en enda röt, hvilkendera vågskålen som skulle befinnas tyngst. Men hvem hade denna dyrbara röst till sitt förfogande? Detta var frågan, och här börjar egentligen det pikanta af historien. Det framgår åf voteripgsresultatet, att trettiotre ledamöter stodo den ena sidan emot trettiotre 8 den andra. De trettiotre å eva siden röstade på tjugo ledamöter ur sin krets, de trettiotre ä den andra sidan gjorde sammalunda, Men ståndet hade att utse tjugoen ledamöter i utskottet, och det begaf siz att de fiendtliga partierna, som vid valet af de tjugo-håHit så fast tillsammans emot hvarana, visade i fråga om den tjugoförste ledamoten den mest öfverraskande samstämmighet. Således, medan i afseende å alla de öfriga lottning mäste gifva utslaget, framgick ur urnan det tjugoförsta namnet valdt af alla röster, minus en enda. Det är ett ledsamt bevis på denna verldens ondska, att hon icke är villig att skänka sin obetingade beundran åt den ovanlige dödlige, som sålunda, midt under hetsiga partistrider, lyckats förvärfva allas förtroende; Man är elak nog att uttyda detrent af såsom brist på politisk karakter att un