Jafeiorde den redan åt secesslonistetnas sid Intande segern till förmån för de unionelle Meades slaglinie bildade en halfmåne, me centern framskjuten något söder om kyrko gården. Da på kullarne stående truppern: funno förträflligt ekydd i de ofta 20 fo höga sandstensblock, som der äro strödda Fienden stod dels i dalen, dels på kullar som likväl voro för långt Borta, för at tjena till betäckning. Vägarne, öfver hvilk: han måste marschera, beströkos af unions artilleriet. Meades trupper voro uppställds i följande ordning: bögra flygeln bildade Sloemans (12:te) kår, till hvilken anslö sig Howards (11:te); centern bestod al 2:dra Fåten (Hänsosk), 1:sta (Nestor) och 3:dje (Sickles), medan på venstra tlygeln stodo S:te kären (Sykes) och sedcare en del 2 vo naiv Denna uppställning bibehölls väsendtligen under bataljdagarne den 2 och 3 Juli, men icke så pedantiskt som under de förra unionsgeneralerna. Meade kastade nemligen hela divisioner och brigader från en lictad punkt till en annan och lät icke ef i sendör gå i elden, för att upprifvas, såsom Mac Clellan gjorde vid Antietam. Kavalleriet betäckte fullständigt begge flankerna. Morgonen och middagen den 2 Juli förflöto under obe:ydande tiraljering. Men kl. 4 e. m. öppnade fienden en fruktansvärd kanonad mot kyrkogårdskullen, der 11:te och 2:dra kårerna stodo. Unionsartilleriet svarade kraftigt. Elden räckte 2 timmar. Meade insåg snart, att sanonaden blott maskerade fiendens verkliga afsigter, och att dentie syftade åt venstra flygein. Han ditskiökade fördenskull redan på förband BSickles kår. Och i sjelfva verket rusade Longstreet och Hill med omkring 40,000 man under fruktansvärdt tjut och musköteld mot venstra flygeln, som man ville krossa med en väldig öfvermakt. Men denne stod. Nu uppblossade en häftig strid; 2:dra kåren led fruk tansvärdt. Meade ditbeordrade från yttersta högta frgeln 12:te kåren, som bragte fienden att stalina. I detta ögonblick anJände Sedgwick med 6:te kåren, efter 36 timmars marsch. Trots dessa strapatser förstärkte Sedgwick genast venstra flygeln, störtade på de fiendiliga kolonnerna och dref dessa i vild flykt tillbaka. När solen gick ned, var fienden här fördrifven. Denne hoppades pu på unionsarmåns högra flygel återvinna hvad han på den fenstra förlorat. Han försökte genombryta Sloemans ytterst försvagade kär, men måste afstå derifrån, emedan 1:sta och 6:te kårerna i rättan tid kommo till bjelp. Striden rasade här ända till nattens inbrott. Unionsarmen innehade, när den upphörde, alla sina positioner. Den under nästa morgon, fredagen den 3 Juli, följande drabbningen var den mest förtviflade, vilda och afgörande i hela kriget. I tidigaste morgongryningen öppnades densamma på unionshärens yttersta venster och center med ett beslutsamt angrepp af fienden under häftig artillerioch gevärseld. Men efter 3 timmars strid vek han och utrymde slagfältet. Nästan samtidigt med angreppet på venstra flygeln upptäckte man på den högra rörelser, som utydde ett försök att flankera unionsposi tionen, Här hade 11:te kåren att framför andra utbäålla anfallet och tillbakavisade det med samma beslutsamhet hvarmed den under de tre dagarne stätt i hetaste elden, utan att förlora något af sin energi. Efter detta angrepp pauserade de konfedererade ill kl. 1, då de började beskjuta Meades positioner ur omkring 100 kanoner. Denna elveteseld, på hvilken unionsartilleriet ej olef svaret skyldigt, fortfor i 3 timmar. Hela reservartilleriet kom i elden, När Lee ansåg, att Meades trupper bliivit tillräckligt skakade och möra, öppnade hans inanteri hufvudangreppet på centern och venstra flygeln. Två gånger rusade fienden ander hurrarop och med dödsförakt mot deras positioner, men förmådde ej taga dem. Detta var Lees sista ansträngning. Klockan 5 e. m. slutade slaget. Under hela dagen hade unionskavadleiiet oroat och starkt ansatt fiendens flyg!ar.