och sade att han inköpt oci anordnat en stor och passande begrafningsplats för staden der han bodde. Drotiningen tockade honom och frågade om den var färdig Det felas blott, svarade han, några ob: tydliga prydnader på det grafkepell, som jog låtit uppmura åt mig och mina efterkommande. Derefter framträdde en sefiora, som upptagit en fader. och mode lös flicka, hvilken hon behandlat som si dotter. Och är hon ännu qvar hos dig, frågade drottningen. Ja, svarade den tillfrågade, jag älskar henne så mycket att jag aldrig vill skilja mig från henne. Hon är dessutom så klok och förståndig att hon sköter hela min husbällning samt så god och vänlig att hon gerna hjelper och bistår mig i allting. Drottoingen tröjdade gig hjertligen öfver detta vackra barmhertighetsverk, då hastigt en rörelse förmärk tes bland folket, som lemnade rum för en ngling, skön och strålande såsom solen. Tan förde vid handen en gammal, halt gumma, som på allt sätt sökte undandraga sig församlingens blickar. CHvad vill denne sköna yngling? frågade drottningen. Jag önskar, svarade denpe, att för eder, höga drottning, framställa den som har största anspråk på den utfästade belöniogen. Hvem är det? frågade drottningen. Det är denna stackars gumma, svarade ynglingen. Nej, nej! ut ropade den gamia helt förlägen och förvirrad, jag har ingenting gjort, ipgenting kunnat göra; jag är sjelf en fattig stackare, som lefver af andras barmhertighet. Icke destomindre, sade ynglingen allvarligt, har hon förtjent belöningen. Men hvad har hon då gjort? sade drottningen, som framför allt ville vara rättvis. Hon har gifvit mig ett stycke bröd, svarade yoglingen. Ni ser, o