STOCKHOLM den 23 Juli. Ryska kabinettets svar på de tro stormakternas noter rörande Polen. Vi äro i tillfälle att meddela en redogörelse för hufvudinnehållet af dessa svar, hvilka ännu eljest här icke äro kända annat än genom gårdagens knapphändiga telegrammer. Furst Gortschakoff säger till en början att ingen hyser mera välvilliga afsigter mot polackarne än Ryssland och dess herrskare, eller mera uppriktigt önskar afböja hvarje tvist mellan de europeiska staterna, som gkulle kunna sätta i fara den allmänna freden, hvars upprätthållande och befästande äro och böra vara föremål för alla regeringars och alla furstars önskningar och omsorger. Unaer inflytelsen af dessa känslor och denna omtanka har kejsar Alexander befallt furst Gortschakoff att principielt antaga de sex punkterna i det program, som Frankrike, Österrske och England hafva förordat till Rysslands granskning och gillande. Men furst Gortschakoff skyndar att tillägga, att vidare samrådan mellan makterna är oundgänglig för att de sex punkterna må blifva en fast grundval för en öfverenskommelse mellan Ryssland och de tre stormakterna angående Polens framtida öde. Furst Gortschakoff ingår derefter ien närmare granskning af hvarje punkt i programmet. En national-representation, såsom de trenne makternas utrikes ministrar föreslagit, är icke fri från olägenheter. Upprättandet af en nationel arm skulle nästan vara en skymf och i alla händelser innebära en våda för ryska kejsardömet. Denna fordran måste således öfvergifvas. Förslaget om sammankallandet af en konferens för att ordna Polens angelägenheter innebär i sig sjelf ingenting motbjudande för kejsar Alexander, ty H. M. önskar ingenting högre än fredens återställande i de upproriska provinserna. Men furst Gortschakoff säger att såväl Europas intressen som ryska kronans värdighet fordra att konferensen får till uppgift att undersöka och lösa äfven andra frågor än den polska. Förslaget om ett vapenstillestånd utgår hos Frenkrike och Eagland från en känsla af mensklighet, som czaren till dess fulla yärde uppskattar, men ett vapenstillestånd är en mycket svår sak i denna stund. Genom de enspråk polackarne uppställt på de provinser, öfver hvilka de alldeles Ingen rätt hafva, som äro rätteligen ryska och tillhöra Ryssland, hafva polackarne väckt ryssarnes nationalanda, sårat och retat dem. Å andra sidan hafva stridens hetta och grymhefer i de upproriska provinserna uppväckt en ytterlig hatfullbet hos de ryska soldaterna. Detta thema utlägges vidare. Beträffande de öfriga punkterna använder furst Gortschakoff all sin skicklighet för att bevisa att ryska regeringen har gått de tre makternas önskningar i förväg, och anförer fakta till stöd för sitt påstående. Samvets: frihet, polska språkets bruk och administrativ sjellständighet finnas redan i Polen. I svaret till Österrike anmärker furst Gortschakoff, liksom i förbigående, att ingen bätre än de tre makter som delat Polen, kunna välja de rätta medlen att bringa tilljslut oroligheterea i Polen och göra polska statslifvet ordnvadt och progressivt. Till elut söker furst Gortsehakoff visa all det alldeles icke är nödvändigt för konferensens eemmankallande att en fullständig enighet i afseende på alla punkterna är på förhand rådande mellan de tyra makterna. Af hela svarets ton framgår tydligt att det vida mindre är ryska regeringens afvigt att tillfreds-tälla och lugna polackarne än att förebygga eller åtminstone vinna uppskol med ett krig. 2 ve—— xt