toraelades Slalvarne pa plantagen OCh SKCpPpet uppbrändes. Kustbevakningen var alldeles otillräcklig. Rättegångsoch Polissaker. Notarien P. A.: Synnerberg häktad. För några dagar sedan omnämnde vi att no: larien P. A. Synnerberg, efter ett par med honom i poliskommaren hållna förhör, i anledning af en angifvelse mot honom af en enkefru Lovisa Eklund, dels rörande förfalskning af en fullmakt, dels förskingring af uppburna pennin: ar, blifvit inmanad i häkte. Som denna händelse väckt ett visst uppseende, meddela vi ett kort referat öfver målet. Genom rådhusrättens år 1860 gifna utslag blef målarmästaren Hallonlöf dömd att till nämnde fru Eklund utgifva 114 rår. Hon vände sig till öfverståthållareembets kansli för att på exekutiv väg utfå sin fordran. Medlen uttogos hos gäldenären af exekutionsbetjenten Råström, och hos honom uppbar Synnerberg, som utfört rättegången, sedermera medlen, efter att hafva hos Råström företett en fullmakt, med fru Eklunds namnteckning, som befanns vara bevittnad af fabrikören O. W. Hultman och ett ungt fruntimmer. Sedan fru Eklund flera gänger förgäfves fordrat Synnerberg, anmälde hon slutligen saken för stadsfiskal Kock, som åtalade denne. Fru Eklund har förnekat sig hafva underskrifvit fullmakten, likasom att ha gifvit Synnerberg något uppdrag att lyfta penningarne, och har hon derjemte anfört att hon så mycket mindre kunnat underteckna fullmakten, som hon ej kan skrifva. Vid första förhöret uppgaf Synnerberg att han. då Eklund sökte boskillnad, blef förordnad till god man för henne, hvilket förtroende han ännu innehar. I denna sin egenskap sade han sig ofta, med Eklunds tillåtelse, ha teeknat hernes namn å handlingar och papper. Hvad den nu ifrågavarande fullmakten anginge, så uppgaf Synnerberg att han äfven under denna, 1 förenämde vittnens närvaro tecknat hennes namn, dervid Eklund sjelf skulle varit närvarande och hållit i pennan. Denna uppgift har målseganden bestridt, förklarande att alltsammans vore en dikt. Exekutionsbetjenten Råström, hörd i saken, har berättat att han i Febr. månad 1860 af Synnerberg emottog en af fru Eklund undertecknad ansökning, med begäran om verkställighet af ett utslag, utfärdadt af Stockholms rådhusrätt, !ydande å betalning af 114 rdr. Dessa penninc:r önskade Synnerberg få lyfta hos Råström, : en denne vägrade utlemna dem, derest icke !ynnerberg företedde fullmakt från fru Eklund Så dant förmenade 8. vara obehöfligt, då han jel utfört målet, men då Råström ändå fon ad fullmakt, företedde S. en sådan samt Hb kom pennin arne. Fullmakten var, besynnerlig: noz, aterad den 4 Januari 1860, eller någon ty före det ansökningen gjordes om penningarnes uttagande på exekutiv väg — ett förhållande, som Synnerberg ej kunnat nöjaktigt förklara. Dertill kommer att fabrikör Hultman, hvars namn i egenskp af vittne finnes under Eklunds namnteckning, upplyst att han aldrig skrifvit sitt namn å fullmakten under sådana omständigheter som Synnerberg uppgifvit. FH. påstår sig dessutom aldrig ha sett hu Eklund före 1862, men fullmakten är daterad 1860. Således, om H. egenhändigt skrifvit namnet, ehuru stilen icke liknar hans, hade detta skett på god tro och i förlitande på Syhnerbergs ord, att fullmakten varit i vederbörlig ordning underskrifven af fru Eklund. Vidare har H. förmält att han under lopet af åren 1859 och 1860 ofta besökt Synnererg, som då biträdde honom i en rättegårg, med hvilka besök det händt att han på Synnerbergs begäran bevittnat hos honom varande te rarmnteckningar; men hvad enkan Ekund anginge, kunde H ej påminna sig någonsin ha Devittnat hennes namnteckning. Beskaffenheten af hans namnteckning vid den tid, då han skulle bevittnat ifrågavarande fullmakt, kunde för öfrigt bäst mhemtas af de handlingar, hvilka uti en ofvannämda, af honom Synnerberg förda rättegång blifvit af Hultman undertecknade och till rätten ingifna. Med anledning häraf hade stadsfiskal Kock till ett påföljände förhör införskaffat dessa handlingar, och visade det sig vid nu anställda jemförelse mellan H:s naronteckning å fullmakten och å de företedda handlingarne, en tydlig olikhet i sjelfva handstilen. ! Förre löjtnanten Creutz har äfven varit hörd i målet, men då hans utsago ej på saken inverkar, anse vi öfverflödigt upptaga hans meddelanden i annat hänseende, än att han påstått, i strid med Hultmans utsago, att Hultman skall hafva sammanträffat hos Synnerberg med fru Eklund redan år 1860. Likaså ha ett par andra personer varit inkallade å Synnerbergs sida och lifvit hörda, utan att dock kunna upplysa något. ednast i lördags fortsattes ransakningen, då det andra vittnet, det unga fruntimmer, som jemte fabrikör H. skulle bevittnat fullmakten, kom tillstädes. Polismästaren Wallenberg bad henne skrifva sitt namn på ett papper och jemförde sedan detta med hennes namnteckning å fullmakten, då de båda handstilarne befunnos alldeles olika, hvilket föranledde polismästaren till det yttrande, att det var synbart att äfven hennes namn blifvit förfalskadt. Vid detta förhör upplästes även ett bref, som Synnerberg sistl. fredag, då han på begäran fått begifva sig till sin bostad, skrifvit till en god vän (någdt namn vär ej utsatt), hvari nämnde goda vän fått i uppdrag att framställa saken så hos fru Eklund, att det vore bäst att hon upp: gjorde saken i godo, hvarjemte samma goda vän skulle söka draga fru Eklund tillj minnesj huru det tillgått vid fullmaktens underskrifvande. Polismästaren tillsporde S., om meningen med detta bref varit att på något sätt hota Eklund till uppgörelse, hvartill S. genmälde, att det endast vn att uppmana henne att erinra sig rätta förpet. a Eklund upplyste att åtskilliga personer varit hos henne och bjudit henne ända till 1000 rdr, om hon ville medgifva att hon lemnat 5. rättiohet att Ivfta nennincgarne