Article Image
STOCKHOLM den 20 Juli. Det nionde skandinaviska naturforskaremötet, som i det närmaste upptagit båda de sistförflutna veckorna, är nu ett afslutadt foktum. Nästan alla de främmande deltagare, som dröjde här några dagar efter mötets officiella afslutande, ha nu lemnat oss, efterlemnande mänga kära och behagliga minnen. Vi tro, att detta möte — oafsedt det vetenskapliga utbytet i detsamma som visst icke varit ringa, mena dock icke det hufvudsakligaste — varit i hög grad egnadt att närmare tillknyta de andliga band, som redan förena med hvarandra de nordiska brödrafolken, inleda intresserika och vigtiga personliga vänskapsförbindelser samt ytterigare stärka och utveckla medvetandet om folkens nära frändskap och gemensamma intressen, Detta medvetande har ganska klart uttalat sig under hela mötet, icke blott i de varma ord, som mera offentligt uttalats af medlemmmar från de särskilda länderna, deribland icke minst af konung Carl och prins Oscar, utan äfven i mindre kretsar och i det förtroliga samspråket man och man emellan. Under den tid, som sålunda red så stor fördel varit egnad åt praktisk skandinavism, hafva vi icke velat upptaga den föga hugneliga diskussionen öfver den dansk-tyska frågan. Vi tro 0ss doek nu kunna och böra fortsätta våra betraktelser och anmärkningar i detta ämne, dervid icke litet uppmuntrade af den välvilja och huwanitet, hvarmed vi finna att det vi sednast yttrat härom blifvit i Danmark mottaget af dem, som derstädes uti hufvudsaken sträfva till samma mål som vi, om de än af helt naturliga grunder betrakta saker och förhållanden ur en något olika synpunkt. Vi hafva i föregående artiklar sökt visa, att om Sverges regering och folk hysa betänkligheter mot afslutande af ett tformligt förbund med Danmark, på den punkt sgakerna nu stå, så kommer detta icke af bristande sympatier eller af saknad insigt derom, att vi i längden aldrig kunna bli främmande för en kamp, som hotar Danmarks existens säsom sjelfständig stat, utan i stället af ett visst misstroende till den nuvarande danska styrelsen och en fruktan, att en dylik allians skalle från dess sida användes, icke till att bringa saken på en redig och klar fot, utan till att vidmakthålla det närvarande sväfvande tillståndet, som är så oroande och medför så mångfaldigt obehag. Det är möjligt att farhågorna i detta hänseende äro öfverdrifna, men vi ha icke från den danska ministörens sida sett någon fram ställning eller någon åtgärd, som synes 0ss egnad att skingra dem. Kungörelsen af den 30 Mars förekommer 038, efter den belysning deraf som egt rum geuom debatterna inom den danska pressen och genom ministerens uppträdande i riksrådets sednaste session, föga egnad att väcka den föreställningen att ministören ens önskar en sådan administrativ utsöndring af Holetein, som till följd af sakens natur måste utgöra första grundvilkoret för ett politiskt förbund och för nationella närmanden. Så vidt man på afstånd kan skönja för hållandena, går denna kungörelse allsicke ut på att söndra Danmarks rike (DanmarkSlesvig) från hvarje sådan förbindelse ned de tyska hertigdömena (Holstein och Lauenburg), hvarigenom det tyska förbundets ingripande i Danmarks statslif möjliggöres. Kungörelsen skapar blott en ny upplaga af helstaten, inom hvilken Holsteins ständerförsamling får lika mycket att sägai afseende på de gemensamma angelägenhetersa som det dansk-slesvigska riksrådet Coaktadt det sednare representerar en yra gånger så stor befolkning som det förra)Och gemensamhetsområdet skulle 1 det hela fortfara att vara detsamma, ty ingen annan administrativ utsöndring skulle ske än ett partiellt förläggande af vissa militäriska utgifter till en särskild kassa, under det hela förvaltningen för öfr gt vore gemensam — en utsöndringsåtgärd för öfrigt, som ställes i beroende af holsteinska ständerförsamlingens samtycke, hvilket naturligtvis aldrig kommer att lemnas. Hr Hall har i riksrädet uttryckligen törklarat, att han icke önskar någon utsöndring i vidsträcktare om fåeg. Då något slags samverkan mellan holsteinska ständerförsamlingen och riksrå. det i fråga om de gemensamma angelägenheterna är otänkbar skulle resultatet endast bli den allra största villervalla på gemensamhelsområdet, ett tillstånd som ministå. sen synes finna sig mycket väl uti, och som också möjligen kan tänkas fortfara i ett stän digt crescendo antingen till dess de holsteinska aristokraterna kunna försöka att återinföra absolutismen såsom det enda verkliga helstatscementet, eller till dess Gothapartiet hunnit komma så till makt i Tyskland, att det för allvar kan tänka på ett eröfringståg emot Danmark. Det är möjligt, att under allt detta ligger någon hemlig och fin, utomordentligt fin politisk plan och beräkning och att säsom faktorer ighela arrangementet ingå åtskilliga omständigheter, som icke kunna vara öss kända, men vi kunna icke förneka, att på afstånd förefaller det som bestode hela planen deri, att: temligen handlöst låta drifva sig

20 juli 1863, sida 2

Thumbnail