CLEMENCIA. ROMAN AR PERNAN CABALLERO: Öfsorsatt från spanskan af Mathilda Söderån. TIONDE KAPITLET. Då Clemencia slutligen, lugnad och återställd från sin sjukdom, kunde sysselsä:ta sig med sin omgifning, märkte hon i sin tavts hus föga eller ingen förändring. Mar kis Val de Mar var ännu qvar i Sevilla, hvar före markisinnan också var vid bättre lynne än vauligt, något som tydligen visade sig, då hon en dag sade till doo Silvestre: Eu blind höna hittar också ett korn, liksom ni händelsevis råkade gifva mig ett godt råd. Jag bar ingenting skrifvit till mn syster, och Val de Mar är ännu qvar 5 Sevilla, kommer ofta hit och ser alideles jeke förtriflad ut.z Ser ni det, sefiora, svarade don Silvestre, man måste gitva sig tid till allt och icke fara utaf, som på de der fördömde jern sägarne.k Constancia var lika sluten som förr, Bruno de Vargas lika tyst och Alegria lika liflig, lika apptagen af att behaga och eröfra allas hjertalt, Dotia Bufrasia fortfor att plåga hela verlden med sma frågor, blanda sig i allt hvad som minst rörde henne, plantera smultron och dricka chokolad, och don Galo, alltid lika artig och älskvärd, hade som förr sin plats högst upp vid det 2r6kg bordet, der man alltjemt spelade lotieri. . TR trogna tjenaren Pepino skurade kpifNbittida och sent, värdade den vinglösa Merkurius med störete ömbet ovh sjövg med alärtnde näston: KEN Ao A.B vr 153, 155-159 och 161.