kades återremiss af hrr Björck och Henschen, hvilka ansågo, att då egentligen icke brott vore Degänger annat än i tankarne, något straff ej heller borde hafva stadgats. Hrr Carlen. Bovin och Ekholm yrkade bifall. Paragrafen bifölls 38 . som handlar om dueiler, mötte motstånd af hrr Henschen och Bovin. För bifall talade her Carlen och Lemchen. Paragrafen bifölls. 43 S, som stadgaratt då någon efter misshan del, genom tillstötande omständigheter, ljuter döden, ej högre straff må tillämpas än böter samt högst straffarbete i 2 år, blef afslagen. och antogs i stället den kongl. propositionen, på yr kande af hrr Henschen, Beronius och Carlen. Man ansåg ej dessa omständigheter såsom särskild sjukdom 0. 8. v. såsom mildrande omständigheter. Hr Alander yrkade återremiss. Hrr Lemchen och Björck bifall. 15 kap., om brott mot annans frihet, 8 S återremitterades, på yrkande af hrr Witt, Grenander och Henschen. Det i denna 8 förekommande straff för barns bortförande ansågs all. deles för strängt, emedan sådant ofta kan ske i afsigt att undandraga barn dåliga föräldrars farliga inflytande och således i välmening. Hrr Alander och Carlen yrkade bifall. Sista SS i såväl detta som föregående kap., angående förlust af medborgerligt förtroende, återremitterades af samma skäl som 21 i 12 kapitlet. id föredragningen af 7 8 16 kap., der dettalas om den som muntligen eller i skrift beljuger annan, uppstod en diskussion om hvilket sätt som kunde anses lämpligast vid föredragningen af denna och dermed i sammanhang stående följande 88. Och beslöt man att diskussionen skulle få omfatta alla samtidigt, men beslut fattas vid hvar och en särskild. Något beslut om S fattades ej under formiddagens plenum, utan uppsköts dermed till eftermiddagen. Stånrides åtskildes kl. , 3 e. m. Bondeståndet. Vid fortsatt handlöggning af kriminallagsförslaget bitöllos utan diskussion 20 kap. om stöld och snatteri, 21 kap. om rån, 23 kap. om bedrägeri och annan oredlignet och kap. om Dedräglig, oredlig eller vårdslös gäldenär 1 konurs. 24 kap. om åverkan; så ock om olofligt jaande eller fiskande föranledde i 3 S om skogsverkan en femhigen lång diskussion, emedan Rosenberg och Rudberg, understödda af några andra talare, yrkade att skogsåverkan måtte anses som stöld. Olof Nilsson önskade att, då det stannar vid bötesstra!lf för skogsåverkan, böterna måtte bestämmas till det åverkades fyrdubbla värde. Jonas Andersson föreslog borttagande af orden Sj uppsät att det sig eller annan tillegna, emedan tal. trodde att dessa ord skulle komma att försvårande inverka på bevisningsrätten Efter omröstning till kontraproposition mellan återremiss och Jonas Anderssons förslag och hvarvid det sednare segrade, voterades mellan utskottets förslag och Jonas Anderssons, hvilket sednare med 48 röster mot 32 blef ståndets beslut. I 4 om böter för olofligt tillegnande af vindfälle, ris eller gren m. m, yrkade Östman, Medin, vice talmannen m. fl. nedsättning af böternas maximum, i förslaget bestämdt till 100 rår; Hedström och Erik Ersson voro för bifall till grefve Sparres reservation, hvilken föreslår böter till duLbla värdet af det olofligen tillegnade. Rosenberg, Falk, Uhr, Anders Gudmunsson, Jöns Persson, Erik Hansson, Jonas Andersson, Gross, Paul Andersson och Sven Nilsson förordade bifall till paragrafen. . Vid votering mellan utskottets förslag och grefve Sparres reservation segrade det förra med 56 röster mot 13.