as, kunde mufvudgerningsmännen sällan öfverbevisas, äfvensom att dessa ofta af-:; böja duellerna. Frih. Cederström uttydde 8 så, : att om en allmän åklagare sände ett par personer för att bevittna duellen måste han sedan äfven åtala dessa, som låtit bruka sig will vitt-: nen. Å den motsatta sidan påstods att det vanligen är dessa sekundanter, som uppegga till envig, nd göra sig vigtiga, och att, om de med straff beläggas, skulle man ej vilja åtaga sig ett sådant uppdrag, hvarigenom dueller förekommas, S bi,ölls. . I 45 S föreslåg: misshandel, som i 12 och 13 SS säges, ändå att den skett mot skyldeman i rätt uppstigande led, maka, stjufeller svärtöräldrar, fosterföräldrar, förmyndare, husbonde eller annan förman, så ock brott efter 15 eller 37 S, må ej åtalas af allmän åklagare, der ej målsegande brottet till sådant åtal angilver, eller det blifvit föröfvadt vid sådant tillfälle eller å sådan ort som i 11 kapitlet 9 eller 15 omförmälest. I K. M:ts proposition finnes ej de kursiverade orden, äfvensom efter ordet föröfvadt är tillagdt funder sabbat. Denna sednare lydelse antogs på hemställan af prefve Sparre, hrr Ribbing, von Ehrenheim och von Koch, frih. Armfelt (som dock ville hafva orden Cunder sabbats uteslutna), hr Carlheim-Gyllensköjld och grefve C. G. Mörner. 46 S, hvari de enligt vissa SS af kapitlet straffade äfven förklaras för alltid förlustige medborgerligt förtroende, återremitterades på framställning af hr Olivecrona, grefve G. K. Hamilton, hr v. Ehrenheim och grefve Mörner, dels i syftning att komma i öfverensstämmelse med adelns beslut i andra 88 om detta straffs bestämmande äf.en på viss tid, dels emedan det finnes i denna S den inkonseqvens att då en läkare skulle mista medborgerligt förtroende, enligt 27 S, om han med qvinnas vilja biträdt henne att fördrifva foster, detta ansvar icke skulle drabba en qvacksalfvare, som deremot enligt 28 S skulle straflas med nyssnämnde påtöljd, i fall han gjort det utan qvinnans vilja. Härmed afbröts vlenum klockan half 3 för att i afton klockan half 7 åter fortsättas. Prostoständet, Föredrogs lagutskottets betänkande n:r 36, i anledning af K. M:ts förslag till författning om den nya straHagens införande och hvad i afset ende derå iakttagas skall; och biföllos dervid på , yrkande af biskop Bring samtliga de af utskot-: tet gjorda förändringarne uti K. M:ts förslag. I Dessutom beslöts, på domprosten Björlings framställning, att sist uti 17 S intaga stadgandet ; uti 1 kap. 2 missgerningsbalken, rörande an-: svar för den som, utan att vara prest, förvaltar och utdelar sakramenten. Biskop Bring anhöll! vidare, att betänkandet : n:r 37, med förslag till ändring af kyrkolagens ; stadgande om sjelfspillingars begrafning, måtte få föredragas innan föredragningen af bet. pir: 35 ansågs afslutad ; och sedan detta medgifvits,! föreslog samma taare, att till det kongl. försla-: get till promul ationslag tillägga en 22 S, af det mnehåll: att 18 kap. 12 S kyrkolagen må erhålla : sådan lydelse, hvarigenom till döden dömde el7 ler andre till lifsstraff förfallne, men i fängelse aflidne brottslingar, få i stillhet å kyrkogård begrafvas, hvilket birölls, och ansägs dermed betänkandet n:r 37 afgjordt. i Samma talare föreslog vidare tillägg af ännu en ny S. af innehåll, att de i kongl. iörordnin-: gen den 4 Maj 1855 till kyrkotuktens upprätt-: hållande gifna föreskrifter fortfarande må tillämpas på deruti afsedda Pion fastän straffbestämmelserna ändrade blifvit; hvilket ätvenledes birölls, likasom hr biskopens förslag att inbjuda 1 de öfriga stånden att sig om dessa beslut förena. De:efter föredrogs lagoch ekonomi-utskottets betänkande n:r 12, afstyrkande föreslagna ändringar i stadgandena om skyldighet att bygga : och underhålla kyrkooch prestgärds m.fl. bygg; vader, hvars alla momenter biföllos efter en obetydlig diskussion. Likaledes föredrogos och biföllos utan all diskussion: Lagoch ekonomiutskottets betänkanden n:r 13, afstyrkande motion om krigshoträttens indragning; n:r 14, afstyrkande d:o om tingsprei dikans hållande i vissa fall, då sådant nu ej är 1 medgifsvet; lagutskottets utlåtande n:r 42, afI styrkande motion om utvidgad religionsfrih:t; I statsutskottets memorial n:r 129, angående det ! till nybyggnad för svenska slöjdföreningens skola 1 i hufvudstaden beviljade statsanslag, samt stån3 dets enskilda utskotts lagafdelnings afstyrkande yttrande rörande föreslagen tryckning af det kongl. representationstörslaget. Å Slutligen äterkaliade prosten Palmlund sin motion angående öfverbyggnad å prestboställen, ) såsom nu mera öfverflödig, sedan kammarkolegium i sammanhang med frågan om en ny eckleI siastik boställsordning, infordrat upplysningari ! dithörande ämnen. i Borgsrestindet. 5 Behandlingen af lagutskottets betänkande n:r 4 35 fortsattes ifrån och med det 12 kapitlet, fom förfalskningsbrou. som godkändes helt och hållet, med undantag af sista eller 21 S, hvilken 8 stadgar att swaff efter vissa SS utaf detta kapi3 tel åtföljas af förlust utaf medborgerligt förtroende. Denna S återremitterades, på yrkande af hrr Henschen, Witt och Ekholm, emedan stån: det förut återremitterat den S som afhandlar denna straffbestämmelse. d I 5 S af följande eller 13 kapitlet, fom mened, har utskottet, i strid mot den kongl. propositio1 nen, men i likhet med högsta domstolens åsigt, ) tillagt, att der någon vittnat falskt inför rätta, I då ed honom eftergilven varit, skall straffas ( som om han ed gått. Emot detta tillägg ytt-c rade sig hrr Lemchen, Alander, Kistner, Witt c och Ekholm, hvilka ansågo det orimligt att I samma staff skall bestämmas för en falsk vitt1 nesberättelse, afgifven utan föregående edgång, 4 och den, som efter gången ed vittnat falskt. 1 Hrr Henschen, Carlen, Bovin, Lovån, Sundvallsson, Sommelius och Widell yrkade bifall, i emedan grunden för straffbarheten i detta fall 4 ej vore edens vanhelgande, utan störande af den 1 säkerhet, som måste tilläggas lagligt vittnesmål, och då lagen stadgade, att gifven ed vore så I god som gängen, så vore denna straffgrund äfI ven tillämplig på falskt vittnesmål, då ed vore q ettergifven. Genom votering bifölls med 25 c ja mot 12 nej . I Följande eller 6 8 återremitterades af samma g skäl som sista i föregående kapitel och på yr-; 1 kande af hr Henschen. . t 5 af följande eller 14 kapitlet, om mord,i1t dråp och annan misshandel, gaf anledning till: diskussion och följande votering. Hr Carln och 1 lika med honom Ärr Ekholm och Lundberg ani sågo att det derstädes för dråp, hvartill manj1 utan egen skuld blifvit till vrede retad, stad-;c gade straff af straffarbete på ett år, vore dock t alltför litet. Man borde dock besinna att men-s niskolif blifvit spildt och att detta sålunda il väl ej kunde med långt mindre straff försonas än; e månget annat mindre brott, begånget under mil-;c drande omständigheter. För bifall ta!ade hrr Henschen och Lemchen samt hrr Blanche, Lovån och Ridderstad, hvilka tre sista talare ansågo att till och med detta straff vore för strängt och att. alternativt med detta, fängelse borde hafva blifvit stadgadt. Om någonsin latitudsystemet skulle tillämpas, så hade det varis här. Det vore önskligt om man för detta brott, såsom i Frankrike, hade jury; denna vore just för dylika brait rätta domaren; bifölla med 30 ja mot 16 nej. . : UT AN 2 mare em handlar ava Kotratfft för ker bn bn VR VR