RJ en natt färdats på lands gen och vid ankomsten till staden, enligt hvad talaren specielt kände, endast drack tvenne glas öl samt deraf blef litet sömnig och tung, af polisen antastades j för fylleri, oaktadt han icke på ringaste sätt förnärmat någon menniska Gross föreslog förändring af sålunda, att böter för fylleri måtte ådömas högst till 20 rdr och blott i de fall då den öfverlastade å väg, gata eller allmän plats stört andras frid. Vid framställd proposition antogs detta förslag i stället för utskottets. 19:de kap. Om eldskada af uppsåt eller vållan. e, så ock om annan skadegörel förändring. se, bifölls utan Vid fortsatt behandling af nya strafflagsförslaget, börjades med 13 kap. fom mened. Sedan s 1 blifvit föredragen, yttrade hr P. A. Ribbing att det varit bäst för rättegångsordningen om hela detta kapitel aldrig infiutit i straffla gen, utan att den gamla stadsan bibehållits, inrymd i blott en S af rättegångsbalken. Talaren, som klandrade borttagandet af straffet att ej vara vittnesbär och i stället insättandet af förlusten af medborgerligt förtroende, kunde icke undanhålla sin åsigt huru o!yckligt det är att vidtaga ändringar der de ej behöfvas, särdeles då man dödar lifvet i lagen och sätter bokstafven i stället Yrkade afslag på hela kapitlet. Grefve E. Sparre anmärkte det vara en brist! i gamia lagen att man under rättegångsbalken: behötde leta efter straffbestämmelse för ett brott och anhö:l om bifall. Sedan hr Ribbing först begärt men afstått från ; votering, blet bifal!en. ! 5 innehåller: tHar bekännare af lära, hvari edgång ej tillåten är, på annat, i stället för ed, vedertaget sätt, bekräftat falskt vittnesbörd eller annan falsk utsaga, eller har någon vittnat falskt inför rätta, då ed homom eftergijven varit; varde så ansedd, som Hade ban ed gått. Härom uppkom en ganska liflig diskussion. i Frih. Armfelt förordade hr Lemchens reservation, enligt hvilken det af utskottet gjorda, med kursiv sul utmärkta, tillägget skulle uteslutas. Den som efterskänker eden får skylla sig sjelf och huru skändligt det än är att tala osanning inför rätta, kan det dockicke anses vara så svårt brott som mened. : Grefve G. K. Hamilton anhöll om bifall. Redan för 1800 år sedan uttalade Christus orden edert tal skail vara jaja nej nej, hvad derutöfver är, det är af ondo. Det oaktadt har edens bruk och missbruk fortfarit. Orsaken hvarför eden: strider emot kristendomens anda, är att mangenom eden afsäger sig möjligheten af en försoning. Det måste derföre uttänkas ett sätt att: möjligen i en framtid utplåna detta bruk, som blifvit tillåtet för menniskornas hjertans hårdhets skull, och ett steg i den riktningen är just det af utskottet föreslagna tillägg. i Hr Olivecrona fann det vara 2 olika brott att taga Gud till vittne och hämnare öfver sig eller , att genom osanning inför rätta svika motpartens! förtroende. Det sednare är icke heller i opinionen samma brott. Domaren är af lagen ålagd att varna den som ed går, men icke den, hvil-; ken ed eftergifves; sådant utvisar äfven olika: karakter hos brotten. Yrkade bifall till reser-: vationen, som öfverensstämmer med hvad K. M:t: föreslagit. i Grefve Hamilton anmärkte att det vid mened : icke är sjelfva synden som straffas, utan det för allmänna rättssäkerheten störande. Om ännu opinionen fordrar edgång, bör den genom lika straffs utsättande för den som densamma blifvit efterskänkt, lemnas tillfälle att korrigera sig sjelf. Hr Ribbing kunde icke anse eden så ohyggli som föregående talare. Guds hjelp vill fif och själ behöfver man ju under alla förhållanden, och i eden afsäger man sig icke Guds nåd. Yrkade afslag på tillägget och bifall till K. M:ts proposition H Grefve C. G. Mörner skulle beklaga om ten. åsigt gjorde sig gällande att det vore mindre skamligt inför rätta tala osanning utan edgång än med densamma och yrkade bifall. i Genom anstäl:d votering bifölls reservationen, I hvarigenom tiliägget uteslöts. Rösterna utföllo med 17 ja 19 nej. i 6 S föreslår att den, som dömes för mened, :; äfven för alltid skall vara förlustig oedborger-; ligt förtroende. Härvid yrkade grefve G. K. Hamilton, hrr v. Ehrenheim, Dalman, Carleson, Olivecrona och v. Koch, i enlighet med ståndets ; beslut vid 218 af föregående kapitel, ett tillägg; af orden eller på viss tid4. För bifall talade hr P.A. Ribbing, grefve C.G. Mörner, hr Carlheim-Gyllenskjöld och grefve E. Sparre. Å ena sidan ansåg man att älven här någon latitud bör? finnas, då on ständigheterna någon gång kunna i vara mildrande. Å andra sidan åberopades det menedsbrottet vore så ,roft, att det ej vore rådligt sätta ett alternativt straff Det vore äfven omöjligt för domaren att bestämma om en menedare mom vissa år åter kan vara hederlig karl. Stora svårigheter skulle äfven uppstå derigenum att 17 kap. 18 rättegångsbalken äfven måste ändras, hvilken bland annat föreskrifver att; menedare aldrig i framtiden kan som vittne höj ras En särdeles envis diskussion fördes om denna bestämmelse vore ett st:aff eller en påföljd. . De, som talade för bifall, framhöllo inkonsegvensen deri att en person, som på viss tid bhfvit dömd förlustig medborgerligt förtro ende; sedan han blifvit rehabiliterad kan sitta i Ridderstaze? och adeln.