Med anledning af det sedermera beslutade bis fallet till denna S, begärde Sven Nilsson ordet vid fördragningen af 18 S, hvari sägs att den som bortför qvinna som ej fyllt femton år (lika med uttrycket bain, som ej fyllt :emton är uti 85) med hennes vilja och i uppsåt att med henne föröfva otukt, skall dömas till straffarbete i sex månader eller högst 2 år (i 8 S 4 år). Talaren päpekade det inkonseqventa uti att 18 under samma förhållanden som i 88, dock med HleR af en svårare omständighet uti den förstnämnde, likväl har en lägre straffbestämmelse än 8 S. Talaren önskade att straffarbetet i 18 8 äfven måtte blifva utsträckt till 4 år. Samma åsigt uttalades äfven af Lundal, Jonas Andersson och Aug. Andersson; men vid anställd votering bifölls s oförändrad med 42 röster mot 37 Uti 8 5 af 16 kap om falsk angifvelse; så ock om ärekvänlning yrkade Rundbäck den f ändring att ordet ond måtte tillsättas eiter afsigt och orden eller lastt äfvensom yrke, näring eller fortkomst utgå, eroedan det efter 8:s nuvarande ordalydelse skulle kunna beläggas med straff om man fällde ett omdöme öfver en handtverkares arbete eller i allmänhet en persons sätt att sköta och fullgöra sina åligganden. a. I denna åsigt förenade sig äfven Gross, Östman. Jöns Persson, Nils Pettersson, Uhr och Jonas Andersson. Rosenberg förklarade att denna kan icke hindra någon menniska från att tala sanning; Y om man läser den rätt så skall man finna att en stöder sig på 7 S, som säger beljuger annan i ty att han at argt uppsåt pådiktar c. c. Talaren önskade alltså bifall till och trodde att Rundbäck kunnat spara sin anmärkning till 13 S. Häri instämde Sven Nilsson. För bifall talade vidare C. Ivarsson och Heurlin, hvilken sistnämnde för väl kände den gamla svenska afunden för att vilja tillåta det Sverges invånare skulle efter behag få beljuga hvarandra. Lifvet kan man både ha och mista — menade talaren — heder och ära äro af mera värde. S återremitterades. Vid föredragningen af 13 8 yrkade Rundbäck jemväl återremiss, emedan denna 8, med hänsyn till hvad 8 stadgar, med skäl kunde anses som ett attentat mot den fria yttranderätten — Talaren hänvisade till justitierådet Bergs yttrande i högsta domstolen och önskade att S måtte få den ordalydelse hr Berg föreslagit. Rosenberg och Gross förenade sig häruti och jemväl denna 8 återremitterades. 17 kap. om äktenskapsbrott bifölls utan anmärkning. 1å S af 18 kap., om böter till femtio rdr för fylleri, föranledde äfven debatt. Rundbäck ansåg detta stadgande helt och hållet olämpligt och öfverflödigt, så framt man ej ville tillämpa det ensamt vid de tillfällen då den öf verlastade åstadkommer allmän förargelse; men äfven i detta fall ansåg talaren böterna för höga och yrkade återremiss. Heurlin hade ofta sett ståndspersoner öfverlastade, så att de knappast sett flugan på väggen. Vid sådana tillfällen har fältropet varit: släpp karlen löst; men om det är en obemedlad person som druckit något tör mycket då ropar man korsfäst, korsfäst! Yrkade atfslag å S. Nils Magnus Pettersson, Olof Persson, Sven Nilsson, Rosenberg och Aug. Andersson talade för böternas nedsättande till 20 rdr. Lundal var af samma åsigt som Rundbäck. C. Ivarsson ansåg att man ganska väl kunde undvara hela denna ansvarsbestämmelse och önskade återremiss. Olaus Eriksson anförde, som exempel på huru lätt det kan hända att en person blir trakassered för fylleri, att en landtbo som efter att hafva en natt färdats på landsvägen och vid ankomsten till staden, enligt hvad talaren specielt kände, endast drack tvenne glas öl samt deraf blef litet sömnig ech tung, af polisen antastades för fylleri, oaktadt han icke på ringaste sätt förnärmat någon menniska Gross föreslog förändring af sålunda, att böter för fylleri måtte ådömas högst till 20 rdr och blott i de fall då den öfverlastade å väg, gata eller allmän plats stört andras frid. Vid framställd proposition antogs detta förslag i stället för utskottets. 19:de kap. Om eldskada af uppsåt eller vållan. e, så ock om annan skadegörelse, bifölls utan förändring.