Rörande den sednaste tidens skandinavika rörelser och möten innehåller tidningen Europe följande ledande artikel: Våra läsare torde erinra sig att i medlet f sistlidne Maj eit nationalekonomiskt möte gde rum i Göteborg, der ett betydligt anal vetenskapsmän, godsegare och högre emyetsmän från de tre skandinaviska länderna Hade samlats för att öfverlägga om medlen ill åstadkommende af ett allt större närmande mellan de tre folken och för attr.dJå om antagandet af åtskilliga reformer, hvilkas semtidiga och bkformiga genomförande i hela den skandinaviska norden skulle vara af omätligt gagn. Vi ha haft detnöjet att i vår tidning ormtala de i hög grad fri sinnade resolutioner, som bletvo frukten af detta möte och som på visst sätt kunna sägas beteckna första stadiet på en utveckingsbana af stora materiella och sociala framsteg. Vi ha på samma gång omnämnt att det andra stadiet sannolikt skulle bli det till 1865 utsatta nationalekonomiska mötet i Köpenhamn. Men under tiden sitter skon dinavismen ingalunda overksam i spiselvrån. Liten lefver än? och förlustar sig på andra fali, men med samma muntra lynne, sama glädtiga uppsyn, samma modiga tillförsigt. Det är ett högst intressant skådespel att se denna tanke om en skandinavisk union med hvar dag intränga allt djupare hos alla folkklasser och i alla verksamhetskretsar, der nationernas lif ger sig en kraftig och manlkg yttring. Från skatdernas inspirerade och profetiska krets fortplantade sig idben för tjugo år sedan till universiteternas ungdom och iirän donna öfvergick hon, eprittande af lif och oemotståndligt hänförande, till de olika sfe. rerna af det praktiska lifvet, till affärsmännen, till de män som skapa det närvarande och förbereda det kommande. I alla grenar af den menskliga verxsamheten har denna id6 inkastat några frön, och dessa frön hafva slagit rot och burit frukt, emedan de voro kärnfriska och utsåtts i en passande jordmån. Hvad som i går endast var en dröm, en önskan, har i dag blifvit ett behof och skall i morgon blifva en nödvändighet, eft imposant faktum, en kraftig häfstång, en oförstörbar verklighet. Redan sedan femtio år tillbaka hade de tre länderna atvecklat sina intellektuella och materiella tillgångar med en ifver och en ihärdighet, som bådade gout för den skandinaviska folkstammena framtid; men ända till den gista tiden hade folkens bemödanden mera varit individuella än riktade mot ett gep;onsamt mål, och denna brist på sam manhär ning hindrade den skandmaviska norden att komma till fullt medvetande of sin styrka och sin betydelse, af sine pligter och sitt ansvar i nationernas stora samhälle. Det länder derföre den genera tion, som nu har ledningen af Skandina viens öden, till berömmelse, att hon beg pit att de tre folken ej kunna betrygga sin natioaalitet, sin sjellständighet, sin eganderätt till den jord de bebo, sitt välde öfver de vatten som skölja dess kuster, med mindre de blifva en kompakt enhet i förhå! lande till de stora nationaliteter som ej tveka att tillämpa eröfringens rätt på de tänder och stater som sakna en kraftig lifektighet Att den nuvarande generetionen med entu aiasm, men på samma gång äfven med klokhet och utan några utopistiska drömm rgripit sig an med detta stora arbete, utgör hennes oförgängliga ära, liksom hon derigenom gjort sig förljent af kommande genera toners djupa tacksamhet, Nöjd att arbeta för det närvarande, bar bon ej komprometterat den nationala sakens framgång genom försök att omsiörta rättigheter och iorättniogar som erhållit tidens och historiens helgd, eller att gå framtidens arbete i förväg. Poeter, konstnärer, vetenskapsmän. litteratörer, fnansierer. embetsmän, bokhand lare, köpmän, diplomater och militärer, — alla samhällsklasser med ett ord ha anslutit sig till denna materieila och andliga rörelse. som iga efter mogen öfverläggning och med ett bestämdt syfte för ögonen, avdra mera omedve. et och följande den allmänna ström1 men. Alla ned vorgareklasser ha, hvar och ter korta mellantider, ve en i sin tur och ! nt! fat hafva sitt möte a Ombud från de tre visa att efter nationerna och ännu en gång VS: låoga sekler st hat och ständigt Ålerkom mande krig de skandinaviska länderna Qu mera kominit till en grad af mognad och stadga som gör allt återvändande till det förflutnas olyckliga tvister och krig omöjligt. Sälunda hafva vi nu, efter nationalekonomernas bataljon, naturforskarnes legion! Med lugn blick och högburen panna inträda de på den fredliga arenan, för att I em tur eröira lagrar, men lagrar af detta slag som hvarken kosta blod eller tårar! Det är i Stockholm som de skandinaviska naturforskarne denna gång sammanträdt. Om vi ej misstogit oss, är det det nionde af de periodiskt återkoramande möten aom de omvexlande hålla i de tre rikenas hufvudatäder. Våra korrespondenter ha lofvat oss att gifv: oes närmare underrättelser om detta mötes förhendlingar. Hos adeln samt borgareoch bondestån I den fortfar behandlingen af straffingsförsla gel. Adeln har i afseende å kapnlet om IAard diska anh annan miasehandel afslacit