I TA FEEV ESR FUPVw SLU 5 järs reglering iunehade, i och genom sami ma reglerivg, hvarvid ifrågavarande skola I utvidgades ull högre lementarläroverk, tillika i med sjelfva tjevsten utgick från skolans stat, rektor K:s löneanspråk, juridiskt taget, i inskränka sig till hvad lönen före nämnde I tid utgjorde, Denna lön åter är i 1557 års stat utiörd med 1232 rdr bko, och då rekitor K. etter sin förflyttning till adjunktsbej fattning erhöll i lön 2500 rdr rmt så öfver I skjuter den sednare lönen den förra med j icke mindre än 652 rdr, ett belopp hvilket desio sakrare kan antvgas öfverstiga värdet IN hans förat innebafvande boställslägenhet (hvilken euligt leg måste tillgodokomma läroverkets ordinarie rektor), som rektor K. laldrig satt i fråga att vid sina gamla löneförmåner varda bibehållen, oakiudt han dertill på grund af kongl cirkulärbrefvet den 1 Oktober 1858 varit fullt berättigad. i Hvad åter beträftar rektor K:s förflyttning från rektorstill adjunktsbetattuing, sä är redan antidt, alt han efter läroverkets utvidgaing fortlarande under flera år före stod rektorater derstädes, i för tone enligt efori uppdrag. under det sednaste året. då skolan hade hunnit till föreskrifvet omfång : utvidgas, enligt af Kongl. Maj:t utfärdadt . förordnonde. Rektor K. synes äfven hafva haft för ufsigt att med denna befattoiug vidare forsfara, efier som han, i saknad af behörighet ull dylik tjenst vid högre läroverk, hos Kopngi, Maj:t begärde att med . befrielse från de i sådavt hänseende föreskritva prof erhålla kompetens till den nya rektorstjensten, hvilken begäran också af Kongl. Maj:t bifölla. När rektor K. sedermera, då nytt förordnande å tjevsten skulle utfärdas, sjelf enligt vederböorande efori ofheiella anmälan förklarade sig icke vilja komma i fräga, så funnos ;å1 ifrågavarande läroverksstat, förutom en r k orslön samt lön för en lektor i matematik. 6 köllegaeller sdjunktslöver, och rektor K. kunde naturligivis, om ban skulle vid läroverket qvarsiå, icke derstädes öfvertaga an van fjeost än en sädan, hvartill han genom: aflagda prot visat sig behörig, d. v. 8. cen adjunktsbefattning. Detsamma har för öf rigt nästan samtidigt nträtftat med tvenne andra rektorer, och af fullkomligt lika anledning; men hr X. ha, såsom det vill synas, med afsigt lör:egat, att enahanda förflyttning från rektorstill adjunktsbesiällning för ungefär ett tiotal år tillbaka, i följd af! de dävarende gymnasiernas törening med de i samma städer belägna lärdomsoch apo-j logisiskolor, träflade ett ännu större antal rektorer, af hvilka 3 änpu i egenskep af adjunkter tjensigöa. Åtgärden hede dåj samma juridiska grund, som äfven pu blif-: vit tillämpad, nemligen vederbörandes eget på förhand gifna förklarande, att de voro villga sit underkasta sig den törändrade; tjenstgöring, som en blitvande skolreglering : kunde komma ult medföra; men vi hafva j icke försport att någon bland dessa rektorer i unledning af nämnda åtgärd klagat or. ver orättvisa, oaktadt då ingenting gjordes för att bereda dem nägon ersättning tör de förmåner, hvaraf de i följd af dessa förän åringar gingo i mstning. Nu deremot, då! regeriogen dela af tillfälligtvis disponibla tillgångar är för år tilidelat de afgångna rektorerna sådan ersättning, och dels hos ri kets ständer gjort tramställning om uppförande å stat af extra löneförhöjning, ej en i dast åt de rektorer, som genom 1858 års; läroverksreglering kommit att lemna sina törut innehafvande tjenster, utan ock åt dem, ! som i följd af 1849 års cirkulär träffades af samma öde; nu klagar hr X. öfver ekränk-; ving af fullmaktert, Cmartyrskapt, Cafsäiu-: ving, dezradering4 0. 8. v. samt SstämplarX regerisgens förfarende mot rektor K. såsom up enbart våld, vidisget säsom den; beqväm-ste utväg att reglementera.4 I sfseende å detta Sreglementerandet, aåvidt fråga är om det närmast förflutna qvin qvenn:et, kunna vi meddela hr X. den uppJysving, att den sednaste läroverksreglerini gen blifvit genomförd uton att någon endaj lärare, med undantag af ofvannämnde 3 rek. j torer, blifvit förflyttade till annan tjenstgö ring. än som genom fullmakt varit dem tillförsäkran och ålagd, att alla vid de från lägre till bögre utvidgade läroverken förut anställde rektorer, hvilka saknade kompetens till de nya rektorsbefattningarne, och hos Kopgl. Mej:t begärt sädan kompetens, fått. siva ansökningsr beviljade, samt stt afnyss.i bemälde trenne rektorer,! tvenne uttryckligen och den tredje indirekt, nemligen genom att hvarken begära kompetens eller anmäla sig såsom sökande, förklarat sig icke benägna att de nya rektorsbetattningarne videre bestrida. Vi öfverså nu till den sednare delen af hr X:s artikel, deri han berättar att hr B., lärare vid en viss pedagogi, och som å rektorstjensten dersiädes till och med tvenne vånger haft fullmakt, ändock upplefvat det miseödet att se siu tjenst förklarad ledig; att han således, efter atv i många år skött: besagde tjenst, nu mäst söka den för andra; gången, samt sluthgen och till råga på allt-; sammans, att han icke kunnat obehindradt erhålla sin twedje fullmakt, emedan Kongl. Moj:t fonnit godt i nådert ålägga honom att författa och försvara ett launskt specimen, hvilket prof hr B. verkligen tärer ä na eflägga, tså an, tllägger br X. trös de, det i nåder senbefalidau spegeläkt:riet desto bättre i höst ändtligen kommer till ett önskligt slut. Lyckligtvis göra få ord tillfyllest för att visa br X., ait hela denna historia i allt väsentligt är en ren dikt. Men hr X. beböiver r åhända minst af alla någon upplysnipg bärom. Han vet nog förut, att om br B redsn haft två fullmukter på samma rektorstjenst. så måste endera af dem varit olug 1g och båda ullsammans således icke kunna betyda mer än en enda. Men hr X. vet säkerligen äfven, att den tjenst, som br B. inveha 1, är en sådan, som vid alla andra skolor ar ifrågavarande slug, der heln u. dervisningen skötes af en enda person, kallas icke rektors-, utan lärareeler pedagog befauning, ehuru i br B:s fullmakt rektorsuamnet traditionelt torde blivit bibehället, emedan pedugogien fordomdags och ända till 1830 hade tvenne lärare, och således en rektorsbefauning då ännu verk