GARDAGENS PLENUM. Bidderskapet coh adeln. Till kompletterande af vårt referat för detta plenum få vi här i största korthet redogöra ft ett par diskussioner, som i går icke medhunnos I 8 kap. 1 har utskottet föreslagit: Hvar som i uppsåt 1:o att lägga Sverge eller Norge under främmande makt. eller från något af dessa riken söndra en dertill hörande del eller besitt ning; eller 2:0o att bryta rikenas föreving, eller med våldsamma medel upphätva eller ändra den emellan rikena stadgade törevingsform eller nåon af deras grundlagar; eller 3:o att konungen fr eller frihet beröfva eller honom från tronen uttränga; eller 4:0 att tronföljare ellex annan prins, som till tronen arfvinge är, lifvet beröfva, eller någon af dem från tronföljden utestänga: gör uppror eller annan gerning, den der innefattar uppsåtets fullbordan eller törsök dertill; en sådan förrädare miste lifvet eller dörses till straffarbete på lifstid. Var skadan ringa; då skall till straffarbete från och med sex till och med 10 år dömas. Hr Olivecrona anmärkte dels att kapitlet med dess 30 8S är onödigt långt och lät kunnat sammandragas dels att de med kursiv stil utmärkta orden skulle i afseende på 2:dra momentet af nu föredragna 8 kunna leda till den tydning att den i bästa afsigt företagna handling, om den vore riktad mot föreningen, t. ex. om raan höll sammankomster och utdelade skrifter i unionsfiend:lig riktning, skulle anses för förr: i. Talaren föreslog derföre uteslutning af nyssnämnde ord eller återremiss. Gretve E. Sparre förklarade meningen tydligen utvisa att det var fråga om våldsamma årgärder, hvarpå hr Olivecrona invände aut likväl orden eiler våldsamma står såsom ett alternativ i 2dra mom., så att älven andra handlingar torde kunna åsyftas. För bilall yttrade sig ätven hr P. A. Rebbing. så vidt ref. kunde uppfatta, och frih. De Geer, men för återremiss hr Dalman samt grefvarne G. H. Hamilton och C. G, Mörner. Sedan grefve Sparre framställt en yt terst lärd lagtolkning angående skilnaden mellan Scrimen lese perfectum och crimen lasa consummatum, voterades mellan bifall och återremiss, då rösterna utföllo med 18 ja och 12 nej. 27 8 lyder: Förgriper sig någon, med våld eller annan misshandel, å frömmande stats re gent. medan han här i riket vistas; dömes till straffarbete på lifstid eller från och med sex till och med tio år. — Skerstik tförgripelse å frimmande makts sändebud här i riket; då må, om för lika våld eller mi shandel i alimänhet straff arbete ådömas bort, straffarbutet, der högsta strafltiden är bestämd till tio år, förhöjas till sådant arbete på litstid. och eljest till två år utöfver den för hvarje fall bestämda högsta straff. tiden: är brottet i allmänhet med fängelse eller böter belagåit; må till straffarbete i inget två är dömas. Sker dråp, som i 14 kap. 3 eller 4 8 säga, å någon al de personer nu nämnda tro; miste dråparen lifvet eller dömes vill straffarbete på lifstid Grefve C. G. Mörner, gom i förbi gående anmärkte att enligt ordalydelsen en främmande regent i spetsen för en fiendulig arm icke finge skjutas, hvilket dock ej torde hafva varit jottets mening, ansåg alla undantagsför