BTÖCKHOLM den Ufffnll, Bland de speciella punkter i det nya straff I lagförslaget, rådant det nu föreligger i lagut tkottets beränkande n:r 35, vid hvilka vi anse 088 böra göra några erinringar, träder i främsta rummet 16 kapitlets 13, genom hvilken helt och hållet skulle afskäras en i injuriemål tilltalad person all rätt att bevisa sanningen af ett tillmäle, så att om denna lagbestämmelse komme att antagas personer skulle kunna komma att bestraffas såsom belackare, derför att de sagt det är sanning, till och med en allmänt veterlig och oemet. säglig sanning, och äfven om det vore klart. att de sagt det icke af. skadelvatnad, hämnd: begär eller dylikt, utan endast för ett gagna) eler varna. allmänheten för någonting skadER För att rätt förstå ifrågavarande meddela vi här ur det föreliggande förslaget ! alla de 8S som röra ansvar för ärekränkning ! och tillmälen: 83. Utsätter man, i afsigt såsom i 7 5 sägs l! emot annan rykte om gerning eller last, som ej: efter lag strafibar, men eljest för hans ära, goda ; namn och medborgerliga anseende, yrke, näring i eller fortkomst menlig är, eller fortsprider m:n af arghet sådant af anvan utsatt rykte; dömes! till fängelse i högst sex månader eller böter. 95. Föroämpar man annan med smädligt yttrande i tal eller skrift, eller med hotelse eller4; annan gerning, som missÄrmlig är, ochsker det I , å tid, ort eller sätt, att ärekränknisgetr fäcker i. synnerligt uppseende, eller är den eljest af svårt: beskaflenhet; straffes gerningsmannen med böter: eller fängelse i högst sex månader, — .. . ! 10 5. Böter, som efter ågon at föregående SS ådömas, må tillerttäsen riksdaler sättas: t i 118. För smädiga fttrimden; hotelser eller. missfirmliga geringar ÅA andra fall, är förät sarda äro. bötes högst tvåhundra riksdaler. ; 12 S. Föfgriper man sig med ärekränkning mot nåjon af de personer, som iu kap 35 nämnda äro)! tnärskylda. förmyndare och husbonde); vare den; omständighet såsom försvårande ansedd. j 1383. Don, tom för ärekrönkmng tilltalas, må ej till sitt fredande framställa bevisning om sanTingen af sådant tillmäle, som i 8 tägs. Ärl tillmäle gjordt om bestämdt brott eller visst slåg I af brott, och vill den tilltalade styrka, att den, ; emot hvilken tillmälet gjordes, är till sådant brott). saker; vise då laga dom deiå. Har brottet ännu icke varit under åtal eller under pröfning if fråga om skade tånd; då skall, derest den för ärekränkning tilltalade det vill och han sjelf Er j: målsegande eller har rätte målseganderis upp-l: Arag till talan eller ock brottet hörer under all-: mänt åtal, och så framt tid till sådant eller tilll, talan om skadestånd ej är försuten, efterty derom stadgadt är, domstolen Mega den tilltalade tid före att visa, att lagligt åtal då blifvit anftäldt eller påkalladt, såsom om missgerningars) angifvande och åtalande föreskrifvetär, eller: att målsegandes talan om skadestånd är anhängiggjord, och huru deröfver slutligen dömt blifvit. Ej må till befrielse från ansvar för tillmäle om brott annan bevisning vara tillåten. Det är så mycket större ånledning till att eärskildt fästa uppmärksamheten på denna sak, söm den högst väsendtligen berörer den fria yttranderätten, och man lätt skulle kunna komma derhän, att då man syftar att ge hugg ät den låga och illvilliga skandalen, man i sjelfva verket endast smider: ett vapen mot det öppet, ärligt och i god afeigt uttalade ordet. Den -grundsatsen,att bevisningsrätt uti ifrågavorande föll bör få ega rum, har från j äldre tider tillbaka varit hyllad i vårtland. ): Den har utgjort utgångspunkten uti både : lagkomitns och lagberedningens förslag till straffbalk. : Den återfinnes uti det i justitiedepartementet uppgjorda, till högsta domstolens i granskning sittlidet år öfverlemnade förslag : till strafflag. E 4 Den hätdades ytterligare af h. exe. juetitiestatsministern, som 1 statsrådsprotokollet reserverade sin mening, då nämnde grundsats, efter det anmärkningar deremöt: lifvit gjorda af några högsta domstolens! ledamöter, i visea och vigtiga hänseenden li öfvergafa i K. M:ts proposition om nyl: strelag. ; För denna grundsats uppträdde inom lag-14 utskottet eh medlem af den juridiska fakuli teten vid det toa sf våra universiteter,: grefve G. K: Hamilton, som också reser-i verat sig emot den lydelse utskottet låtit) 16 kep. 8 och 13 6 erbålla och instämt i de åsigter, som i statsrådet uttalats af ju , stitiestatsministern och i högsta domstolen ! ef justitierädet Berg. Varmt förfäktas också denna grundeats uti en nyligen utkommen broschyr: Nöågra erinringar vid det af K. M:t till rikets ständer öfverlemnade förslag i frågan om en för ärekränkning tilltalad persons ratt all med bevisning Om sanningen af det gjorda: tillmälet eda sig från ansvar, af BH, L. R. (Upsala dqvist 1863), i hvars författere man lätt igenkänner en snnån medlem af en juridisk fakultet, och hvilken broschyr vi högligen rekommendera till läsning och begrundande af våra riksdagsmän. Förkästandet af nämnde grundsats och uppställande af det nu gifna förslaget synes äter utgå ifrån och ha sitt stöd hos hr justiuierådet Södergren, samme man; hvilken såsom konstitutionsutskotiets sekreterare, var fader till förslaget om: borgen för tidningars utgifning, hvilket försleg, liksom det na ifrå gavarande, utom i sjelfva principen, jemväl laborerade med flera andra svåra lyten, liksom han äfven affattade den nya lydelsen af 14 riksdagsordningen på ett sådant sätt, att, då den första föngen skulle tillämpas, en allmän villervalta uppstod; genom: de många tolkningar och gissningar som sökte göra sig-gällande. Det är på hr Södergrens förslag man företagit sig att öflvergifva en princip, hittills här gällande och förordad af de BUkröre ter vi förut nämnt — en princip, som för öfrigt är godkänd inom våra båda brödrariken, inom hela det protestantiska norden, uti Tysklands alla stater, till och med det gremmal-konservativa Österrike. I stället har men slutit sig till Frankrikes lagstiftNe 4 gå Åh AA TE DA SRA Ma ING VR kar rr KR Int ft KR KR BR MT