Stockholm den 9 Juli 1863. S C: E. Ljungberg. Åt Rättegängsoch Polissaker. Poliskonstapeln Wiström skild från tjensten. IC Denne i det bekanta Norstedtska målet inblanJade konstapel, hörande till hemliga polisen, har i dessa dagar gjort sig skyldig ullförseelser som föranledt polismästaren att skilja horom ur tjensten. Målet förekom iförgår i poliskammaren; stadsfiskal Kock uppträdde som allmän åklagare. Den ingifna rapporten innehåller att hustru Nytzaelius hos stadsfisk:len anmält, det f. betjentenåF. Gustat Fernstedt sistlidne mändags rhorgon om: kring kl. 4 skulle stulit från henne en plånbok med inneliggande 1600 rdr, under det att hon suttit och sofvit i en kägelbana vid utvärdshuset s Ingemarshof, med anledning hvaraf stadsfiskalen hållit förberedande undersökning, dervid konstapen Fredrik Wiström (tillhörande den s.k. Fäerhetspolisen) och f. handelsbetjenten Gustaf: Larsson lemnat den upplysning. att Fernstedt, några minuter efter det bustru N tillkännagifvit sig ha förlorat plånboken, framlemnat densamma under uppgift att han hittat den på golfvet i kägelbanan, hvarefter innehållet genast räknats, i. då 50 rdr, enligt hustru N:i utsago, deri skulle sakuets. Med anledning häraf voro såväl fru N. soml1 tilltalade Fernstedt och åtskilliga andra personer i måndags inkallade till poliskammaren. E Fru N., som lefver skild från sin man och hål-1: ler krog, hördes först och berättade att hon tillsammans med förenämnde Larsson och en osttryckare, farit ut till lägenheten Albano utanför: Roslagstull. På vägen dit hade sällskapet på1 träffat konstapeln Wist.öm, som var stadd pål: mn ds mums toa återväg till staden, men inbjöds att åtfölja dem tillbaka, hvilket han gjorde. Midt i natten intogs förtäring å Albano, hvarefter alla fyra derifrån åkte till utvärdshuset Ingemarshof, der ny förtäring intogs och man begaf sig ned i kögel-1 banan för att slå käglor, hvarmed man roade sg till omkring kl. 4 på morgonen. Under denna trefliga sysselsättning ankom ett nytt sällskap, bestående af förenämnrde Fernstedt, vaktmästaren Ekros och en tredje person, hvars namn referenten-ej erinrade sig, hvilka frågade om herrskapet snart skulle sluta, hvarpå gafs ett jakande svar; Fernstedt och hans sällskap slogo sig då ned för att vänta, och satte sig Fernstedt på ett högst vårdslöst sätt tätt intill N., som var sömnig och derföre lurade till emellanåt. Under sömnen sade sig fru N. hafva kännt Fernstedt trefva åt klädningen, utan att hon dervid fästat nägon uppmärksamhet. Hennes sällskap: begaf sig efter en stund från kägelbanan upp till värds buset, der frun skulte betala hvad hennes: sällskap hade förtärt; men då hon skulle taga upp plånboken var den borta. Hon rusade då tillbaka. ned i kägelbanan, med poliskonstapeln Wistrbm och Larsson i sällskap, der plånboken anhölls från Fernstedt. Denne bestred tru N:s berättelse i hufvudsaken samt uppgaf att han med sitt sällskap kommit ned tili Lågelbanan mellan kl. 3—4 på morgonen, der han funnit fru N. jemte hennes bekanta i full fart med at slå käglor. De hade artigt frågat om banan snart blefve ledig, hvarpå de erhöllo ett jakande svar, med anledning hvaraf Fernstedt och bans vänner stannade. -Sjelf satte ban sig bredvid frun och ansåg i följd af hennes sätt och uppförande det ej vara så noga med etiketten. Fernstedt bestred att frun hade sofvit, ty hon hade jenit varit i farten och slagit ibland ; sjelf sin pott, ibland hade en af sällskapet slait i hennes ställe. Då de gätt upp ät värdsruset. intogo Fernstedt och hans vänner kägelbanan, men just som han började potten och; skulle kasta klutet, märkte han något liggande på golfvet; Kvilket befanns vara en plånbok, som han upptog och visade sina kamrater. Han hade kvappast hunnit göra detta, innan Larsson och Wiström inrusade i banan, då Fernstedt genast mötte dem med den frågan: Har ni förlorat något? och framräckte plånboken; men utan att akta derpå, rusade konstapeln Wiström och Larsson på honom, slogo honom i ansigtet så att näsan sprang i blod samt sönderrefvo hans rock (Fernstedt visade härvid sin blodiga näsduk och sin sönderrifna rock), hvarjemte de kalJade honom tjuf, rackare, o. s. v. För öfrigt påstod Fernstedt att fru N. med sitt sällskap återvändt så hastigt till banan, att han ej hunnit öppna plånboken, än mindre röra något af innehållet, och tillvitade han poliskonstapeln Wirström, liksom fruns öfriga sällskap, attha varit temligen väl beskänkta. Poliskonstapeln Wirström uppgaf ungefär enahanda sonr fru N., hvilket bekräftade att Wi ström farit omkring med henne hela natten på utvärdshus. Med afseende på stölden uppgaf han, att Fernstedt, då Wiström och Larsson inkommit i banan, hade hållit plånboken bakom ryggen under rocken, På fråga af polismästaren, om Wiström sett Fernstedt öppna plänboken, jakade Wiström dertill, hvilket framkallade den anmärkning trån polismästarens sida, att det lät temligen orimligt, att Fernstedt kunnat se i plånbokens innehåll, då han höll den bakom ryggen, Nvilket besvarades af Wiström dermed, att han sett Fernstedt vid hans inträde hälla på att beskåda piånbaokens innehåll, men så fort han blef vårse Wiström sticka den under rocken. Vid räknandet af penningarne hade frun saknat 50 rdr, och hade med anledning deraf Wiström genast visiterat Fernstedt, som dervid. befantis innehafva blott 3 tdr 50 öre. Föröfrigt påstod Wiström sig ej ha slagit Fernstedt. Vaktmästaren Ekros bekräftade Fernstedts utsago, att han suttit bredvid frun, men icke på högra sidan, der hon hade sin kjortelficka, i hvilken plånboken förvarades, utan på den venstra; att kort efter det frun med sitt sällskap utgått ur banan, Fernstedt varsnat plånboken, som han upptagit; att Wiström och Larsson hastigt återvändt, då Fernstedt genast frågade, om de förlorat någon ting; att de till svar derpå öfverfallit och slagit Fernstedt samt sönderrifvit hans rock, i hvilket tumult frun icke heller hållit sig för god att deltaga, samt att Fernstedt icke öppnat plånboken och ej heller hunnit göra det, om han också velat. Efter dessa upplysningar tillhöll polismästaren Ekströmer, som edde ransakningen, på det skarpaste Wisröm för hans ofog, att, ehuru tillhörande dem, som det tillkommer att vaka öfver ordning och säkerhet, hafva tillåtit sig att i sådant sällskap fara omkring, samt supa och tillställa oreda på krogar och utvärdshus under tider, då Wiström allra bäst borde veta att dylika ställen skoia vara stängda. Larssons berättelse öfverensstämde med Wiströms. och förnekade han, liksom denne, att ha slagst Fernstedt Målet uppsköts härefter till annan dag, då förhöret kommer att fortsättas, hvaremellertid Wirström, med anledning af hvad mot honom nu förekommit, försattes ur tjenstgöring tills vidare. Ransakningen fortsattes i dag, och voro alla till målet hörande personer inkallade. De som åberopades å fru Nytzelii sida hade ingenting att förmäla, som lemnade stöd för den angifvelse, fru Nytzelius gjort mot förre handelsbetjenten Fernstedt för stöld af hennes plånbok. hvaremot af deras utsago bestyrktes, att polisko tapeln Wiström och f handelsbetjenvr Rn lf ns an ade Å INA