gria, som afslår ett så lysande anbud, och det endast för den obetydlige Brunos skull, Bruno som ej är något att tigga sig till, minsann. Det måtte vara som det står 1 visan, att den som söker lyckan får den ej, utan hon kommer blott till de utvalda. Då Clemencia kom ur klostret och i sin tants hus -gjorde hennes skönhet i början ganska mycket uppseende. I åtta dagartalade hela Sevilla blott om den vackra och älskvärda Corteganas nunna, som hon kalladeg, blott en mening fanns, ett rop afbeundran, enhälligt och hastigt, såsom det stundom aftvingas en verld, hvilken eljest utdelar sitt beröm såsom den girige sin allmosa, knäppt och ogerna. Deremot var det emottagande hon af sin tants familj rönte ingenting mindre än hjertligt. Ungdomen har dock i allmänhet ej så stora anspråk, och den unga flickans vänliga, oskyldiga hjerta var blott upptyldt af tacksamhet för dei hem hon erhöll, utan ati gilva akt ,å buru kärlekslöst hon der :beandlades. Småningom, droppe för droppe, som. vattnet långsamt dryper genom den täta silen, gjöt sig i Clemencias hjerta en och annan droppe af bitterhet, genom den likgiltighet eller det förakt som visades henne. Sålunda, oaktadt den beundran som upp: väcktes af denna fjusande syn, denna leende ros, denna strålande tilja, som utandades sin ljufva doft, öfvergick hon dock snart till ett annat stadium at sin tillvaro, förlorade sin glans, böjde sin krona, insvepte sig liksomi en dyster elöja. Det behöfdes blottatt Gonstancia baifhögt yttrade ett bittert: den enfaldiga Clemencia, eller att Alegria bemötte ett enkelt uttryck eller ett oskyldigt skämt med sitt håvande leende och reinarhvassa svar; det behötdes Hlott att hennes tent vid