STOCKHOLM den 8 Juli. Det är någon utsigt, att ett mer än femtioårigt arbete nu nalkas sin fullbordan. Rikets ständer börja redan om lördag behandlingen af betänkandet öfver regeringens förslag till ny strafflag. Om man tillförene tagit sig rundelig tid att begrunda detta ämne, att låta öfvertygelserna mogna och erfarenheteu bära sitt vittnesbörd, synes man alltså nu benägen att gå ganska raskt till väga. I betraktande af den digra volym som betänkandet utgör, i betraktande af de stora principer som deri beröras och vigten af hvarje särskild bestämmelse, torde det till och med kunna anses, att riksarkivarien Nordström -hade goda skäl för sitt förme nande att man nu börjar gå alltför rask tillväga, och för sitt med anledning derafipresteståndet framställda yrkande att med afgörandet skulle anstå ännu några dagar för att lemna representanterna tillfälle att taga kännedom om det vigtiga förslag, öfver hvilket de gå att besluta. För den, som med någon större uppmärksamhet velat studera förslaget, har tiden dertill onekligen varit väl knapp, helst betänkandet ingalunda var färdigtryckt och utdeladt då det första gången i stånden bordlades. Det är dock att förmoda, att öfverläggningarne komma att medtaga ganska många plenidagar och att man under tiden mellan plena skall hinna göra sig något mer förtrogen med förslagets detaljer. Lagutskottets betänkande börjar med en visserligen kort samt i ett och annat något ofullständig, men på det hela intressant och särdeles väl affattad historisk öfversigt af den svenska brottmålslagstiftnipgens utveckling från 1734, och at åtgärderna för dess befrämjande eller förarbetena till nu föreliggande. förslag. Vi återgifva på annat ställe i bladet denna öfversigt jemte en derpå följande jemförelse, i afseende å uppställning och språk, mellan den 1734 antagna och nu föreslagna strafflag. -En sådan jemförelse följer derpå äfven i afseende å sjelfva innehållet, eller i fråga om brottens karakteriserande och straffsystemet, till hvilket sednare äfven latitudsystemet blitvit hänfördt. Utskottet afslutar den allmännare delen af motiverna med en framställning om de straffarter, som blifvit föreslagna att bibehållas. Vid framställningen af de mera speeiella anmärkningar, som förekommit vid regeringens förslag, har utskottet följt den kapitelordning, som i förslaget är iakttagen. en historiska öfversigten ger vid handen, hvad för öfrigt är enhvar bekant, icke blott att flera af de äldre straffarterna antingen helt och hållet eller för vissa brott småningom bortfoallit, utan äfven huruledes genom de efter hand utfärdade nya lagarne om stöld och snatteri samt rån, Om bedrägeri och förfalskning, Om mord, dråp och annan misshandel det nya lagarbetets fullständiga genomförande blifvit förberedt. De partiella reformerna hafva dock lemnat ovidrörda flera af kriminallagens vigtigaste delar, såsom de egentliga statsbrotten, de flesta af fredsbrotten, ärekränkningarne, sedlighetsbrotten m. m. Utskottet anmärker derföre med skäl, att den föreslagna lagen icke kan betraktas blott såsom ett kodefieringsarbete, utan att den äfven innehåller mycket nytt, som påkallar den mest omsorgsfulla pröfninzx. Det låter sig icke göra att ien tidning gå i detalj med en redogörelse för och granskning af ett lagförslag af den omfattning som det här föreliggande. De stora hufvudprineiperna äro, hvad särskildt straffsystemet angår, tillämpade vid de partiella reformer, som redan blifvit genomförda, och de hafva otvifvelaktigt öfver hufvud taget det allmänna tänkesättets sanktion. Väl må det beklagas, att rekeringen och lagutskottet icke ännu ansett tidpunkten inne för dödsstraffets fullkomliga afskaffande; men det bör medgifvas, att ett framsteg göres derigenom, att eåsom alternativ vid sidan deraf, för de jemförelsevis få fall der det bibehållen, ställes straffarbete på lifstid, och i allmänhet bör det erkännag, att genom detta förslag vår lagstiftning skulle ställas i bredd med de länders, hvilkas kriminallagar rönt mesta inflytande af den nyare tidens förmildrade seder och högre kulturutveckling. De förändringar utskottet gjort i det kongl. förslaget, och af hvilka de väsendtligaste gå ut på nedsättning i straffen, torde äfven kunna i allmänhet betraktas såsom förbättringar. Dock förekomma i förslaget åtskilliga bestämmelser, vid hvilka vi anse oss böra framställa rågra erinringar, till hvilka vi med första skola återkomma. Betänkligast af allt i bela förslaget synes oss stadgandena i fråga) om en för. ärekränkning tilltalad persons rätt att med bevisning om sanningen af det gjorda tillmätet freda sig från ansvar. Det härom . handlande 16:de kapitlet af lagförslaget iunefattar ett verkligt attentat mot den fria yttranderätten i vårt land, vådligare måhända än förslaget om tryckfrihetslagens uteslutande från grundlagarnes antal. S————A tr E. M:t bar beviljat tjenstledighet åt byråchefen vid styrelsen för allmänna vägoch vat-1 tenbyggnader, öfverstelöjtnanten F. W. Leijonancker under två månader, räknadt från den 15 innevarande Juli (tjenstförrättande: kaptenen G. I Nerman), samt åt landskamreraren i Östergöt