brist på förmågor att fylla uppkommande I ledigheter samt, å den andra, det kolibradoseri, som gifver sig sken af att endast behölva nya löneanslag för att hafva undervisningen väl ordnad och allt väl bestäldt Man kunde tillägga, att det för tillståndet och sträfvandena vid universitetet är icke mindre betecknande: den fullkomliga lik inöjdbet för undervisningens uppehållande Toch åtogna järarepligters uppfyllande, som framträder hos samma personer, hvilka på det ifrigaste påyrka nya löärareplatsers till sävlande. Sjelfva Upsala-Posten har en gång, i harmen öfver det oeftertänksamma sätt, hvarpå grefve Hamilton vid sjelfva riksmölets ingång blottat universitetets brist på lärarekrafter, så fellit ur sin vanliga underdånighetsroll, att den emot hr Hamilton framställt ganska allvarsamma anmärkningar på den grund att hac icke blott undandragit sig den tjenstepligt 127 of universitetsstatuterna föreskrifver, utan äfven försatt universitetet i stor 4förlägenhet4 för undervisningens besörjande. Det är naturligt alt något sådant icke kunnat ena gå hända, än mindre upprepade gånger t omma, om det akademi ska konsistoriet och kanslersembetet icke såge genom fiograrne dermed. Men när vederbörande röja den efterlåienhet att de, utan afseende på undervisningens uppehåljande, tillåta den ene universitetsläraren efter den andre begitva sis bort att sköta för deras egentliga kall främmande befattningar, såsom adjunktioner i bofrätt o. d., när de vidare lägga så ringa vigt vid det sätt hvarpå updervisbingen bestrides, att de förordna co. man. till professor, som öppet förklarar att han icke änrbar bälla några föreläsningar och endast såvida sköta de till embetet hörande, tentamina och examina, som det faller honom lägligt, och när andan inom akademistaten icke är af den beskaffenhet att den förhindrar dess medlemmar undandraga sig sina pligters utöfning till och med då, när dessa pligter icke kunna af annan öfvertagas, utan undervisningen måste helt och hållet ligga nere, då må det mindre förundra ati man får se universitetslärarne sysselsatte med hvarjehaoda värf i hufvudstaden, under det att lärjungarne qvarhållas i Upsala, samt att, såsom grefve Hamilton i sin motion säger, undervisningen vid detta universitet veständigt ligger nere i något ar de vigti gasle Järvämnena4, Mera underligt vore, om undervisningen icke skulle vara åsido salt etter i väsendilig mån försumrsd i alla vigligare lärvoämnen: och det torde väl icke vara mycket sannolikt, t rikets etinder bevilja ett ärligt anslag af 9000 rdr, försau tillskapa nya på lika sätt besörjda lärare1 platser, ehuru ömmande det skäl må vara, om grefve Hamilton i sin mation slutligen framställer, nemligen att tvenne sf de nuvarsode professorerna då vunne lättnad i sina åligganden. Det torde kaneke äfven böra anmärkas, alt icke något af de läroämnen, för hvilka grefve Hamilton yrkat professioners upprätöde, ingär bland dem, i hvitka den juridiska fakulteten i Upsala några är eeden förmälde sig anse nya läröstolar nödvändiga. t va förut Om ant, bura, vid remitterandet af grefve Hamiltons motion, den at justitiekanslern v. Koch gjordes till föremål en ganska allvarsam kritik, hvilkea slutade dermed, att br v. Koch förklarade mo tionen ändamålslös, och att det enda verksamma medel till den juridiska undervisningens höjande vore att i hufvudstaden upprätta en juridisk högskola. Talaren förklarade orsaken till det juridiska studiets låga ståndpunkt i vårt land, i jemförelse imed förhållandet i andra Jäuder, vara den bär alltför skarpt uppdragna gräns emellan tecri och praxis. Juristen bildas i Sverge i et par mindre städer, der hen saknar nödiga tilifällen att ee och lära, och det är icke ens honom möjligt alt ivhemta tillräckhg teoreiisk kunskap; ty hon skyndar, och nödgas af bristande uikomstmedel i smästeden skynda att skilja sig ifrån sin examen och sina studier så fort ban kan. När den juridiska kursen vore afslutad och praktiken börjad, upphörde också studieroa och återbörjades venligen först vid äldre år. 1 andra vägar börjar man tidigare med praktiken, och derlöre öro äfven de, som åt dem egna sig, bättre bildade för sitt yrke än juristen. Fr Koch, som på dessa grunder föreslog båda de juridiska fakulteternas flyttning till hufvudstaden, påpekade älven den större lätthet att besätta lärareplatserna som då vunnes. Om det redän nu vore ytterst svårt att finna skickliga personer i tillräegligt an tal, som ville qvarstarna i okademistäderna för att der mottaga lärareplatser, skulle det naturligtvis blitva änagu svårare att erhålla ett större antal platser väl besatta. Denna slutsats är lika obestridlig, som det faktum är visst, ätt nästan.alliid en eller två vakanser fionas bland de få lärareposter, som ru äro inrättade, ehura icke någon gren af förvaltnivgen erbjuder en så enabb och säker forikomet som den akademiska banan i våra degar gifver, emedan studier och lärosätt vid akademierna icke äro egnade att ka kärlek till vetenskape na, och ett alltör stort antsl lärareplatser blifvit vid universiteterna inrättade, i förhållande till antalet af dem, som vilja för alltid bofästa sig säsom lärare i Upsala och Lund. Denna brist på läroämnen medgilves äfven ef grefve Hamilton uti en eunan af honom ingifven motion om anvisande af 2000 rdr äriigen ill arivoden åt docenter inom den juridiska akulteten; ty han säger att docenter oftast saknas inom de jurid:ska fakulteterna; men ran vill ncturligivis icke se hvarken räta orsaken eller dess enda botemedel, För var och en anusn är dock klart att enju idisk fakultet i Stockholm, der yngre jnarier med veter hög lätteliven skulle