herre, som i vär berättelse icke skall erhålla mera rum äv vi ej kunna undvika att bestå konom. Se sått, återtog markisinnan, ni måste låta öfverlyga er att jag har rätt i mitt påst ende, det hvarje familj är en verld för sig; jag skall bara berätta hvad som på en dag tilldrager sig hos mig. Föreställ cr att min syster skrifver mig till det min Govzalo ej bör stanna i Madrid, utan mäste resa till Paris. Paris, denna förderfvetas håla! Men det brukas så4, invände don BSilvestre. Jo det är just ett godt skäl! Om det brukades att taga ia förgift, så skulle nipå samma grund gilla dens uppföronde som gåfve sådant åt min sou?t Markisiona, jag gillar ingenting.4 5å bar min son Alfonso slutat sin kurs i artilleriskolan och vill ru gå in vid beridna jägarregementet. Det syues mig vera en glädjande pyhet, sefiora. seHved, glädjande, måste ni då allud motsäga mig? Ån uniformen och ten? och den farliga krigstjensten? Ni tänker på intet af allt detta, ni. Men bvad som ändå är värre, är alt Juan, den otacksamme hbhetjenten, som i så många år tjenat hos mig. nu fått det infallet att gia sig. Medger ni ej ens alt detta är bedröllgt? Men seflora, att gifta sig... Det är som jag säger; jag ken icke öppna munnen utan aft ni motsäger mig! Kanske ni anser det isin ordning att det otacksanunsa dumhutvuadet öfverger min tjenst för-en fattig böndflickas skull? 4 tKärleken, sefiora, kärleken kan .. 4Ja, ni bör just tala onv kärlek, don S1vestre, ni som uldrig i ert lif vetet h dåt ordet vill säga. Men det allra vi det sllra bedröfligastet, fortsatte markisinnån med stigande smärta, Vär ändå det som hände i dag på morgonen Dios mio! hvilk olycka! ZHvad har händt, eefiora?4