VA NaN be rar ED DR rar siändighet — om den nu faktiskt existerar — icke kan utgöra ett tillräckligt motiv, för att derpå grunda. nrimötisteten af den revolution inom. värt juridiska undervisningsväsende, som hr geek vill åstadkomma, det lär ingen vilja a. tr v. Koch har vid sitt förslags afgifvande icke ensamt haft i sigte den nytta, som skulle tillskyndas lärjungarne vid specialskolan, utan äfven de fördelar för Stockholms praktiska jurister, som skulle ligga i en praktikens vexelverkan med teorien. Visade hr von Koch sig såsom en djup melankoliker, då det ällde att bedöma universitetets teoretici, så är an deremot en högstämd sanguiniker, när tal blir om hufvudstadens practici. vFör att dessa må ega tillfälle att afhöra föreläsningarne vid specialskolan, böra sådana alltid hållas om eftermiddagarne, säger hr v. K. Vi hafva sökt visa, att om man tänker sig ett begrepp bakom det så ofta missbrukade ordet praxis, så nedsjunker vid detta tillfälle kraften af hr v. K:s första argument till ett minimum, ungefär lika med noll; återstår att tillse, huruvida hr v. K:s sist anförda skäl är nera haltfuollt. Åhörandet af en akademisk föreläsning är icke en hvila, utan ett tankearbete, ofta ett ganska ansträngd. sådant. Häremot hjelper det icke att invända, det denna vår sats, om också annars giltig, icke här skulle ega någon tillämpning, derför att de tmnen, som kunna utgöra föremål för en juridisk föreläsning, alltid måste vara de praktiska ma redan på förhand bekanta. Om förållandet vore sådant — och hvilken egentlig nytta kunde då föröfrigt derur hemtas? — fordrade icke destomindre åhörandet af dessa föreläsningar en ganska påkostande sinnets ansträng ning. Ty det är en erfarenhet, som säkerligen enhvar gjort, att intet tröttar mera än att tvinga vår uppmärksamhet följa med vid föredrag, som antingen äro underlägsna vår egen vetenskapliga ståndpunkt eller ock blott innehålla det, som är sexcenties repetitum. Endast sällan skulle föreläsaren kanna träfla cen coincidenspunkt, hvarest hans egen vetenskaplighet sammanföll med vetenskapligheten hos dessa nya åhörare; och lyckades det någon gång, kunde det endast inträffa derigenom att han med åsidosättande af sin lärarepligt samt på bekostnad af sina egentliga lärjungars sannskyldiga nytta, accomoderade sitt föredrag efter det nya åhörareelementet. Följden blefve-derföre troligen den, ätt de praktiska juristerna aldrig. besökte lektionssalarne; men om understundom några sådana förirrade sig dit, betvifla vi-att föreläsaren i dessa kunde -påräkna ett tacksamt auditorium. Att efter en i ansträngd praktisk verksarnhet tillbragt förmiddag använda middagens digestionstimmar till. teoretiska studier, skulle förutsätta en vetenskaplig entusiasm, hvilken vi åtminstone icke kunna tilltro de personer, om hvilkas eftermiddagstimmar hr y. K.:företagit sig att disponera; skulle likväl försök i denna riktning ske, så frukta vi att det olycksöde, som drabbade Glunten, rär han i afsigt att ge sig min af högst intresserad besökte. enakademisk föreläsning, ofta komme -att förnyas i hr von Kochs specialskola. De fel, som vidlådavår. juridiska undervisring, ligga, enligt vår mening, uteslutar.de inom det teoretiska området, och medlet till deras afhjelpande är — förutom skärpandet af de preliminära prof, hvilka studenten eger att undergå innan han får begynna sitt egentliga fack studium — meddelandet af undervisning i de ämnen, hvilka tillhöra den af grefve Hamilton föreslagna nya professionen. För tvenne månader sedan inlemnade studenterna vid Köpen hamns juridiska fakultet till samma fakultets decanus en skrift, i hvilken de anhöllo om åt: fe vidtagande för aflägsnandet af åtskilliga tister, som förefunnos i sättet, hvarpå den juridiska undervisningen der bedrefs. Vi finna härutaf först och främst att icke allt är vunnet med en flyttning till hufvudstaden, ty samma omständigheter, som skulle tala för Stockholms lämplighet såsom bildningssäte; förefinnas na: turligtvis äfven i Köpenhamn, och likväl kan man på detta ställe anse sig hafva skäl att klaga öfver brister. Anmärkningsvärdt är vidare att der ingen klagan föres öfver saknaden af vexelverkan med praxis, ehuru, efter hvad vi tro oss veta, någon sådan icke existerar mera vid Köpenhamns universitet än. v:d våra högskolor. En bland de vigtigaste besvärspunkterna är: derechot den, att en alltför stor massa af detaljer lemnas åt den unge juristen att studera sig in i, utan att man sätter ho nom i besittning af de grundläror, under hvilka dessa detaljer skola inpassas, och härigenom, tillägges det, går första året af den blifvande juristens studietid ändamålslöst förbi, utan att han lärt sig hurw han bör studera. Detär dessa olägenheter som i ännu högre grad vidhäfta den jundiska undervisningen vid de svenska universiteterna, hvilka upprättandet af en lärostol i juridisk encyclopedi åsyftar att afhjelpa. Denna vetenskap har nemligen till uppgift att jemte en redogörelse för betydelson af de allmänna juridiska begreppen, tillika gifva en öfverskådlig framställning af de särskilda Nk er grunddrag samt deras ömsesidiga förhållande till hvarandra; och genom den dermed förena:!e Fmetho dologien meddelas åt den blifvande juristen till och med en bestämd studiiplan. Behöfligheten af detta läroämne synes den bekante juristen David Nehrman för mer än 130 år sedan hatva anat. då han säger: Thet är oemothsägeligit at then som söker en grundelig kunskap i lagfarenheten: varder mycket förhindrad i sitt förehafvande, om han i början ej tydeligen fattar lagfarenhetens beskaffenhet, almänna grundreglor och hjelpmedel; i dessa enkla ord ligger i pe verket hela. vigten af en juridisk ency elopedi uttalad: Hvad den romerska rätten beträffar, hvilken man har föreslagit skola utgöra ett af den nya professionens läroämnen, så är vigten ar dess studium redan erkänd, derigenom att faststäldt blifvit, att undervisning deruti skall vid våra universiteter meditelas. Den är således ett akademiskt undervisningsämne till namnet, men den är det ej i verkligheten. Ty då den är förenad med svenska civillagfarenheten — ett ämne som ensamt tager mer än en mans krafter i anspråk — har fäljden måst bl:fva den, att inga föreläsningar deröfver hållits och troligen ej heller komma att hållas, såvidt nuvarande förhållanden skola fortfara. Nyttan af ett verkligt studium deraf behöfver knappt antydas: romersk rätt utör för juristen detsamma som romarspråket för flolo en, och särskildt är den ännu den brygga som leder öfver till studiet af öfriga europeiska länders lagstittningar. Vi hafva nu sökt visa att hr v. Koch hade en god grund för sitt yttrande, att dessa ämnen voro nyttiga ja nödvändiga, men tillika hafva vi velat ådagalägga, att det vid hans bifall fästade vilkoret, juridiska undervisningens förlägande til Stockholm, var allieles oberättigadt, i anbefalla den fråga som här behandlats, till moget öfvervägande af enhvar, som vid dess afgörande har en röst att atgifva. V: uppmana till att man icke låter sig skrämma af det stora namnet hos dess opponent, ty bevisningen var verkligen icke proportionerad till namnet; för vår del åtminstone hafva vii hela hr von Kochs 4, Vg ieke kunnat upptäcka mer än ett enda argument och det är — att den sålunda argumenterande: var Sverges justitiekansler: Vi ha icke velst vägra plats för denna artikel, som blivit oss tillställd, under väd jande till vår opartiskhet, och vi ha låtit dess författare få tela till slut, utan alla anmärkninger, ehura vi se saken ur ea hel: annan synpunkt än han, men vi skola sjelfva i en artikel snart återkomma till ämnet.