7 oo 8 8 MSE olik sekreterarnes i de öfriga riksstånden. Denna beror icke endast deraf, att han ensam utnämnes af konungen, medan de andra stånden sjelfva tillsätta sekreterare; riksdagsordningen innehåller med afseende på honom särskilda bestämmelser, som icke i inonas för sekreterarne i de andra stånden, Till och med i det rent ceremoniella har; man låtit denna skiljaktiga ställning framträda. I ståndet sitter han bredvid talmannen, på samma estrad som denne, och medan i processioner de andra ståndens sekreterare medfölja sina stånd i sista ledet, går ! bondeståndssekreteraren deremot vid talmannens sida i spetsen för ståndet. Men om det i sjelfva verket betyder litet eller intet hvar bondeståndssekreteraren har sin plats i ståndet och i processioner, så är ; deremot omfånget och gränsen för hans befogenhet att deltaga i ståndets förhand-; lingar ingalunda någon likgiltig sak. I Första momentet i 24 R. O. ålägger: sekreteraren för bondeståndet att göra på; minnelser, om något mot grundlagarne stridan.-; de skulle försökast, och i den ed, som han; enligt andra momentet i samma har att aflägga, förbinder han sig att icke föra till protokoll eller expediera något, som emot, de gällande grundlagar stridande är4, äfvensom att vid riksdagsärendenas afgörande, med : goda råd och underrättelser, samt upplysnin-! gar om hvars och ens lagliga rättigheter och skyldigheter, slåndets ledamöter tillhandagå, samt med all sin förmåga söka att bringa dessa ; ärenden till elt med grundlagarne öfverensstämmande slut. Ser man på dessa bestämmelser i deras sammanhang, så vill det synas temligen otvifvelaktigt, att den rätt, som blifvit tilldelad sekreteraren att taga ordet inom bondeståndet, har för ändamål att lemna honom, som skall vara en Sjagfaren man, tillfälle att inom ett stånd, der det antagits ; att för öfrigt inga lagfarna ledamöter skulle j finnas, meddela sådana upplysningar om grundlagarnes bud, att intet grundlagsvidrigt af ståndet beslutes, och att ingen öfverskrider sina lagliga rättigheter eller underlåter uppfylla s na lagliga skyldigheter. I Vi medgifva, att åtagandet i eden rörande tillhendagåendet med goda råd och upplysningar vid ärendenas afgörande kan lemna rum för någon tvetydighet, men vitro dock, ! såsom vi redan nämnt, att lagstiftarens! mening varit, att dessa råd och upplysningar skola inskränka sig till frågan om hvad som kan vara laglgt eller olagligt, till meddeiandet af begärda faktiska upplysningar j om hvad lagar och författningar stadga uti ifrågakomna fall; men ingalunda lärer det kunnat vara legstiftarens afsigt, att sekreteraven skall i egentlig meniog deltaga i öfverläggningar, för att uttala sin personliga I åsigt om en under öfverläggning varande åtgärds lämplighet eller olämplighet. Att införa en sunan praxis ekulle vara gantka betänkligt, och betänkligare i samma mån som sekreteraren genom person-. liga egenskaper lyckats förvärfva sympatier och auktoritet inom ståndet. Hans i ettaf-j görande ögonblick inkastade votum skulle då ganska ofta kunna blifva be tämmande för utgången af vigtiga-frågors behandling. En-j hvar inser lätt till hvilka missbruk sådant! skulle kunna föranleda. ; En tilldragelse i bondeståndets plenum j förliden lördags f. m. har gifvit oss anledning till dessa erinringar. Under behandlingen af bränvinstörsäljningslagen begärde, en ledamot att sekrete-aren ville yttra sinj åsigt om huru ett föreslaget stadgande skullel. tolkas. Denna interpellation efterkom sek-! reteraren på det sätt, att han slöt sig till ; den ena af de åsigter om förslaget hvilka l; sökt att inom ståndet göra sig gällande, för. : klarande sig anse denna åsigts förfäkiare hal! haft välgrundade skäl för hvad de anmärkts samt att stadgandet kunde blifva en fall-I, grop för många. Straxt derpå skred manl; till voteriog och den at sekreteraren under-l; stödda mening segrade med stort pluralitet. I. Eoligt vår uppfattning inskränkte sig se-l! kreterarens tillgörande i förevarande fall ; 1 f I I ; icke till det medde!ande af faktiska upp lysningar, hvartill vi tro att grundlagsstiftaren velat berättiga honom, utan till uttalande af personliga åsigter, med andra ord till ett ingripande i öfverläggningen, hvil-1 ket grundlagens stiftare antagligen icke af. f sett. Skulle det verkligen kunna anses, eå; som vi ofvan medgifvit, att orden godalt råd och underrätelser?, betraktade ensamttbs för sig, lemoa rum för någon tvetydighet, 1 och skulle än någon äldre praxis möjligent? kunna åberopas till stöd för hr Sjöbergal? handlingssätt i lördags, så lemra dock be-l. stämmelserna om bondeståndssekreterarens r befogenhet, sedda i sitt sammanhang, liksom Ja äfven det allmänna bruket både inom öf-IF riga riksstånden och vid offentliga förhandlingar i allmänhet, tillräckliga skäl för att pumera en sekreterare, hvilken icke vill nföra eller bibehålla en praxis, som under vissa omständigheter kan leda till betänkliga missbruk, torde göra riktigast, att in-( skränka sina råd och underrättelser till frå gor om hvad grundlagarne bjuda och till meddelandet af begärda faktiska upplys-r ningar. Vi böra slutligen förklara att, då anledning synts oss förekomma att bringa dettal) ämne till tals, det fägnar oss att sådant in träffat då våra anmärkningar gälla en man, för hvars karakter och rättrådighet vi hysa den största aktning, och då den fråga, som vid det berörda tillfället behandlades, var af jemförelsevis underordnad betydelse och på intet sätt kunde anses såsom någon par tifråga. 8 — Rörande baptistpetitionen läser man ilördagens Positidning: Uti en af åtskilliga personer, hvilka uppoifvit sig i vissa hänseenden afvika a