— Om danska rinisterens uppträdande i polska frägan yttrar Upsalaposten: Ett sådant uppträdande i en stor euroeisk fråga, som danska ministerens, förfear ej att i sin mån söndra i stillet att förena de nordiska folken. Det betviflas ej, att danska folket bedömer eiter förijenst sin ministårs hållning enltemot Petersburg, men noten är och dförblifver ett faktum i alla fall; -Det är i alla händelser förklarligt,.om den: ej stärker svenska regeringens benägenhet för ett politiskt närmande; den har ökat den redan mer än tillräckliga oklarheten i danska ministerens politik. Sådant bör kunna sägas, utan att väcka anstöt. Ty hafva de tre folken en gång blifvit medvetna om och erkänt, alt de hafva ett gemensamt politiskt mål, till hvilket de böra följas åt, då antager ock detta mål karakteren af en makt, som ålägger dem vissa inbördes förpligtelser, hvilka for dra att deras politiska lif och verksamhet bestämmes ur synpukten af det stora gemensamma intresset, men. ej ur ensidigt svensk eller norsk eller dansk synpunkt, ait ögonblickets tillfälliga fördel eller beqvämlighet ej tillåtes utgöra norm för det ena folkets handlingssätt, till skada för det stora emensamma målet. Arbetas i det enalan et!i en lännän riktning; då hafver mani de tvenne: andra ordet fritt. Och bort med den henette Ambitiont vester och öster om kölen, likeom på båda sidor om Sundet.