len i en viss Pöfversittarelon, att den skulle sakna Shyfsning och moderation?, att den bordt affattas i ett värdigare språk?. För att eätta allmänheten i tillfälle att bedöma ej mindre befogenheten af dessa tillvitelser, än äfven huruvida stiftelsens ändamål är att bilda landtbrukare, eller endast och allenast ett barnhus, eåsom författaren af den ena, insända artikeln påstår, torde Redaktionen godhetsfullt intaga ofvanomförmälda hemställan, så lydande: Till kongl. Ordenskapiilet. I Östads församling af Elfsborgs län finnes en, genom testamente af framlidne kommerserådet Sahlgren, hvilket testamente hos k. kapitlet förvaras, den 10 Juni 1774 grundad inrättning, benämnd Östads Barnhus, hvars ändamäl enligt 4:de punkten i berörda testamente är: Att rädda fattiga föräldrars barn ifrån elende och undergång, samt igenom tjenlig uppfostran sgjöra them till trogna arbetare vid jordbruket. Så böra thesse barn icke upfödas i lättja och veklighet, utan, så i föda eom kläder tarfveliden underhållas och ifrån barnaåren vänjas till flit och arbetsamhet, alltid sysselsatte med såsdane öfningar, slögder och arbeten, som gjöra them skicklige att sjelve lägga hand vid landtbruket och thermed förknippade sysslor, såsom 4förnämsta afsigten med thenna inrättning. sUtom thet vanliga bondearbetet vid åkerbruket, boskapsskötsel m. m. böra the äfven öfvas uti plantering af sådana träd, örter och jordfrukter som Tjena till besparing af spannemål soch sofvel, hvilka här i landet mer än annor4städes utan behof tillgripes. I 7:de punkten af berörde testamente stadgas vidare: Etter förenämnde min k. mågs död, sråge i heldst thet styrelsen öfver thetta Barnhus tillkomme then äldsta af min eller Hans i 4rättnedstigande linea varande manliga arfvingar, så länge någon finnes som hyser lika nit med oss för inrättningen, och then förestå skan; men skulle ingen vara af thesse att tillgå, eller then således förordnade vara minderårig eller på annat sätt oförmögen att samma styrelse förvalta; så lemnas min k. måg först och 4sedan then ena föreståndaren efter then andra frihet att såsom bäst kännare af the vid insrättningen erforderliga egenskaper utse någon 4i orten boende besuten man till efterträdare; och, i fall ingen sådan för timade dödsfall blifyit utnämnd, varder härmed thet Höga WasaSordens-kapitlet ödmjukligen anmodadt och uppdraget, icke allenast en sådan föreståndare utvälja, utan ock att alt ifrån min död hatva i uchen omsorg och tillsyn att the tid efter annan jsutsedde föreståndare sina skyldigheter fullgöra j till vinnande af inrättningens påsyftade ändamål och bestånd.4 Under tidernas lopp hafva ofvanberörda stadgande i 4:de punkten blifvit helt och hållet förbisedda; och då den nuvarande föreståndaren för Barnhuset, friherre Jonas Alströmer, numera licke är i orten boende, utan bosatt i Stockholm, i SEA AE samt, i följd deraf, ur stånd att åt inrättningen egna den tillsyn som stiftaren förväntat af en i orten boende besuten mant, så får jag, med janmälan härom, hos kongl. Ordenskapitlet, såisom innehafvande den myndighet, hvilken gej nom testamentet blifvit tillagd Wasaordens-kapitlet, anhålla att den, bemälde kapitel upp; dragna omsorg och tillsyn att the tid efter anj nan utsedde föreståndare sina skyldigheter full: göra till vinnande af inrättningens ändamål ; och beständ, måtte, på det sätt kongl. Ordensi kapitlet finner lämpligt, varda utöfvad. Stockholm iden 8 December 1862. Jeg öfverlemoar åt en hvar, som har kännedom om förhållandet vid Östads Barnhus, att bedöma huruvida min uppgitt ati stadganderna i 4:de punkten äro förb:sedde är sanningeenlig. I öfrigt innehåller skrifvelsen endast de skäl, hvarpå jag grundar min ; framställning om behofvet af den tillsyn öfiver inrättningen som stiftaren sjelf önskat. Min uppfattnipg om den enkla ton som bör ;råda i en så beskaffad, så att säga, officiel ; fråmsiällning utgjorde för mig ett hinder jatt på något sätt insockra densamma. Såjdan den befinnes hoppas jag att den skall vederlägga hvarje beskyllning om öfversittare-ton eller brist på hyfsning och moderation. En kort framställning af faktiska förhållanden, sammanställda med stiftelse urkundens ord, synes mig vara ett värdigt språk i en sådan anmälan. Stockholm den 1 Juli 1863. Eric Sparre.