personen Gustava Engström, som dervi yttrat, att hon kände en person, som kunde för drifva foster. Bjelke, som är helt ung, had dervid yttrat, att det vore synd, hvarpå Eng ström svarat, att det vore lika stor synd att fram da fostret, som att fördrifva detsamma. Eng atröm hade derefter för det uppgifna ändamåle förskaffat sig tvänne medikamentsflaskor af Lars sön. af hvilkas innehåll Bjelke, enligt föreskrift jniagit 5 droppar 3 gårger om dagen i 3 dagar tid. Innehållet hade vari så vämjeligt och starkt att hon ej kunnat fortfara med intagningen längre tynrerligen som det loktat så illa af flaskorna att Bjelkes husbondefolk gjort anmärkningar öf ter den stank som uppkommit i rummen. Ge nast efter intagandet hade Bj Ike känt sig myc ket matt och svag, och några dagar efter erfa rit svåra underlifsplågor. Som Bjelke efter dess: upplysningar syntes mycket matt, uppsköts ran sskningen och skulle målet anstå, tills de-frår Larsson i beslag tagna medikamenterna under gått undersökning. Utan alla synbara tecken til! medlidande afhörde Larsson helt kallt den olyck liga flickans berättelse, och yrkade vid förhörets slot art blitva trigifven ur häktet, hvilket af polismästaren Ekströmmer bemöttes med den an. märkning att han beklagade det Larsson icke förut blifvit häktad, så att den brottsliga hand: sering han idkat kunnat förebyggas. — En egen hästhandel var i dag föremål för polisransa ning. Händelsen är följande: För ort tid sedan försålde handlanden Althainz till hemslagtaren Pettersson en fammal häst, med vilkor att hästen ej fick till körningar begagnas, utan skulle densamma genast dödas. Pettersson fullgjorde emellertid ej detta vilkor, utan sålde hästen med någon avanee till hästslagtaren Lund, som, enligt hvad Pettersson uppgifvit, af honom köpte hästen under enahanda vilkor. Lund, i sin tur, bortbytte sedermera hästen till åkaren Jansson samt fick en gammal krake i utbyte och 75 rdr i mellangift. Ditsistnämnda bytet skedde utan alla vilkor å säljarens sida. Hed anledning häraf hade hr Althainz utverkat sig kallelse ä de tre hästhandlarne till poliskammaren. och. vid härom hållet förhör i dag medgaf Pettersson ganska riktigt, att han köpt här sten med det vilkoret att döda honom, men påstod att han sedermera sålt den till Lund med samma skyldighet. Lund deremot förnekade detta öch påstod, att något dylikt vilkor ej varit fästadt vid köpet, hvarföre han också i sin tur bortbytt hästen till Jansson med samma rätt, som han sjelf innehade den. Ett vittne, som hördes å Petlierssons sida, syntes emellertid bekräfta dennes utsago eller att han sålt hästen till Lund med det vilkoret, att Lund skulle döda den. Målet blef i sitt nuvarande skick remitteradt till rådhusrätten, och förständigades åkaren Jansson, alldenstund genom betyg från veterinärinrättingen vore styrkt, att hästen var oduglig till grbete, att vid 50 rdrs vite ej begagna honom dertill. Hr Althainz ombud vid förhöret förkiorade, att hans hufvudtman vore villig att mottaga och föda hästen, tills rättegången blefve utagerad, På det att den ej skulle komma att utsvältas under tiden. Polismästaren Ekströmer dercmot tillrådas parterna hellre komma öfverens om att låta gäda hästen, alldenstund det kunde draga ganska länge ut på tiden, innan jenna rättegångatvist slutligen blefve afgjord. — Åtskilliga åkare hafva i dag varit inkaljade till poliskammaren samt blifvit bötfällda, terföre att de till körslor: begagnat selbrutna och skadade hästar. . o—— ttssmkosssttett