med det pekande fingret som han låtit måla. lan frågade mig hvad jeg tyckte om den och då jag svarade att jag icke förstod be tydelsen, sade han med ett dystert Isende: Den der pekande hauden bar tvenrce bet delser, först anger den att här finnas gömda papper som genom ödets bränningar kunna föra egarinnan deraf, ifall hon kommer i be sittning ar dem, till all min rikedom. För de andra kan du antaga att handen är satans. hvilken pekar på guldet för att fresta till brott och grymhet utan tal. Om du öfver: lefver mig, tillade han, så se till att spiseln icke rifves, ty man kan säga att under den ligger min vanära begrafven.? Jag var i fullkomlig okunnighet om hvad de papper incehöllo som lågo gömda der, och tog för afgjordt att de endast innehöllo bevis uppå hvilken af de båda kusinerna som var död. Först då salen omreparerades och jag ur madame Teverinos hand bemäktigade mig det väl bekanta skrinet, fick jag veta att den efldne Bengt Falkenstern lemnat efter sig hustru och barn, samt ett det var dessa niin herre beröfvat det arf dem med rätta tillhörde. Nu till ceona hustru. Bengt Falkenstern hade för Esther fattat en af dessa djupa och allvarliga känslor som en gång mäste uppståien måns bröst. Han skref i följd deraf till sin far att han öaskade friköpa Esther. I förbigående vill jag nämna att den gamle Falkenstern ifrån sin sons ynglingaår hade haft en ständig fruktan för att sonen skulle förälska sig i någon slatvinna. Detta kunde han naturligtvis icke förhindra, men hvad han egentligen befarede, var att få en så dan till sonhustru, något han ansåg så förnedrande att han icke utan vrede tänkte på möjligheten deraf. När han åt Gunnar och Bengt öfverlät dispositionen af bvar sin plantsge ingick j det kontrakt han lät dem underskrifva, att ie föke uten bimr vetskep och tifåtetst ufo