När han anlände hit voro tre år passerade sedan den verkliga Bengt aflidit, och likväl hade Gunnar ieke öppnat det lilla esköldpaddsskrinet, icke heller medaljongen. Han ville ej känna innehället deraf, han hade blott velat ett — och detta enda var att sätta sig i orubbad beattning af förmögenheten. Vid ankomsten till Birgersborg, under det han lät reparera rummen i nedra våningen, gade han till mig: Jag har svurit att förvara de papper han anförtrodde mig och jag skall hålla mitt ord. Jag vill derföre låta mura in dem här, men först skall jag måhända taga kännedom om deras ionehåll.X Det var sent en afton ban yttrade detta åt mig. Han hade framtagit skrinet och skulle just öppna det då han hejdade sig och först afskedade mig. Troligen tillbringade han hela natten med att läsa de bref skrinet innehöll; ty om morgonen då han lät kalla mig faun jzg honom saittande vid sitt skrifbord med sköl:paddsskrinet framför sig. Han var askgrå I ansigtet och såg förstörd ut. Dagen derpå skref han till sin homme daffaire och uppdrog åt denne att förskaffa honom en förteckning på de slafvar och slafvinnor hvilka blifvit sälda med Bengts lantege. Sedan ham bekommit den, gat an order Om att friköpa en ung qvinna med sitt barn som borde finnas der; men ban fick på detta bref det svaret att den nya plantageegaren redan försålt henne tilllika med flera andra och kunde icke upp: gifva hvart hon tagit vägen. Efter emottagande a denna post inneslöt sig Gunnar flera dagar på sina rum. Då han åter blef synlig sade baa till mig: När djefvulen vill blilva herre öf ver en syndares själ ger hen honom utsig ten till rikedom oca han är säker på sin seger.(t ågon tid förflöt då han öfver den nyuppförda spiselu I seten Rit Hönga toffen